von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Sumpafallen nära Ullared. Ett fint naturreservat.

Vandringar Halland Alingsås kommun, Falkenberg kommun, Sumpafallen, friluftsliv, natur, naturreservat, promenad, promenera, sevärt, skogspromenad, upplevelse, vandra, vandring, vandringstips, vattenfall Permalink0
 
Dom senaste veckorna har vi fått sett mycket spännande och fin natur. Vi har bl.a. vandrat i Svartedalen och på Bredfjället vid Ljungskile. Jättefin natur på båda ställen. Det visste jag ju i och för sig redan på förhand eftersom jag för många år sedan promenerat en hel del i båda dessa områden. Jag kommer att skriva om dessa promenader + flera andra vandringar jag gått nu i vinter och i vår. Men först känner jag att jag vill skriva om torsdagens jättefina utflykt och promenad vi tog vid Sumpafallen. Eller tja, jag skall inte skriva så förskräckligt mycket, men jag kan la visa lite bilder. Ibland har man tur och träffar på en riktig guldklimp. Sumpafallen får en mega stor tumme upp. Det är Högvadsån som slingrar sig genom en naturskön dalgång. Högvadsån är Ätrans största biflöde. Det går en liten grusväg in till reservatets parkeringsplats. Det var endast utrymme för en bil på vägen. ..öh...,  på bredden alltså. Vägen var nämligen mycket smal. Men det fanns tre mötesplatser och god sikt på den korta sträckan. På kartan nedan ser du var detta område ligger och längst ned på sidan hittar du Västkuststiftelsens information om naturreservatet, med bl.a. en karta. 
 
 
 
  Där informationstavlan sitter börjar strövstigen ned till Sumpafallen. Lådan bredvid tavlan var välfyld med informationsbroschyrer, samma som längst ned på denna sida. Det var som en fin liten park, både uppe vid parkeringen och nere vid åa. Det fanns gott om bänkar och bord och grillplatser och människor.
 
 
 Det första vi stötte på nere vid ån var ruinen efter Sumpakvarn. 
 
 
 Vi tog oss längst ned i väster och sedan följde vi Högvadsån genom hela naturreservatet upp till bilvägen och bron., uppskattningsvis en sträcka på ungefär 2 kilometer. Där tar stigen och naturreservatet slut. Det här var fantastiskt fint. Stigen följer tätt inpå ån hela tiden. Forsarna i ån är säkert mer imponerande på annan årstid, men nu var det grönt och fint istället. Man får traska samma väg tillbaka igen, men det gjorde inget, vi njöt för varje steg vi tog här.  En dröse bilder från promenaden nedan.
 
 
Info om naturreservatet från Västkuststiftelsen/Länstyrelsen.
   
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Naturområde Osdal - Bråt i Borås.

Övrigt Västra Götaland Borås, Bråt, Osdal, Promenadguide, friluftsliv, fritid, natur, naturområde, promenad, promenera, skogspromenad, vandra, vandring, vandringstips, västra Götaland Permalink0
Den 1 maj 2014 var vi och tittade till detta fina naturområde söder om Borås. Naturområde Osdal - Bråt är ett populärt rekreationsområdet för Boråsbor. Genom området ringlar sig Viskan som i området bildat dom två små vattnen Guttasjön och Djupasjön. Detta är ett naturskönt område men som nu tyvärr påverkas av en ny trafikled. Det är väg 27 mellan Viared och Kråkered som kommer gå rakt genom norra delen av området. Området är viktigt för flera fågelarter och frågan är nu i hur stor utsträckning detta kommer att påverka fågellivet här. Området är redan starkt negativt påverkat av militärens långa närvaro här, bl.a. är stora delar av området sönderkört av terrängfordon. 
 
Vi hade lite svårt att finna fram direkt. Vi trodde att det skulle vara tydligt skyltat in till naturområdet. Men efter en del snurrande runt hamnade vi på något som vi trodde var en parkering tillhörande det stora stallet på andra sidan Viskan och som används vid hästtävlingar. Har för mig att träskyltarna visade parkering, träning och tävling. 
 
Men efter att ha språkat någon minut med en dam som var ute och rastade sin hund förstod jag att vi trots allt var på rätt plats. Men jag fick lägga en del energi på att övertala farsan att detta nog skulle bli en fin promenad. Här såg nämligen ut som ... tja, om ni ursäktar det gamla uttrycket från när man gick i grundskolan, "Ett bombat skithus". Och som körsbäret på tårtan blåste det svinkallt. 
 
Att det såg ut som ¤#% var naturligtvis för att vägbygget redan hade dragit igång. Grävmaskiner och höga kranar smyckade dalen. Vi tog oss ned mot Viskan, där en bro ledde över älven och en gångväg fortsatte bort till ett stort häststall. Dom stackarna hade redan blivit av med sin hästbana och där hästarna tidigare gick och betade var det nu ett hav av lervälling. Nere vid bron hittade vi det första tecknet på att vi var rätt. Här satt nämligen en karta som visade naturområdet Osdal - Bråt. Se kartan nedan. Vi hade bestämt, eller rättare sagt hade jag bestämt att vi skulle ta oss runt den inritade leden på kartan. Så vi gav oss iväg söder ut mot militärområdet. 
 
                               Kartan över området. Den svartprickiga leden skulle vi gå motsols. 
 
Ganska snart var det dax att klia sig i huvudet. Vi såg ingen märkning som visade att vi gick på en vandringsled. Kanske bara för att vi befann oss inne på militärområdet, gissade jag. Men efter att ha pratat med ett antal personer och fått höra att ingen visste om någon vandringsled i området blev jag än mer fundersam. Jag visade kartan för dem och en herre nickade lite igenkännande och sade "ja ja, det är la den där tiokilometarn, den har jag aldrig gått". Istället gällde för alla dem vi pratade med att gå två broar söderut och sedan tillbaka igen på andra sidan Viskan. Det lät i och för sig lockande, men jag hade ju bestämt mig för att kolla in vandringsleden, som inte verkade finnas. Men har jag bestämt sig så har jag bestämt sig.  Hur som helst, det var fint den första biten då vi gick längst med vattnet. Träden hade blivit så gröna och i bakgrunden glittrade Viskan. Inne på militärområdet valde vi att gå på småstig så länge det gick. Men på dem var vi tämligen ensamma, alla andra tog sig fram på dom större grusvägarna. 
 
Området kring dalen är ganska så kuperat. Mellan dom höga barrträdstäckta kullarna och våtmarkena dominerar lövträden. Inne bland lövträden kvittrade det för fullt. Inte mindre än drygt 160 fågelarter har setts i området.
Vi gick förbi en liten djurkyrkogård, här hade man gjort så fint för djurets sista vila. Första hälften av promenaden genom militärområdet gick på fin stig genom ett i huvudsak öppet landskap. Eller rättare sagt så valde vi att gå på stig. Sedan blev det lite träligare när vi var tvungna att följa grusvägen, ihop med alla andra. Men men, man blev i alla fall inte blöt om fötterna. Strax före vi klev ut ur militärområdet gick vi förbi bro nummer tre, det är den sista bron om man vill ta sig över Viskan. Det var över den bron dom flesta valde att gå. Men vi fortsatte att följa grusvägen ned till Guttasjön. Här blev vi stående i några minuter och kika på Kanadagäss. 
 
Efter Guttasjön växte grusvägen till liten bilväg och det bar iväg uppåt mot S:t Maria källa. Den här biten var tråkig att gå, det var tur att S:t Maria källa kom som ett break efter den långa grusvägssträckan. 
 
Rakt ovanför källan rastade vi vid lägerplatsen. Här var det fint. Här hade några teknologer från tekniska skolan i Borås rest en minnessten 1883. 
 
Jag var lockad att följa en stig ned genom den fina skogen på baksidan av lägerplatsen istället för att fortsätta på den tråkiga grusvägen, som jag nu hade börjat befara att vi skulle få följa resten av rundan.
 
Vi knatade vidare på grusvägen, lite motvilligt. Båda kände vi att vi hellre ville tillbaka till området runt Viskan. Ingen av oss gillar att gå på stora grusvägar, som ni nog har förstått om ni läst tidigare vandringstips. Det fanns flera stigar till höger och vänster som jag suktade efter, men då jag inte hade någon annan karta än den nedan så vågade jag mig inte in på någon av stigarna. Men ungefär 700 meter från s:t Maria källa valde vi att följa vägen/traktorstigen som är inritad på kartan. Se kartan nedan. Den tog oss tillbaka ned till Viskan. Jag kan därför inte utala mig om hur resten av slingan ser ut. Men efter att ha zoomat in på en satelitkarta så gissar jag på att även resten är grusväg. Och som sagt, utan en riktig karta ville jag inte ge mig rakt ut i terrängen. 
 
Vägen tillbaka ned till Viskan var trevlig. Sedan tog vi oss tillbaka norrut på Viskans västra sida. Den här sträckan var fin. Det enda som störde helhetsintrycket var att det såg ut som en knarkpåverkad galning hade gått lös på alla träd med sin motorsåg. Det såg rent åt &%¤# ut.  
 
Och så var vi tillbaka vid bilen och vägbygget. Vi var nöjda med dagen. Promenaden utmed Viskan upp och ned var trevlig och fin. Dock höjer jag inte det utmärkta vandringsförslaget på kartan till skyarna. Får hoppas att det nya vägbygget inte kommer att påverka naturområdet allt för mycket och att man satsar på att märka upp några leder så att fler vågar sig ut på stigarna i det kuperade området öster om Viskan. 
 
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Ja. det gär fint att gå utmed båda sidor av Viskan, men skopa rundan om Sankta Maria Källan.
 
Och du har väl koll på att alla vandringstips i bloggen ligger i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
Till top