von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Sunnanå naturreservat, Melleruds kommun.

Vandringar Dalsland Aurlandsdalen, Bilder, Friluftsliv, Nature reserve, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vänern, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, fågelsjö, fågeltorn, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, resa, skogspromenad, skogsvandring, skärgård, tourism, trail, trekking, turism, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink0
En Vandringsled på ca: 2 km leder runt i naturreservatet. 
(Nice Hiking trail "loop" in the nature reserve, lengt about 2 km)
 
Om man inte har något bättre för sig och befinner sig i Mellerud eller är på genomresa och behöver sträcka på benen så kan jag rekommendera en promenad i detta lilla naturreservat. Det finns en trevlig och lättpromenerad vandringsled på ca: 2 km. Dock hade jag förväntat mig mer närhet till vattnet, alltså till Vänern. I alla fall hade jag hoppats på en fin utsikt över den vackra skärgården utanför Sunnanå. Nu fick jag istället se en liten skymt av skärgården från hamnen, bild ovan och nedan. Men.....
 
Sunnanå naturreservat bildades 2007med syfte att bl.a. bevara det rika fågellivet i området.  Läs mer om detta kommunala naturreservatet här. Nedan en karta som visar var man hittar Sunnanå hamn och så har jag av någon anledning markerat med rött hur vandringsleden går. 
 
Bild ovan: Parkeringsplatsen vid Sunnanå hamn. Till vänster i bild ser man hamnmagasinet, hamnens äldsta bevarade byggnad. Bottenvåningen byggdes på 1600-talet på ruinerna av en tidigare försvarsanläggning. 
 
Gå "rakt" norrut som jag har markerat med rött på kartan ovan för att komma in på vandringsleden. Bland grävmaskiner och makadam fann jag en skylt som visade mig "vägen".
 
Några meter in på stigen stod denna tavla (röd punkt på kartan nedan) med bl.a. en karta som inte var från igår. Utsiktsplatsen längst upp i norr på vandringsleden "avstickaren", fanns inte kvar längre. Jag var där och tittade, det var liksom igenväxt. Nu var ett utsiktstorn rest istället på en annan plats, se kartan. 
  
Det var en mycket väl underhållen vandringsled, fina spångar och bra markerad. Vid spången på bilden ovan kan det tydligen bildas mycket vatten, för spången var ganska hög nu när jag gick. En tjejkompis till mig skulle säkerligen lyckas att få svindel på den smala spången. Men ramlar man av så är nog överlevnadschansen ganska god. 
 
Nu skulle jag upp i utsiktstornet. Men det var en tuff stigning på 5 meter upp till tornet så jag fick hämta andan på bänken innan jag gav mig på sista klättringen mot toppen. . 
 
Nja, det var väl kanske inte så värst mycket till vackra vyer jag bjöds på uppifrån tornet. Men det är inte syftet med tornet heller. Det är nämligen ett fågeltorn och från tornet kan man spana efter fåglar i våtområdet. Jag såg dock inga fåglar alls, faktiskt. Men jag hade inte heller någon kikare till hjälp. Det är Melleruds kommun som bekostat det fina tornet och volontärer från Dalslands Ornitologiska Förening och Naturskyddsföreningen i Mellerud som utfört abetet, helt ideellt. Fågeltornet invigdes hösten 2013. 
 
Jag satt där på bänken och funderade lite smått över vad man såg från den "gamla" utsiktsplatsen. Den vackra skärgården?
 
Fyra tjejer satt och fikade intill den långa spången. Bilden är tagen bakåt, alltså åt det håll jag kom från.  
 
Det var lummigt, grönt och vackert. På bänken intill Holmsån satt jag i lugnan ro och kopplade av i 13 sekunder innan jag skyndade därifrån. Den natursköna platsen var upptagen, av myggor. 
 
Oj vad fint man hade slått gräset i kanten på åkern så det var lätt att promenera. Nu var det grusväg och asfalt den sista biten tillbaka till hamnen. Ett litet rött hus gick jag förbi. Så himla dalsländskt. 
 
Jag fick en mycket fin stund på den trevliga vandringsleden, men perkele  jag  ville ju se den vackra skärgården
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Det finns ingen busstation i närheten.
 
Sunnanå nature reserve folder in English  and Deutch.
 
 Film från detta promenadtips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Vandringsled Kävsjön runt i Store mosse nationalpark. Gnosjö kommun.

Vandringar Småland Bilder, Ekhagar,, Friluftsliv, Nationalpark, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Utsiktstorn, Vandrarhem, Viewpoint, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, fågelsjö, fågeltorn, hiking, hostels, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, vildmark, wandern Permalink1
Efter en omläggning av vandringsleden ganska nyligen är den nu mer ca: 12 km lång, istället för som tidigare ca: 14 km eller 13km. Det finns olika uppgifter att läsa. Det är i alla fall dom långa spångarna över mossen söder om sjön som förkortat leden, bild ovan. 
 
(Hikingtrail Kävsjön runt is a nice hiking trail around the lake Kävsjön in Store Mosse National Park. Length about 12 km).
 
1909 bestämde Sveriges riksdag att landet skulle ha ett antal nationalparker för att bevara Sveriges finaste natur. Idag finns det 30 nationalparker och Store mosse är en av dem. Store mosse är 78,5 kvadratkilometer stor och räknas som södra Sveriges största mosse. 
 
Maj 2018
 
Jag lämnade Göteborg strax efter lunch och anlände till nationalparkens parkeringsplats vid naturum när klockan stod på 16:47. Jag kände att jag hade gott om tid att promenera vandringsleden och samtidigt få tagit massor av bilder och filmscener. 12 km i platt terräng skulle inte behöva ta Ronny så lång tid att gå.  
 
Det fanns gott om fikabord intill parkeringsplatsen. Här hittar man också en informationstavla och en liten brevlåda där jag fiskade upp en folder på engelska (skulle det visa sig) med en karta över leden. Kartan jag hade sparat ned i mobilen var kass. Men den här kom jag att ha mycket använding av, framförallt på slutet av vandringen när mörkret lade sig över det småländska landskapet. 
 
Ovan en karta över vandringsleden, hämtad från sverigesnationalparker.se  Jag startade vid naturum på västra sidan av sjön, nummer 2 på kartan. 
 
Jag kom att gå vandringsleden motsols. Den första biten följer man då även den ca: 600 meter långa och tillgänglighetsanpassade Wibecksleden. Så i 600 meter gällde träramp och grusväg.  Wibecksleden var under  upprustning nu när jag gick.  
 
Så kom jag fram till en rastplats som tydligen kallas Wibecksplatsen, här slutar Wibecksleden. 
 
Nu fortsatte vandringsleden på mindre stig fram mot den låååånga spången över mossen.   
  
Det finns flertalet rastbänkar utmed den långa spången, ser nästan ut som små öar. Vid bänkarna har man chans att mötas eller släppa förbi/gå om, vilket annars kan vara en liten balansakt. Jag brukar köra på att starkast har företräde. Spången är för smal för att rulla fram en barnvagn på, och även om man lyckas balansera sig fram över spången med hjulen kvar på brädan blir det värre problem senare.
  
Där den långa spången tog slut kom jag in i en mycket trevlig tallskog, men jag fick ett påfluget uppvaktande av dess blodsugande invånare. Myggor gjorde mig sedan sällskap längs i stort sett  hela vandringsleden. 
Här kom jag också fram till ett stigskilje där man kan välja att ta en sväng bortom Svartgölen, nummer 4 på kartan. Men det blev ingen Svartgöl för min del, jag höll istället innespår så att säga.  
 
Bild ovan: Här hade jag kommit fram om jag gått via Svartgölen. Bild nedan: Här befann jag mig på sydöstra sidan av Kävsjön där långa spångar leder över högmossen. Sjön ser man för övrigt väldigt lite av när man följer vandringsleden. Jag tyckte nästan att det var lite vackert där jag knatade fram på spången. Och dessutom var det nästan myggfritt ute på mossen. Men säg den lycka som varar, snart befann jag mig hos myggen igen inne bland träd och buskar.
 
Allt eftersom klockan gick och solen tappade höjd och sin kraft blev myggplågan allt jobbigare att uthärda vid varje bild och filmscen. Tänk att något så litet att dom inte ens syns på bilderna kan var så sabla irriterande. Jag kan inte direkt påstå att jag hade dåligt samvete efter alla liv jag släckte denna kväll. Jag kände snarare en stor portion vällust varje gång jag klappade ihjäl en mygga med ett "ha, där fick du ditt lilla svin".   
 
Nu hade jag så smått börjat fundera på om det inte var dax för en fikarast snart, klockan närmade sig nämligen 20 och jag fick för mig att jag inte hade så långt kvar innan jag skulle stå vid bilen igen. Jag måste erkänna att det var först nu som jag tog en närmare titt på kartan jag fick med mig.
Nu blev det återigen läge för Ronny att klia sig i huvudet och låta hjärncellerna arbeta sig svettiga. För jag tyckte att det var minst sagt mycket märkligt att jag inte hade lagt märke till när jag passerade Södra Svänö som ligger nordost om Kävsjön och är  en knutpunkt med vandrarhem och parkeringen m.m. Min känsla var att jag absolut måste ha kommit bra mycket längre än så. Den känslan försvann efter en stund när det dök upp en skylt som visade hur långt jag hade kvar till Södra Svänö. Har för mig att det stod 600 meter. Nåväl, jag blev i alla fall så himla glad och tacksam för att jag fick se denna vackra plats i nästan dagsljus. För Södra Svänö var en riktig liten idyll. 
 
Det var fint med alla ekar och öppna gräsytor. Uppe på kullen vid grillplatsen låg tidigare boningshuset på Södergården.
Nu var det dax för lite pastasallad och under tiden betraktade jag kartan och den sträcka som var kvar. Det var käckt att ha kartan nu så att jag hade lite koll. Jag hade nästan 4 km till bilen, hur gick detta till? Klockan var strax 20:30 och det betydde att jag vandrat i 3,5 timmar och bara tillryggalagt ca. 8 km. Och det hör och häpna på en nästan helt platt vandringsled där jag ofta gick på raka spångar och inte behövde ta några sidosteg för att parera för rötter eller stenar. Så förskräckligt mycket foton och film hade det inte heller blivit, myggen hade hjälpt mig att hålla hyfsad fart, tyckte jag. 
 
Nu kom jag fram till Svänö vandrarhem som förr var boningshus på gården Södra Svänö Norrgård. Huset stod klart 1907. Detta är ett vandrarhem utan dusch, el eller wc, men man får tillgång till ved, yxa och huggkubb. I taket på huset skall det bo en fladdermuskoloni och dom hade minsan gått om mat här i form av myggor. 
När jag knatade förbi det gamla boningshuset försökte jag lite diskret och på avstånd att kika in genom fönstren för att se om Svänödamen kanske hade lust att visa sig för mig, gårdens eget spöke. Men jag såg inget spöke och ingen annan heller. Vandrarhemmet såg inte ut att ha några gäster. Här kan du läsa mer om Svänö. 
 
20:50 lämnade jag Södra Svänö och tog mig i rask takt över långa raka stigar och spångar. När jag inte filmade eller tog bilder gick jag fort, mycket fort. Om drygt en timma skulle det börja mörkna i skogen. Men jag skulle inte komma att få några problem med att följa vandringsleden. Jag hade nämligen checkat att min minificklampa var med i ryggsäcken. Den är inte större än mitt lillfinger men skulle ge mig tillräckligt med ljus för att se stigen och märkningen. Men det kändes lite löjligt att åka så här långt och sedan gå en bit av den fina leden i mörker. 
 
Bild ovan och nedan: Ett mycket fint parti efter ca: 9 km. 
 
Jag tog naturligtvis en avstickare ut till "lilla"utsiktstornet norr om naturum. Nu hade jag ungefär 1 km kvar. Från utsiktstonet fick jag en bra vy över Kävsjön som är en mycket populär och erkänd fågelsjö. Många konstiga och höga läten hördes utifrån sjön, lät som större fåglar. Men dom var långt ifrån mig och mitt synfält.
 
Jag kom fram till naturum och parkeringsplatsen klockan 22:30 prick nästan. 10 minuter senare var det kolsvart. Bilden ovan tog jag uppifrån det höga utsiktstornet vid naturum. Bilden har blivit lite ljusare än vad som var fallet i verkligheten. Jag stod en stund och lyssnade till en stor fågel som väsnades ute på mossen snett nedanför mig. Dock kunde jag inte se den riktigt, det var för mörkt. 
 
Det här var en trevlig vandringsled som tog mig 5,5 timmar att gå, med rast. Jag har i efterhand läst mig till på www.sverigesnationalparker.se att beräknat promenadtid är drygt 4 timmar. Så kanske lade jag 1,5 timmar på bilder och film, det är ok. 
Och till sist vill jag skicka en stor blöt puss till Föreningen Store Mosse nationalpark. En ideell förening som underhåller alla fina vandringsleder i nationalparken. Bra jobbat. 
 
Av ett danskt par som jag träffade utmed leden fick jag rådet att vandra i västra delen av nationalparken. Så det skulle inte alls förvåna mig om jag fastnar på fler bilder och film från nationalparken såsmåningom. 
 
Informationsfolder Store Mosse nationalpark här.
Store mosse folder in English here and Deutch here. 
 
 Film från detta vandringstips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
 Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Grevie backar, ett kulligt naturreservat i Båstads kommun

Vandringar Skåne Bilder, Friluftsliv, Nature reserve, Photos, Porto Moniz, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, wandern Permalink1
En kulturslinga på ca: 3 km leder runt i naturreservatet (om man som vi startar vid Killebäckstorp). Längden varierade dock något beroende på vilken källa jag läste i. Startar man i öster från Grevie blir promenaden någon kilometer längre. 
 
(Nice culture trail. Length about 3 kilometer).
 
Grevie backar eller Grevie åsar som området också kallas utgörs av gräsbevuxna rullstensåsar. Naturreservatet blev bildat 1962 och är på 107 hektar. 
 
Vi körde till Grevie backar från Torekov. Det var tydligt skyltat in till parkeringsplatsen strax efter att vi passerat genom Killebäckstorp, se bild nedan. 
 
Informationstavla med karta (nedan) över den blåmarkerade kulturslingan fanns vid parkeringsplatsen.  
 
Kartan är dock lite skum när det gäller hur den visar hur den blåmarkerade kulturslingan tar en usväng från parkeringsplatsen och in i naturreservatet. Kanske gick slingan så tidigare, men nu mer stämmer det inte. Jag tror det är felmarkerat. Men det går inte att gå fel, det är bara att följa den enda stigen in i området och den är orangemärkt (Skåneleden). Snart stöter man på blå markeringar.
Kartan och informationen nedan hittade jag på Båstads kommuns hemsida. Den kartan skulle vi haft med oss, då hade vi kunnat se vart dom kulturhistoriska sevärdheterna fanns. Det fanns nämligen inga informationsskyltar längs slingan (vad vi kunde se). Vi kom att gå kulturslingan motsols, alltså i nummerordning 1, 2, 8, 6, 5, 4, 3. Men någon märkt stig till nummer 7 såg vi aldrig. 
 
 
Bild ovan: Efter ca: 100 meter passerade vi över Tinabäcken, som tydligen aldrig fryser till. Den finaste utsikten har man från kullarna direkt intill parkeringsplatsen, där man bjuds gör fin utsikt över Bjärehalvöns odlingslandskap och Skälderviken. 
 
Kulturslingan är ganska lätt, men det är lite lätt backigt första biten. Man bör kanske undvika högklackat eller träskor.
Efter att vi traskat genom en trevlig skog i några minuter kom vi upp på en åsrygg beväxt med enar och småträd. Vi fick en lagom intressant utsikt åt öster. Så småningom fick vi även utsikt tillbaka västerut mot Skälderviken och Kullaberg.  
 
Vid första stigskiljet när vi kom fram till kulturslingan hade det varit mycket tydligt uppmärkt med karta och pilar. Men när vi kom fram till nästa stigskilje där kulturslingan lämnade orange led fanns ingen blå märkning alls. 
Men direkt när man kommer ned från åsryggen skall man hålla vänster och följa skogskanten upp i slänten. Snart såg vi blå markeringar igen. 
 
Promenaden gick vidare genom beteshagar och små skogspartier.  Det var småtrevligt och intressant. Nu hade vi börjat leta efter ett ställe att sitta och fika på, men det blev först ett besök i diket för påfyllning av vatten. 
 
Bild ovan: Vi fann endast en bänk på slingan, och den är placerad uppe på en av kullarna ca: 200 meter från parkeringsplatsen och bilen. Jag tror i alla fall att detta var enda bänken, men vi letade inte efter någon bänk första hälften av promenaden.
Det var en riktigt skaplig utsikt från bänken. Kullaberg syntes svagt inne bland moln och dis på andra sidan Skälderviken. Vi avslutade med att följa åsryggen bort mot parkeringen, mycket nöjda med promenaden. 
 
 
Film från detta promenadtips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Närmaste busshållplats är i Grevie. 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Till top