von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Wendelsbergs Friluftsområde i Mölnlycke.

Vandringar kring Göteborg Bohuslän, Friluftsliv, Göteborg, fritid, kultur, natur, natur Göteborg, naturområde, promenad, promenad Göteborg, promenadguide, promenera, sevärt, skogspromenad, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink0
 Nu i söndags tog vi oss till ett naturområde som vi aldrig satt foten i tidigare. Område ligger i Mölnlycke och heter Wendelsbergs friluftsområde. Vi parkerade vid idrottshallen, här är det gratis att stå. I alla fall idag oktober 2013. (bilden ovan är från sept 2014). Vet inte hur det ser ut om ni läser detta om sjuttiofem år. Se karta nedan.

 

 

Vi tog oss upp mot det gamla Träslottet, Wendelsbergsslott. Förr fabrikörsbostad för några få, nu folkhögskola. En fin Lindallé leder upp till slottet. 

Vi gick genom den fina Wendelsbergsparken, full av lövskog som iklätt sig höstfärger. Parken anlades 1860 till 1865 av Bruno Wendel (läs mer i länken nedan). Det finns också många fina små dammanläggningar i parken som höjer upplevelsen på promenaden.
 
 
Bild tagen av min far.
 Efter ett tag lämnade vi parken och gick på fina stigar öster ut mot den stora utsikten. Här var det blandskog som gällde. Det är mycket lätt kuperat om du följer stigen rakt fram. Se karta nedan. Från utsikten hade man förträfflig utsikt över Landvettersjön.
 
 
 Vi gick sedan samma väg tillbaka, ungefär. En liten extra slinga inne i parken och sedan var vi mycket nöjda med dagen. Som ni ser av kartan nedan finns det flera slingor man kan gå, och varianter.
 
 
 
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. inte vandringsslingan. Men inne i parkområdet går det finnt att rulla med sig en barnvagn.
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Kreta med bl.a. en vandring i Samariaravinen.

Kreta med Samariaravinen Knossos, Kreta, Samariaravinen, fritid, promenad, sevärt, upplevelse, vandring Permalink0
Då har man varit på Kreta, en helt underbar resa. Vi åkte dit med Apolloresor och vi bodde i Platania strax väster om Chania på Kretas nordvästra kust.
 
Lördagen den 12 oktober strax före klockan 17 hade vi tagit oss upp i vänthallen på Landvetter Flygplats. På utsidan dom stora fönstren stod Novair planet som skulle flyga i luften klockan 18. 
 
Vi passade på, jag och far alltså, att födriva väntetiden med att välja spritflaska inne på taxfree shopen. Det tog en liten stund att välja ut den flaska som skulle få äran att följa med oss till kreta. Här håller min far i det tredje sista valet innan vi till sist bestämde oss för en en whiskey.
 
Nu får man ju inte ta med sig alkohol på utresa till EU land, så flaskan var snart tillbaka på sin plats i hyllan.
 
Flygresan tog ungefär 4 timmar ned till flygplatsen strax utanför Chania. Sedan var det busstur i 1 timma till Platania . Strax efter klockan halv 1 på natten släppte chauffören av oss vid vårat hotell Lissos. Eller rättare sagt där vägen gick ned till vårat hotel. Man kände att man kommit rätt direkt.
 
Vi tog oss ned i den nattsvarta gränden och efter 20 minuter hade vi hittat vårat hotel. I dagsljus såg gränden lite bättre ut och från balkongen kunde vi se lite av havet. På en minut tog vi oss förbi bassängen och ned till havet och stranden. 
 
 
                                                                          Den forntida staden Falasarna
På bilden ovan vår röda hyrbil. Med den gav vi oss av på rundturer bl.a. bort till Falasarna längst bort i väster på ön. Där det förutom en fantastisk strand ligger en stad från forntiden. Forntida Falasarna var en av de framstående hamnstäderna i minoiska Kreta. Den övergavs helt efter jordbävningen 365 e Kr som förpassade staden en bra bit upp på land. Strand och forntidsstad nedan.
 
Vi körde vidare ned till Paleochoras på sydkusten. Här var det 30 grader. Vi gick och satte oss på ett litet mysigt café. Här hällde jag i mig en..hm.. Cola har jag för mig, ihop med en varm macka.
 
                                                                                               Knossos i Iraklio
 
Dagen efter Falasarna tog vi oss bort till Kretas huvudstad Iraklio med sevärdheten Knossos. Knossos är den största arkeologiska fyndorten från grekisk bronsåldern på Kreta. Knossos återupptäcktes av  Arthur Evans 1894 som efter det därpå följande grekiska inbördeskriget lyckades köpa tomten och därefter ledde utgrävningarna mellan 1900 och 1936.
 
                                                                                bild ovan: på väg in mot Iraklio.
                                                            
Vi lurades in på en parkeringsplats som påstods vara gratis, men där dom sedan sade att vi fick stå gratis om vi köpte något på deras café efteråt. Spelade egentligen ingen roll alls, vi var mega törstiga och hungriga när vi kom ut igen. Parkeringsplatsen var lite udda. 
 
På onsdagen tog vi oss bort till Idaberget, Kretas högsta berg 2456 meter högt. Vi var dock aldrig uppe på toppen av det. Vi höll oss nere i dalen. Där vi bland annat kollade in ett kloster som turkarna i stort sett totalförstörde 1821. Det har restaurerats något efter detta. Bilder på klostret nedan, i bakgrunden på dom flesta bilder syns Idaberget.
 
                                                               Här fanns också ett jätteträd av.sorten Platan.
 
                                                                           bilden ovan är plåtad av far.
 
                                                          Nedanför Idaberget plåtade jag vackra olivträd. 
 
Vi fick en fin och spännande biltur från Idaberget och norrut upp till huvudvägen längst med norra kusten.
 
                                                                                         Chania gamla stan.
 
Dagen därpå tittade vi tilll gamla stan och hamnen i Chania. Bilen var återlämnad så det blev buss in till staden. Bussen var fullpackad minst sagt. men vi var nästan först på, så vi fick sitta hela vägen. Från busstationen styrde vi stegen rakt ned mot gamla stan. Vi rände runt i stormbyar ute på piren, och värmde oss sedan  i dom trånga gatorna i gamla stan.
 
 
                                                                                          SAMARIARAVINEN!!!
 
Att valet föll på Kreta när vi  valde resmål var för att vi ville gå Samraiaravinen. Vi fick dock stora problem. Samma dag som vi kom ned till kreta hade dom haft en ganska stor jordbävning tidigare på dagen, vilket gjort att dom fick stänga ravinen. Så den planerade trippen dit på tisdagen med Apollo blev inställd. Apollo skulle inte ha någon resa till Samariaravinen under den tid vi var kvar på Kreta. Så vi skulle få ta oss dit själva, om dom nu öppna ravinen innan vi gav oss iväg hem. Och här slumpade det sig så vi fick en hel del tur. Vi gick in på Tellus resebyrå, ligger mellan busstationen och galma stan. Och det visade sig att dom arrangerade resor till Samariaravinen, och dessutom redan nästa dag, alltså fredag, vår sista dag på Kreta. Och billiga var dom också. Endast 20 euro per person för resa dit och tillbaka + engelsk guide, och han var helt kanon. Sedan tillkom några euro för inträde i ravinen och en båtresa. Men allt som allt under 40 euro. Och dom hämtade dessutom upp oss utanför vårat hotell och släppte av oss där när vi kom tillbaka. Nedan bild på deras kontor i Chania.
 
Så var det dax för resan huvudnummer. Klockan 5:30 blev vi upphämtade utanför vårat hotell. Klockan 7:50 gjorde vi oss klara för att gå ned i ravinen. Vår buss var först på plats. Så det var bara vi i ravinen när vi började gå.
 
Samariaravinen ligger i De Vita Bergen på västra Kreta. Ravinen är 16 km lång och börjar vid Omalosplatån på 1250 meters höjd och sträcker sig ned till det Libyska havet vid Agia Roumeli. Samariaravinen blev nationalpark 1962.
 
 Vår guide lade upp allt väldigt bra. Informationen hölls på engelska, men han pratade så pedagoskt så allt blev väldigt lättfattat. Vi skulle rasta på 3 checkpoints. Och vi fick en senaste tid som vi måste lämna raststället för att hinna ned i tid till båten (med en viss marginal då).  Båten gick klockan 17:00. 
 
Detta var en mycket fin vandring. Jag njöt av varje steg jag tog genom denna spännande och ovanliga fauna. Samariaravinen är en ganska lätt promenerad. Om man nu inte är ovan av att gå i fjäll, och mycket nedför. Dom flesta får nog mer problem med benen dagen efter än just när dom traskar. 
 
Efter att ha gått några kilometer brant nedför började farsan se ut som en vandrande köksstol. Då blev jag orolig. Jag visste att han inte borde ha några som helst problem med att klara av vandringen. Jag trodde först att det var ryggen som spökade för honom, men den hade han inga problem med påstod han. Då bad jag han ta av ryggsäcken så att jag fick se hur han gick utan säck. Men far är aningen mer enveten än en åsna, så det tog ytterliggare en kilometer innan jag fick av han ryggsäcken. Så med hans ryggsäck i min vänsternäven gick vi vidare nedför. Blev lite joxigare att filma och ta kort nu. Men kameran var inte prio 1 just nu. Med tanke på att fars kroppshållning såg minst sagt rolig ut även utan säck på ryggen gjorde att jag var säker på att vi aldrig skulle kunna komma fram. Knäna skulle aldrig hålla för honom, och enda allternativet i så fall var att så fort som möjligt besluta oss för att ta oss uppför branterna igen till starten. Det visade sig dock att problemet hängde ihop med en infektion i hans öron, och detta påverkade balansen. Efter ett tag blev han bättre i ena örat, vilket hjälpte något. Och när han dessutom tog av sig sina glasögon, som egentligen var helt fel glasögon för att gå i stenig nedförsbacke under en längre tid blev det bättre. Han hade på sig sina kombinerade solglasögon. Dom han skulle haft låg kvar på hotellet. Men nu såg hans gång direkt något bättre ut. Men jag fick fortfarande räta upp honom när han blev lite för bakåtlutad . Det var inte förrän vi lämnat checkpoint 2 efter ca: 6 kilometer som jag började tro på att vi skulle komma fram, och då var det ju dessutom ingen anledning att vända om då den lättaste biten låg framför oss. Och man kan åka buss sista 2 kilometerna. Hm.. har jag nämt att vandringen är ca: 16 km. Från checkpoint 3 och fram till båten gick det som en dans. 
 
Bild ovan. Här hade vi gått 10 km. 
 
På väg genom det smalaste partiet kallat Järnportarna. Det är endast 3 meter mellan dom 400 meter höga bergväggarna.
 
När man kom ut ur nationalparken kunde dom lata ta buss dom sista 2 kilometerna. Den kostade 1,5 euro. Bussen tog oss ned till stranden på ett par minuter. Med i bussen var också vår guide. Han hade tydligen också förstått att den sista biten var megatråkig. Vi hade lagt mycket tid på filmning den bit som var sevärd. Nu var det vila på stranden med bärs och cola fram till att båten lättade ankar. En fin avslutning på en underbar vecka. 
 
Tja, det var en del av dom bilder jag tog. 
 
Och, jag avslutar med speciella sevärdheter, gossedjur.
 
Film från Falasarna och gamla stan i Chania.
  
Film från Knossos.
 
Film från Samariaravinen.
 

Vandring på Galterö med Vandringsgänget

Vandringar kring Göteborg, Vandringsgänget Bad, Friluftsliv, Galterö, Göteborg, Västkusten, fritid, kultur, natur, naturområde, promenad, promenad Göteborg, promenera, skärgård, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink0
 
Söndagen den 6 oktober. 
Så har det hänt igen, von Frank-Einstein har fått till en strukturerad vandring med SITT vandringsgäng. Denna gång var vi elva stycken som gav oss iväg ut på öa, två av oss hade fyra ben. 
 
Men det höll på att gå käpprätt... redan från början. Ingen ledig parkering på Saltholmen. Så vi fick åka tillbaka en kilometer innan vi kunde ställa ifrån oss bilen. På väg tillbaka mötte vi några i vandringsgänget som var på väg mot färgan. Typiskt att vi var sist. Vi fick ta långa benet före för att hinna fram till färgan 11:10. Men men, planerar man sin ankomst bra slipper man spilla tid på bryggan. 
 
När vi väl klivit av båten tog det inte lång tid förrän vi tagit oss över Brännö och ankom till Galterö via den nya bron. 
 
                               Ny trappa ned till bron över det smala sundet mellan Galterö och Brännö.
 
                                                                                            Vy över Sundet och in över Galterö.
 
                                                                           Full fart.
 
Här startar rundvandringen. Ute på Galterö gav vi oss ut på den märkta slingan i motsols riktning. Gänget blev snabbt utspritt. Jag brukar låta dom sämst tränade få gå i förväg. Den här gången blev jag tvungen att släppa iväg allihopa. 
 
                                                                   Hade blivit ett riktigt hyfsat väder.
 
Ganska snart började gnällgänget, eller vandringsgänget menar jag, att tjata om fika. Men det blev inget av med det förrän vi rundat helt längst ute på den västra delen av ön, och tagit oss en bra bit tillbaka. 
 
                                                                      Natur på Galterö är öppen och trevlig. 
 
Fikaplatsen var minutiöst noga planerad. Som vanligt bör tilläggas. 
 
                                                                                       Halleluja!
 
                                                          Så här gjorde jag när Bruce Lee anföll mig!
 
                                                                                               Gullig?!?
 
Efter fikan följde en fin promenad över öppna fält och bort emot Brännö igen..
 
            Efter bron mellan Galterö och Brännö befann vi oss på den nya tråkiga grusgångvägen, igen. Det var bättre förr.
 
Nu befann vi oss på utsiktstoppen på Brännö. Här ifrån hade man nästan panoramautsikt. 
 
                                     Från Rödsten med utsiktstoppen vi var på  i bakgrunden med det lilla huset.
 
                                      Relaxar på bryggan i väntan på båten som skulle ta oss tillbaka till Saltholmen 15:55.
 
                                                                                                  Som hund och katt!
 
 Tja, detta var några av bilderna jag tog. Tack för denna gång.
 
SE FILMEN från denna fantastiska vandring
 
Kartor över hur vi gick. Först Brännö, ävenmed utsikten och sedan Galterö. Röd prickat den vägen vi gick. Rundvandringen vände tillbaka vid gul prickat. Men det är fint att fortsätta helt ut på Galterö huvud längst ut i väster.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. det fungerar bra ned till bron mellan Brännö och Galterö, men sedan blir det värre (som tur är för oss som gillar stigar).
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.  
 

 
Till top