von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Åkulla Bokskogar med Bexells talande stenar

Vandringar Halland Bexells talande stenar, bokskog, kultur, naturområde, naturreservat, promenad, promenera, skogspromenad, upplevelse, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland, Åkulla bokskogar Permalink2
Åkulla Bokskogar, namnet var mig bekant sedan lång tid tillbaka och Bexells talande stenar hade man ju hört talas om i diverse sammanhang. Men inte förrän i år tog jag reda på vart området låg. Vi besökte Åkulla bokskogar två gånger, och vi gjorde det när bokskogen är som allra finast, vår och höst

Den 4 maj 2014 var en fin vårdag. Vi satte oss i bilen och körde från Göteborg söder ut förbi Varberg. Vi svängde av E6an vid Tvååker. Från Tvååker körde vi rakt öster ut, det var bra skyltat mot Åkulla bokskogar. Inom en mil befann vi oss mitt i naturreservatet. Eller rättare sagt mitt bland naturreservaten. Åkulla Bokskogar är samlingsnamnet på ett tiotal naturreservat. Bilderna nedan är från när vi var på återbesök den 1 november.

Tio av Åkulla bokskogars naturreservat bildades på 1970-talet. Sedan 2010 finns 12 stycken vandringsleder i naturreservaten. På kartan nedan från www.akullabokskogar.nu  ser ni dom 12 vandringslederna, så kallade strövstigar. Jag hade på förhand bestämt att vi skulle gå Bergastigen och Slottsstigen, nummer 2 och 1 på kartan nedan. Det går bra att parkera vid Öströö fårfarm. Men vi parkerade strax norr om, på andra sidan åkrarna där vandringsled 1 och 2 går ihop en bit. Vi gick sedan lederna motsols med början på nummer 2 Bergastigen.

 
 Bilden nedan är plåtad av far: Det var tydligt skyltat i vägkors och samma märkning för alla leder/strövstigar. Det fanns också länkar mellan dom olika lederna/strövstigarna, som på bilden.
 
Bergastigen var som helhet trevlig. Men långt ifrån hela sträckan var bokskog. Det var nästan lika ofta barrskog eller kalhyggen. Men den bokskog vi gick i var riktigt fin. Det blev att traska en del på asfalt och grusväg till en början då vi gick in mot Skärbäck. Den vägen kör man när man skall gå Bexellstigen, om man inte väljer en kortare väg från norr om man endast skall in till dom talande stenarna.
 
Bilden nedan: Vägen in mot Skärbäck. 
Den finaste biten är när man passerat torpet Berget i norr (som har gett leden sitt namn) och kommer in i stora Drängabjärs naturreservat. Bilderna nedan är där ifrån.
 
Så vek vi av Bergastigen och följde Slottsstigen. Här hade det averkats en hel del skog. Denna sträcka var sämst. Men efter ett tag kom vi in i en fin bokskog. Vi tyckte dock inte att Slottsstigen var lika fin och trevlig som Bergastigen. Det var en del grusväg där vyerna var kalhygge.
 
Och så kom vi fram till Öströö fårfarm och Slottet. Slottet är i privat ägo och kan inte besökas. 1916 restaurerades och förnyades slottet i italiensk stil. På Öströö fårfarm har dom ett välbesökt café.
 
Vi tog oss på bilvägen från Öströö fårfarm över åkrarna och bort till parkeringen. Strax satt vi mycket nöjda med dagen i bilen på väg hem till Götet.
 
1 november 2014.
Jag och far var på plats i Åkulla bokskogar igen. Vi fick en höstdag som vädermässigt blev bättre och bättre ju längre dagen gick. Dagen började med regn och slutade i sol. Denna gång skulle vi gå Bexellstigen för att kolla in hans talande stenar. Vi körde in till parkeringsplatsen i söder, förbi Skärbäck. Bexellsigen är ca: 6 km och precis som Bergastigen och Slottsstigen så går endast delar av leden/strövstigen i bokskog.  Vi gick leden medsols. Kartan nedan är från www.akullabokskogar.nu/  På deras sida kan du få mer information om strövstigarna och naturreservaten i Åkulla bokskogar.
 
 
Bilder nedan: Rymlig Parkering i november, men jag undrar hur det ser ut här på sommaren. Tydligt skyltat vart man skulle gå upp. Går man medsols som vi gjorde går man upp på vänstra (västra) sidan om parkeringsplatsen. Vill man gå motsols går man upp till höger (öster) om parkeringsplatsen.  
 
Efter dryga fem minuters traskande kom vi in i en fin och trevlig bokskog. Men när den väl ebbade ut så fick vi gå helt upp till Toppbjär och Bexells talande stenar innan vi fick en riktig fin bokskog igen. Den biter var lite småtråkig med risig tät skog som växt upp på gammalt kalhygge. 
 
Bild nedan: Litet stenröse strax före vi kom fram till naturreservat Toppbjär och Bexells talande stenar. 
 
Så var vi då framme vid stenarna. Det var i slutet av 1800-talet som Alfred Bexell lär rista in mer än 700 skrifter med ordspråk och visdomsord på stenar och berghällar. Detta sägs vara för att han tydligen trodde att det svenska språket skulle uppblandas med andra språk och med tiden dö ut. Skall kanske sägas att det inte var Alfred själv som gick lös på stenarna, utan två stenhuggare han anlitat. Alfred Bexell dog 1900 och stenarna föll i glömska och täcktes av mossa. Stenarna återupptäcktes 1925 och sedan dess har fler och fler gräfts fram. Men längst med och nära inpå stigen finns endast en bråkdel av alla hans skrifer.
 
På bilden ovan kan man tydligt se hur stenarna är skrubbade för att ta bort mossan och ifyllda med färg för att det skall vara lättare att läsa. Detta arbete utförs av Grimetons hembygdsförening. Även min far upptäckte stenarna, dom tre bilderna nedan är plåtade av far.
 
Efter stenarna följde vi en mindre typ traktorstig en bit. Det är den väg man går in till stenarna om man väljer att parkera norr om området. Detta är en enklare och kortare sträcka in till stenarna.
 
Promenaden tillbaka till bilen via östra stigen var bitvis fin och bitvis mindre fin. Men som helhet föll detta mig i smaken och Bexells talande stenar blev en extra krydda till en skogspromenad i fina höstfärger. 
 
Nedan karta på vart Åkulla bokskogar ligger. Vill du gå in till Bexells talande stenar från norr så kör du Rolfstorp och den lilla vägen öster ut förbi Mute. Hm...tja, naturligtvis beroende på vart du bor.
 
 
Film från detta vandringstips. 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.  inte dom leder vi gick. Men om man tittar på kartan längst upp vandringstipset så är det en barnvagn inritad på spår 4 och 10. Det bör väl betyda att det är barnvagnsvänliga spår. 
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.  
 

På vandring i bergen runt Las Playitas, Fuerteventura.

Fuerteventura. Las Playitas Fuerteventura, Las Playitas, promenera, vandra, vandring, vandringstips Permalink1
Detta är ett vandringstips ENDAST värt att läsa för dig som skall bo i Las Playitas eller Gran Tarajal på Fuerteventura. Och naturligtvis för dig mor
 
Det här var inte så illa som jag först trodde, så några rader och en massa bilder kände jag att jag ändå ville värpa fram. Om du skall hit till Las Playitas för att träna eller koppla av, ta dig då tid att vandra eller spring en tur upp i vulkanbergen.
 
den 10 november 2014
Det var jag och fjorton arbetskollegor som åkte med Apolloresor ned till Las Playitas för en veckas konferens. Mitt på dagen var vi lediga i 4 timmar och då kunde vi utnyttja Appolos träningsanläggning. Eller göra som jag gjorde, promenera i vulkanbergen. 
 
Måste nog göra ett visst medgivande i att jag hade en hel del förutfattade meningar om Las Playitas och naturområdena kring byn. På Apollos träningsanläggning kunde man utöva t.ex. Tennis, simning, cykling, bodypump, beachvollyboll, löpning, styrketräning, joga, kampsport, danser m.m. Men inget av detta hade jag för avsikt att deltaga i. När jag är på ett nytt ställe vill jag undersöka området. Så för mig skulle det bli att traska runt i vulkanbergen runt Las Playitas. Jag visste att jag skulle få stå ut med min egen gnällighet över hur tråkigt landskapet var att promenera i. Men hellre det än att vistas inne på hotellområdet och träningsanläggningen. Och jag kunde ju ta lite bilder på den tråkiga naturen, som jag sedan delade med mig av till andra, liksom för att fördriva tiden. Precis så var det jag kände när jag anlänt till hotellet.
 
Det var först efter att jag pratad med en Apolloledare och fick höra henne prata sig varm om deras promenader uppe i bergen som jag fick en lite mer positiv syn på min kommande vecka. Hon berättade bl.a. att löpgrupper brukar ta en morgon löpning/promenad upp i "dom fina" bergen för att se solen gå upp över havet. Någon soluppgång fick jag aldrig sett, men jag fick många fina timmar uppe i bergen, dag som natt.
 
Fuerteventura är den näst största Kanarieön, ca: 10 mil lång och 3 mil bred på det bredaste. Ön tillhör Spanien så här gäller spanska språket. Ön bildades av en rad vulkanutbrott för ungefär 20 miljon år sedan. Men nu mer är det lugnt på vulkanfronten, inget utbrott på 4000 - 5000 år.  
  
Bild nedan. Den röda cykelbanan mellan Las Playitas och grannbyn Gran Tarajal 5 km bort höll jag mig nästan helt borta ifrån. Men skall du åka hit ned med Apollos/GöteborgsVarvets löparresa och springer Seedningsloppet så är det i stort sett denna cykelbanan du följer, till den plötsligt tar slut utanför Gran Tarajal, och sedan tillbaka till Las Playitas igen. 
 
Efter att jag lämnat av väskor på hotellrummet och pudrat näsan tog jag reda på var en affär låg. Det tog mig ungefär 10 minuter att hitta byns lilla affär, som fanns på baksidan av berget där våra hotell låg. Det var en ganska stor skillnad på priser jämfört med affären inne på hotellområdet. 
Sedan kollade jag in poolen, stranden, strandbaren och resten av hotellområdet.
 
Bilden nedan. Byn Las Playitas ligger strax öster om hotellområdet. Nedför trappan och sedan till höger så kom jag fram till byns lilla affär. Här köpte jag öl, Cola, Monster och en ost/skinka baguette varje dag, nästan.
 
Bilden nedan. Till höger låg min affär. Hit till andra sidan kullen hade inte engleska språket nått ännu. Men med teckenspråk och genom att peka så fick jag köpt det jag ville ha.
 
Vi jobbade och slet oss genom första förmiddagspasset på konferensen, ofta med solen i ögonen. Men på den fria tiden skulle bergen i väster bli mina. Så fort det ringde till rast drog jag på mig mina blommiga raggarshorts och gav mig upp i Las Playitas vulkanberg. Nu var det väl inga hissnande höga bjässar vars toppar jag tog mig upp på. Topparna låg nog inte på mer än ungefär 200 möh, men dom såg betydligt högre ut. Vi har ju inga vulkan eller sandberg hemma , så det blir att man jämför bergen här med våra kalfjäll, och dom ligger lätt på upp mot 1000 meter. Jag tog mellan 10 - 20 minuter på mig upp upp till toppen. Lite beroende på hur ofta jag tog ett steg och hur långt steget var + hur mycket kort jag tog. 
 
På bilden nedan har jag ritat in hur flest folk sprang/gick över berget. Man följde en stig från slutet av sandstranden och upp på berget i väster. Sedan följde man stigen uppe på bergkammen upp till högsta toppen "Korset" för att sedan springa rakt ned igen. Alltså från vänster till höger i bilden. Sträckan kan väl vara ca: 3  km ungefär.
 
Nu skall jag visa er lite bilder från denna löp/promenad slinga. Dom här bilderna är från min första promenad.
 
Där sandstranden tog slut började stigen uppför berget. Det visade sig snart vara en stig rik på rullgrus. Det gällde att inte rulla iväg på fel plats. Framför allt inte där det lutade på mycket. Men det var värre att ta sig ned än upp. Utsikten blev snart fin tillbaka över Playitas och bergen i fjärran.
 
Bilden nedan: Man fick ta det lite lugnt på vissa ställen. Dom här damerna tog 10 minuter på sig att flytta sig ca: 15 meter.
 
Stigen över berget var lätt att hitta. Från första röset var det bara att fortsätta åt höger och följa bergkammen uppåt till nästa röse. Nu dök byn Gran Tarajal upp mellan bergen i väster, och bakom mig hade jag det stora blå.
 
Bilden nedan: En tillbakablick mot Playitas och stigen jag kom på från första toppröset.
 
Bilderna nedan: Grannbyn Gran Tarajal i bakgrunden. Stigen till vänster i bild på bilderna nedan är snabbaste vägen mellan Playitas och Gran Tarajal. Den stigen viker av till vänster från "huvudstigen" strax före toppen "Korset".
 
Och så hade jag följt stigen upp på högsta toppen med Jesus korset.
 
Efter toppen tog jag stigen direkt ned till höger. Snart var jag nere vid hotellområdet igen.  
 
 
 

Någon dag senare

Här hade jag tagit mig upp på berget ovanför grannbyn Gran Tarajal (berget med alla radiomaster). Hyfsad utsikt, men tråkig väg hit upp. Friidrottsarenan var inte särskilt välfylld denna soliga dag.

Och nu mitt allra bästa promenadtips på en jättefin promenad eller löptur i bergen. Det tog ett antal timmar uppe i bergen innan jag hittade min favoritrunda. Men kom ihåg att ta det lite försiktigt då det ibland är lite brant och lurigt med rullgrus.
 
Från hotellområdet följde jag promenaden utmed stranden fram till berget. Men istället för att gå stigen uppför berget (röd märkt på kartan nedan) vek jag höger in på typ en traktorstig upp genom dalen förbi stigen som kommer ned från toppen Korset och helt upp till backkrönet där stigen började gå utför. Här vek jag av upp till vänster på en mindre stig och kom upp på bergåsen. Uppe på åsen kom jag till ett stigkors. Tog man vänster kunde man följa bergryggen upp till toppen "Korset".
 
Kartan nedan: Jag startade längst ned till höger på kartan och följde stigen norrut från stranden upp genom dalen (gul markerad på kartan).
Jag gick rakt fram i stigkorset uppe på åsen och kom efter ett tag fram till ett litet bostadsområde nere på slätten. Om man inte vill ta sig genom bostadsområdet så fanns det en liten stig upp till vänster strax innan man kom in i bostadsområdet. Men den stigen var lite svår att följa, hm.. efter att det blev becksvart ute. Stigen blev för otydlig i lampans tunna sken och rätt var det var gick jag där jag inte borde gå. Jag var helt ensam och omringad av den stora stjärnklara natthimmeln. Ljusstrålen från pannlampan letade stig uppför berget. Långt nedanför hördes skallet från blodtörstiga hundar i bostadsområdet. Längst upp i dalen hittade jag en stig så jag kom upp bakvägen till toppen "korset". Men....,det var ju inte den vägen jag skulle förklara nu.
 
Bilden nedan: Bostadsområdet. I sydöstra hörnet av bostadsområdet gick en stor stig/väg upp genom dalen.
I slutet på dalen kom jag upp på en liten åsrygg. Här kunde jag välja vänster och gå en genväg brant upp mot toppen Korset. Men jag valde höger och tog mig på fin stig ned mot bergryggen som följde utmed vattnet, se bilden nedan. Stigen följde bergryggen helt upp till toppen Korset .
 
 
Nu hade jag tagit mig upp till första röset, stigen slingrade sig fram bort emot toppen Korset, som här ifrån såg ut som en lång kista (bild ovan). Till höger kom stigen upp ifrån Playitas (bild nedan).
 
Toppen Korsen till vänster och toppröset till höger (bild ovan). Bakom mig gick stigen brant ned mot Gran Tarajal och stigskiljet högst upp i dalen ovanför bostadsområdet (Bild nedan).
 
Sista kliven upp mot korset på toppen. Ja ja, jag vet att ni redan sett bilder från toppen. Men ett par till får ni stå ut med.
 
Så här såg det ut på toppen när jag passerade här på sena kvällsvandringen....
.....och långt där nere lös lamporna i människobyn.
Nu följde jag bergryggen ned igen på norra sidan. Sedan valde jag skelettstigen tillbaka ned till Las Playitas (vit markerad längst upp på kartan ovan). Promenaden är väl mellan 6 - 7 km och jättefin.
 
På Fuerteventura finns det hur många fina sandstränder som helst, Tror jag läste siffran 152 någonstans, eller 50 mil sandstrand. En av dessa sandstränder ligger vid Jandia nästan längst ned i söder på ön och är 3 mil lång och räknas som Fuerteventuras största och finaste sandstrand. Det tog ungefär 45 minuter i bil från Las Playitas till stranden.
 
Några hurtiga  i vårat gäng med svaghet för ökensand gav sig iväg ut på en löprunda i nationalparken. Vi andra gick ned på stranden och kopplade av bland långbenta fjäderfän och nudister. Vi njöt riktigt i några timmar nere på stranden. Senare på kvällen blev jag sjuk och är inte frisk ännu.
 
 
Så var denna sagan slut.
 
Film från när jag går min favoritrunda i vulkanbergen mellan Las Playitas och Gran Tarajal. Endast intressant för dem som skall hit.
 

Till top