von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Ljungås i kommun Vårdgårda

Övrigt Västra Götaland Dan Korn, Ljungåsen, Vårgårda, Vårgårda kommun, friluftsliv, kultur, kulturreservat, natur, naturområde, naturreservat, naturstig, promenad, promenadguide, promenera, skogspromenad, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink0
27 april 2014. Ett besök i ett natur & kulturreservat.
 
Att vi tog oss hit långt ut i ödebygden mellan Alingsås och Borås var helt och hållet tack vare författaren och folklivsforskaren Dan Korn och hans mycket trevliga böcker om människor på landet, så kallade original, folk som bodde och levde på gammalt vis. Eller som Dan skrev när han citerade människorna i böckerna "leva på gammelt vis". En av personerna som Dan besökte flera gånger i böckerna var den folkilskne bonden Oskar Andersson som bodde i sin gamla långloftsstuga på Ljungåsen. Oskar bebodde enbart köket i gaveln på huset. Från köksfönstret kunde han inte se åt framsidan där kärrvägen gick upp till huset. Så han sågade ned träd och blockerade vägen så att folk som försökte besöka honom istället blev tvungna att välja att gå en stig runt markena via sänkan och komma in från andra hållet. Då kunde han se dem på avstång och skjuta dem med sitt gevär. Naturligtvis var detta bara ett rykte och Oskar skulle visa sig vara den fredligaste och snällaste människa man kan tänka sig. Han var snarare folkskygg och flydde till skogs när folk kom.  Men visst, Oskar såg också själv till att skaffa sig detta rykte om att vara farlig. Han gick nämligen runt med ett gevär och spridde tomhylsor runt omkring sig för att skrämma bort folk. Oskar litade inte ett skvatt på "dagens" människor. Dan Korn han med att beöka Oskar ett tjugofemtal gånger mellan åren 1984 - 1989. På sitt nittioandra levnadsår trillade han av pinnen sensommaren 1990. Efter sin död har hans gård blivit till ett kulturreservat och hans marker till naturreservat med ett par trevliga vandringsleder. Reservatet blev bildat 1993 (Länsstyrelsen).  
 
Vi var intresserade av både naturen och kulturen runt Ljungåsen. Det finns två vandringsleder. Den ena går i markena väster om gården och är ungefär 2,5 km. Den andra går norrut till Kroksjön och den mäter ungefär 1,2 km. Det finns även en kort led runt ägorna. Se kartan nedan. Det verkar även som att man fyller på bra med broschyrer i brevlådan vid parkeringsplatsen. 
 
Från väg 180 mellan Alingsås och Borås körde vi i sex kilometer på en kuperad grusväg fram till kultur och naturreservatet. Här fanns en liten men rymlig parkeringsplats och en informationstavla över reservatet.
       
 Från parkeringsplatsen följde vi den gamla kärrvägen in bland dom höga granarna. Det bar iväg uppåt. Snart var vi nog framme vid det ställe där Oskar hade fällt träd över vägen för att styra folk bakvägen till gården. En gul pil pekade att en vandringsled gick upp i slänten. Det är den leden som enbart går runt ägorna. 
 
Men vi fortsatte stigen rakt fram in på den västra vandringsleden. Jag har nog aldrig gått en vandringsled som varit tydligare markerad. Och här fanns mängder av informationsskyltar som förtäljde om betydelsefulla platser i Oskars liv. Men framför allt, det var en mycket skön stig att gå på. Nedanför oss till vänster hörde man svagt Störtaredsån porla. Det var i huvudsak Oskars 130 år gamla granskog leden gick genom. Den äldsta på Ljungåsens marker. Stigen var också mycket populärt bland myror. Vet inte hur många stackar jag såg. 
Efter lite drygt en kilometer tog vi oss uppför en lång backe och kom fram till tomten och torpruinen till ödetorpet Westeråsen. Här var det fint att sitta och ta igen sig en stund. Kanske bara njuta av lugnet och friden i skogen, så som Oskar ofta tog sig tid att göra på äldre dar.
 
 
   
    infoskylt torpruin
 
Sedan styrde vandringsleden tillbaka mot Ljungåsen. 2,5 kilometers leden var lite små kuperad och bjöd på en mycket fin skogspromenad. Vi gick inte helt tillbaka till gården utan svängde in på vandringsleden till Kroksjön. Även denna led var mycket trevlig, vid Kroksjön fikade vi på ett par stenar. Lite senare innan vi lämnade sjön fanns en fin rastbänk. På väg tillbaka mot gården gick vi en bit vid oskars gammelskog. 
 
Så kom vi fram till gården, där fåren just hade släppts ut för dagen. Det verkade i alla fall så för det var full fart på dem. Här vid gården finns också en fin rastplats med bänkar. Vi tog oss tid att kika runt lite. 
 
Vi var lite tveksamma till att gå in på tomten. Det bor ju personer i huset och man vill ju inte störa. Men det stod på informatiostavlan vid parkeringsplatsen att man fick titta in i Ljungåsrummer i lillstugan och då måste man ta sig innanför grinden. Men våra bekymmer löstes när mannen i huset dök upp på tomten. Det var helt OK att komma innanför och kolla in lillstugan. Nu var det ju egentligen inte lillstugan jag ville se, utan huset som Oskar hade bott i. Men det förstod jag inte gick. Så vi fick hålla till godo med rummet. Pratade även med Ingela som bor här nu. Hon är barn barn till Oskars syster. Ingela berättade lite om vilket arbete dom haft för att rädda Ljungåsen. Taket hade nästan rasat in på bostadshuset efter att Oskar dött. Ladugårdstaket hade säckat ihop redan 1967. Men en gammal lagård från Nårunga har flyttats och byggts upp på samma plats som den gamla ladan stod. OBS: detta är Dan Korn ord, annan info finns i broschyren från Vårgårda kommun. Mangårdsbyggnaden dom bor i är nog minst tvåhundra år gammalt, troligtvis äldre. 
 
Det här var en mycket trevlig kultur och natur promenad. Jag kan varmt rekommendera den.
 
Läs gärna Dan Korns bok "på Böggda" för att få en trevlig berättelse om Ljungåsen och om Oskars liv. Det enda som inte är bra med Dan Korns böcker är att dom inte går att få tag på. Försök med biblioteken är hans eget råd.  
 
Vid det röda krysset ligger Ljungåsen.
 
 
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. men upp till gården går fint att gå.
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Sundsby med Solklinten på ön Mjörn i Tjörns kommun

Vandring Bohuslän & Västkusten, Vandringar kring Göteborg Bohuslän, Friluftsliv, Promenadguide, Solklinten, Sundsby, adventure, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink1
 
20 april 2014
Att vi nu hade hamnat här på ön Mjörn mellan Tjörn och Orust kan tillskrivas en personaldag vi hade med jobbet några år tillbaka i tiden som började med en smarrig frukost på Sundsby säteris gårdscafé. Då blev jag också varsle den fina terrängen som finns här. Från parkeringsplatsen leder Karpstigen genom en fin park fram till säteriet. Många nöjer sig med att ta den promenaden och sedan njuta av en kopp kaffe i café trädgården. Men här kan man också ge sig ut i en vacker och dramatisk vildmark. Det finns flera markerade leder i området med olika svårighetsgrad och jobbighetsgrad. Se kartan längst ned på denna sida.
 
Men uj vad svårt det var att finna en parkering på parkeringsplatsen. Det var förskräääckligt många som hade tänkt sig hit idag. Här cirkulerade bilarna värre än på Frölundatorg i jultid letande efter en parkeringsficka som skall bli ledig. Är det verkligen lika mycket bilar här varje helg?  Tja kanske, Sundsby säteri är Tjörns kommuns nästa största turistmål med 100.000 besökare varje år.
 
 
Vi följde märkningen mot utsiktsberget Solklinten. Först blå led söder ut och sedan upp i berget på svart. Det var bra skyltat mot Solklinten, undantaget ett kort stycke vid ett stigskilje en bit upp i berget. Här gick flera personer fel, även vi. Ser ni ingen skylt på 50 meter så vänd om och räkna med att ni skulle svängt höger tidigare. Men som sagt, detta var endast på ett ställe. 
 
Strax före toppen och utsikten pekade en skylt mot grottor till vänster. Detta är även ett fint ledval efter att man varit på toppen. Då kan man följa svart led till man träffar på den gula eller blå leden. Detta vägval får jag ta när jag släpar med mig vandringsgänget hit. Jag och far fortsatte istället på gul led (Rådjursstigen) nedför berget efter att vi beundrat den storslagna utsikten. 
 
Och så var vi uppe på Solklinten 107 meter över havet. Det var lite soldis, men......
 
         En hel del soldis fick vi stå ut med. Men det fanns säkert människor i världen som hade det värre än oss den här dagen.
 
Vi tog oss förbi stenröset och ned genom en trång bergskåra. Vid stigskiljet följde vi gul led åt höger.
       
Nu blev det mer ren skogspromenad genom en fin blandskog. Området var sönderskuret av berghällar och smådalar. Den här biten var mycket lätt kuperad. Vi stegade genom ett lummigt litet område med en del blåsippor. Strax efter att den röda leden anslutit visade en skylt ned mot "Bokskogen". Här fanns en rastbänk mitt inne i en liten bokskog, finemang för oss som var fikasugna. Löven på dom små bokarna hade börjat slå ut. Efter bokskogen tog vi oss ut på den gula leden igen. Den var skyltad mot säteriet. Det var bra skyltat hela vägen. 
      
Nästan nere vid säteriet svängde vi in på den vita leden. Det blev en trevlig liten extrasväng förbi en utsiktsplats med utsikt över säteriet. Vi kom också genom en fin Ekdal med stora gamla jätteekar innan vi kom ned till parkområdet runt säteriet. Här var det rikligt med lövvegetation. Det här var en mycket fin och omväxlande promenad. Hit kommer jag gärna tillbaka. Och en fika på cafét skulle suttit jättefint. 
 
 Cafét. som dom fick för sig att stänga när vi kom bara för att klockan passerat 17:00.
 
    Nu följde vi gångstigen utmed dammen tillbaka till vår farkost. En mycket lyckad utflykt var tll ända.
 
                                               Tickor hade fått en stor bjässe att trilla av pinnen.
 
För mer nyttig info. 
http://www.sundsbygardscafe.se/om-sundsby-sateri/   för info om Sundsby säteri.
 
 
Karta över vandringsleder och vart området ligger.
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

På promenad vid Hornborgasjön

Övrigt Västra Götaland Friluftsliv, Promenadguide, fritid, fågelsjö, fågeltorn, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenera, sevärt, upplevelse, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink0
 
 Den 19 april 2014. Vädret var strålande. (bilden ovan är plåtad av far)
 
 För mig var det inte tranor som lockade mig till Hornborgasjön, utan dom promenader som finns att gå där. Tranorna kommer man ändå inte tillräckligt nära för att kunna se bra, än mindre filma. Så var i alla fall minnesbilden jag hade från att jag var där för ungefär 35 år sedan. Nu finns det två alternativ, 1, mitt minne var dåligt eller 2, något har ändrats så att man kommer närmare tranorna. Tror det var 1972 jag var där med skolklassen. Min minnesbild är att vi klättrade upp i ett trätorn och tittade på tranor som befann sig långt ute i sjön, träsket. Men det är en ganska grumlig minnesbild. Hur som helst, nu stod man där på första parkett och kunde se tranor och andra fåglar in action. Folk stod längst med räcket och tittade på skådespelet genom sina jättestora kikare eller fotografiapparater med enorma kameraoptik. Kände inte att min smarta Phone var mycket att vifta med. Jag tog nästan inga kort heller, fåglarna var lite för långt bort när man inte kan zooma vettigt. Men vill ni se tranor kan ni kika filmen istället. Där kan ni titta på tranor tills ni får sura uppstötningar. 
 
Så för mig var det alltså inte tranorna som drog mig till Hornborgasjön utan promenaderna. Det finns 9 utmärkta promenader runt sjön. Dock blev jag redan innan vi lämnade Götet på det klara med att vi nog måste åka ned en gång till senare under året. För dom promenader jag var mest intresserad av var avstängda under fåglarnas häckningsperiod mellan mars och juli. Så var det t.ex. med Ore Backar på sjöns västra sida. Men vi gav oss ut på tre andra promenader med varierad längd, kort, kortare och kortast. Nummer 6, 7 och 9 på kartan nedan. Vi började med nummer 9 Fäholmen. 
 
Karta + info ovan. Nedan sidan det är hämtat från. 
 
http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/hornborga/sv/hitta-hit/pages/index.aspx
 
Från parkeringsplatsen och bort till fågeltornet på Fäholmen är det en promenad på ca: 400 meter. Vi insåg att vi nog inte behövde någon fikapaus på vägen. Det är en kort men trevlig promenad över ängarna. Leden var märkt med orange färg. Men nu såg man ju tornet hela tiden så för att gå fel här måste man nog vara svensk mästare i desorientering. Från fågeltornet såg vi i söder ut över ett sumpskogsområde med en massa stående döda trädstammar. Där var det full aktivitet på fåglarna. Dock var det rakt mot solen så det var lite jobbigt att filma och fota. Utsikten var även i övrigt förträfflig. 
 
Sedan var det kort bilkörning bort till Fågeludden med Naturum, nummer 7 på kartan. Härifrån kunde man gå ned till Ytterberg, nummer 6 på kartan. Men det skulle bli ungefär 11 km om vi gick fram och tillbaka och runt på Ytterberg. Vi han helt enkelt inte med det, så vi tog bilen till Ytterberg när vi var klara med Fågeludden. 

På fågeludden var det fullt hålligång på fåglarna. Här kom man dom riktigt nära. Det fanns också gömslen man kunde gå in i för att spana på dem. Vi gick en liten bit mot Ytterberg innan vi vände tillbaka efter 500 - 600 meter. Det är ett riktigt härligt öppet leende landskap här. Vi strandade en stund inne på cafét i Naturum. Rabarberpaj med vaniljsås går märkligt nog alltid ned.  

 Nedan några bilder från promenaden ute runt Fågeludden med Naturum. Den långa träbron leder ut till ett gömsle. Men fågelbilder lyser med sin frånvaro. Ni får kolla filmen istället.
 
Bilden ovan är tagen av far innifrån gömslet.
 
Bild ovan: Här räknades det sjöfåglar varje dag.
 
Nästa destination var Ytterberg. Här fanns som vanligt en parkeringsplats, en informationstavla över området och en orangefärgad led att följa. Leden är 1,9 km. En mycket trevlig liten promenad med fina vyer.
 
Och så avslutade vi dagens besök vid Hornborgasjön med Trandansen. Dagens trantal var tydligen ungefär 450 stycken om man fick tro tavlan. Så något mäktigt skådespel blev det aldrig frågan om. Men men, tranor är tranor även om dom inte är 20,000, och visst är dom lite speciella att titta på när dom kommer dykandes från himlen som fallskärmshoppare.
Vi lämnade platsen sist av alla. Då hade tranorna sedan länge börjat trappa av och gett sig iväg utåt sjön för att koja. En mycket lyckad dag i ett härligt april väder. Nästa gång skall vi välja ett par av dom längre promenaderna istället, och en av dem skall vara Ore Backar. 
 
Nedan några bilder från PLATSEN där trandansen äger rum. 
 
En drygt 10 minuter lång film från vår dag vid Hornborgarsjön. 
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Till top