von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Jag testade "nya" Vildmarksleden Hindås - Skatås 4,2 mil

Vandringar kring Göteborg Bad, Göteborg, friluftsliv, fritid, natur, natur Göteborg, naturområde, naturreservat, promenad, promenad Göteborg, promenadguide, promenera, skogspromenad, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink1
Förr i tiden var en vandring mellan Hindås och Göteborg inget nöje eller fritidsintresse utan en livsnödvändighet för att klara av sitt uppehälle. Då gick folk från trakten av Nedsjöarna dom fyra milen in till Göteborg för att sälja sina bär och sedan gick dom hem igen med några kronor på fickan.

1973 introducerades Vildmarksvandringen från Hindås till Göteborg. Det blev en succé med över 1000 deltagare första året och som mest hela 2223 startande 1979. Arrangör var Vildmarkskommittén – en sammanslutning av Göteborgs orienteringsklubbar, kommunen, Korpen och Göteborgs-Posten. Sista arrangerade vandringen på sträckan gick 1992. Under senare delen av 90-talet hade leden blivit sliten och var bitvis mycket dåligt underhållen.

2012 – 2014 gjordes en nysatsning på Vildmarksleden och närmare 3000 ideella arbetstimmar lades ned på att förbättra leden. I samma veva drogs leden om vid Härskogen och det resulterade i att leden förlängdes med knappt 4 km. Tyvärr har mototfordon och eländigt väder förstört vissa partier av leden.

Själv har jag vandrat Vildmarksleden ett tiotal gånger genom åren. Första gången jag gick en delsträcka av leden var 1974 med skolklassen. Då startade vi från Kåsjön och gick till Skatås. Från den promenaden kommer jag endast ihåg Getryggen och att vi efteråt fikade uppe i Skatås gamla motionscentral.

Första gången jag tog mig genom hela Vildmarksleden var i mitten av 80-talet. Då spände jag på mig ett vätskebälte och sedan sprang jag från Hindås till Skatås. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men har ett svagt minne av att jag drabbades av träningsvärk efteråt.

Något år senare, i juli 1989 vandrade jag hela Vildmarksleden för första gången. Då i sällskap med en hund, en Schäfer som hette Ludde. Dagsetappen blev den gången precis som alla senare gånger jag gått Vildmarksleden betydligt längre än dom 38 km som leden mätte på den tiden. Jag har alltid fortsatt hem till Västra Frölunda, en vandring på ca: 6 mil från Hindås. Det blev en dagsetapp på cirka 12 timmar.

Men just den första vandringen, den med Ludde kommer jag ihåg särskilt väl för då gick inte allt som jag planerat eller tänkt mig. Vill du inte läsa om den vandringen så scrollar du ned en liten bit till vandringstipset från min vandring nu i år den 7 juli. 

Vildmarksleden 1989 med Ludde.

Jag och min fyrfotade vän Ludde blev skjutsade till Hindås en kväll i mitten av juli 1989. Vi startade från Hindås runt klockan 21 och jag räknade med att vi skulle vara hemma i Västra Frölunda vid 9 tiden på morgonen. I mitten av juli är det ljust ganska länge, så vi skulle få ett par timmars promenad i dagsljus innan mörkret kom. Mellan ungefär klockan 23 – 03 skulle vi få gå i pannlampans sken. Så var det planerat, men så blev det inte. Vi hade passerat över Härskogsvägen när klockan hade passerat 22:30 och det började bli så pass mörkt att det blev svårt att se vandringsledens oranga markeringar. Det var tid att sätta på pannlampan, men som det visade sig att jag glömt hemma. Jag gratulerade mig själv och fortsatte genom den allt mer mörkare skogen. Jag började få riktigt svårt att se vart jag satte fötterna och inte gjorde det saken bättre att Ludde drog som attan. Plötsligt, men bara i ett kort ögonblick lös hela skogen upp och så blev det nattsvart igen sedan kom åskknallen. Jag tänkte, det där kom ju lägligt, nu skulle det inte gå att se om vi stod under ett högt träd som blixten kunde slå ned i. Efter ett lite tag kom vi ut på öppen mark och i ljuset från månen kunde jag urskilja en liten stuga ca: hundra meter längre fram. Natthimlen fylldes av fler blixtar och fler åskmuller när åskvädret drog in från väster. Vi kom fram till stugan, det visade sig vara en liten jägarstuga, som vi snabbt tog oss in i. Det var i grevens tid, tio minuter senare öste regnet ned. Jag slog mig ned på en liten träsoffa och Ludde lade sig på golvet, motvilligt. Det var lite mysigt nu när vi satt torrt och hörde regnet smattra mot taket.  Jag drog upp mina två vattenflaskor ur ryggsäcken. Jag hade lagt dem i en pappkasse och slagit in dem i tidningspapper för att behålla kylan. Jag tog en klunk och lutade mig sedan tillbaka på soffan och inom en halvtimma sov jag som en stock. Jag vaknade av att Ludde slickade mig i ansiktet. Det var fullt daxljus, klockan var några minuter i sex. Inga jägare hade kommit och det var ju bra. Jag var lite stel i nacken efter att ha legat lite konstigt i den korta träsoffan. Jag klädde på mig fort för att komma iväg. Det vill säga, jag placerade kepsen på huvudet. Väl ute ur stugan kunde jag konstantera att jag inte såg till någon orange märkning. Efter lite letande fann jag stigen vi hade kommit på i mörkret och efter att ha gått tillbaka en liten bit stötte vi på Vildmarksleden igen.

Där kunde oturen/dårskapen tagit slut, men...nää. Vi fick nämligen uppleva en strålande varm sommardag med en sol som gassade från en klarblå himmel och därför var det extra löjligt att jag glömde kvar vattenflaskorna i jägarstugan. Kartan hitade jag inte heller, den hade jag antagligen tappat bort i mörkret. Så förutom att jag var törstig så visste jag inte var jag var. Nu var det i och för sig bara att följa leden, men det hade känts mentalt bra att se sträckan jag hade kvar till alla kylda drycker i kiosken på Åstebo Vandrarhem (nu mer Partille Vandrarhem Bed & Breakfast). Ludde gick det ingen nöd på, jag bar hans burkar med hundmat och han drack vatten lite var som helst. Men jag behövde ju rinnande vatten så det gällde att finna en bäck, och helst inte någon med tillflöde från någon sommarstugas toalett. Men jag fann aldrig någon bäck som jag ville dricka vatten från och heller ingen sommarstuga. Annars hade jag ju kunnat fråga efter vatten. När vi till sist kom fram till Åstebo vandrarhem köpte jag 13 Coca-cola burkar, det var alla dom hade i kylen. Det kan man kalla för törstnoja, men jag överlevde vandringen. Vi var inte hemma i Västra Frölunda förrän på kvällen. Värmen hade tagit ut sin rätt och mycket av promenaden hade gått i en snigels tempo. Ludde hade ledsnat på att gå strax efter Åstebo, så någon draghjälp av honom fick jag inte. Ludde var inte min hund, men jag tog med honom på flera långa vandringar. 1997 gick Ludde bort  Jag bär med mig bl.a. vandringen på Vildmarksleden som ett fint minne av honom.  

Vildmarksleden 7 juli 2016

Den här gången tyckte jag att det var fullt tillräckligt att avsluta vid Korsvägen och ta spårvagnen hem istället för att vandra ut till Västra Frölunda. Kanske börjar jag bli klen. Tycker annars att min form varit riktigt fin, och rund. 

Väderprognosen skvallrade om att det kunde bli lite regn framåt kvällen, men jag hoppades på tur så jag gick i sandaler och hade även med typ vanliga löpardojor. Jag orkade inte släpa med mig vandringskängorna. 
 
Denna ståtliga tavla finner man där Vildmarksleden börjar (eller slutar). Rakt över vägen stoppar tågen vid Hindås tågstationen och busshållplatsen ligger också strax intill.  
  
Vildmarksleden brukar delas upp i 4 deletapper. Etapp 1 Hindås till Härskogen. Etapp 2 Härskogen – Härkeshult. Etapp 3 Härkeshult – Kåsjön. Etapp 4 Kåsjön – Skatås. Varje deletapp är cirkus 1 mil +- några kilometer. 
 
Bild ovan: Fortfarande vid gott mod när jag här passerat över bron nere vid Västra Nedsjön. Jag startade klockan 11:30 och hade nu avverkat ca: 400 meter av dom 42 kilometerna.
 
Sträckan mellan Hindås och Hebbratjärn är lite småtråkig i mina ögon. Man befinner sig oftast på skogsvägar/avverkningsvägar. Dock får man hyfsad utsikt tillbaka mot Hindås när man tagit sig upp till Limmerhult.  
 
Efter ungefär 3 kilometer kom jag fram till Hebbratjärn och vindskyddet som Hindås scouter byggt för några årsedan. En rofylld plats men inte badvänlig vad jag kunde se.. 
  
Nu följde några kilometer trevlig skogsvandring. Stigarna var torra och fina så det var inget problem att gå i sandaler.  
 
Nu kom jag fram till den plats som jag funderat en hel del på. Platsen där jag kunde välja att gå Vildmarksledens nya sträckning eller klampa ned i kärret och följa den gamla. Kolla på kartan ovan där det står Maden befann jag mig. Den rödmärkta stigen på kartan är den gamla sträckningen, den nya "orange" går norrut mot Härskogen. Den gamla sträckningen gillade jag, men den gick över ett blött parti precis i början och där hade dom gamla spängerna sedan länge multnat sönder. Eftersom leden är omdragen har man inte lagt några nya spänger här. Det tycker jag är synd, för den stigen var trevlig. Men nu hade jag ju bestämt mig för att testa nya sträckan, så då fick det bli så. 
 
Bild ovan: Vy ned mot Långetjärnen. Fint med vattnet med i övrigt en tråkig sträcka upp till sjön Blomman.
 
Och så hade jag kommit upp till Sjön Blomman. Här var det fint, men från leden ser man bara Blomman ett kort stycke mellan träden. 
 
Bild ovan: Så där ja, nu passerade jag över Härskogsvägen. 
 
Hittills hade den nya sträckningen varit lite intetsägande, men det blev fint längst med stora Härsjön.
 
Trevligt beläget vindskydd. Det hade någon annan också tyckt, för det verkade som att vindskyddet var bebott.
Och bara så att ni vet, här bytte jag från sandalerna till löpardojorna. Här gjorde jag även ett litet intag av föda.
 
Omdöme Etapp 1 Hindås – Härskogen: Bitvis fin men även långa sträckor där det verkligen kändes som rena transportsträckor mot slutdestination Skatås. Men visst, det är fint sista biten längst med Stora Härsjön och mysigt vid vindskyddet. Men i övrigt blev det en lång och småtråkig omväg. Särskilt när man går hela leden utan övernattning och vila. Jag gillade ju dessutom den gamla sträckningen, mysig stig i myrmarksterräng. 
 
Det var en trevlig promenad upp till Ringetjärnen (bilder nedan). Här fanns bänkar att vila på. 
 
Bild ovan: Härsjödamm i södra änden av Stora Härsjön. Här var det naturskönt.
 
Bilder ovan: Nu fick jag traska ett litet stycke i fin granskog, jag kände hur motivationen sköt i höjden, igen. Men sedan….

Grusvägen förbi Hornasjön och Sandsjön är kanske den tråkigaste biten på hela vandringen. Man får aldrig kontakt med vattnet. På ett ställe får man i och för sig en lucka mellan träden där man ser ut i Hornasjön. Men...när jag gick där på grusvägen som aldrig verkade ta slut skrek jag för mitt inre ”BORING”. Befrielsen kom när leden lämnade grusvägen och jag kom fram till bänken på bilden nedan. Fin vy över Sandsjön. Här kände jag hur livslusten kom tillbaka, även om det kanske inte ser så ut. 

Bild ovan: En senare vy över Sandsjön.
 
Det var en trevlig skogsvandring fram mot Härkeshultsvägen. Även om sista biten går på liten skogsväg. 
 
Här korsade jag Härkeshultsvägen och etapp 2 av Vildmarksleden var således klar. Det betydde också att jag tagit mig ungefär halvvägs till Skatås..  
 
Jag hade ju hittills gått på torra fina stigar. Nu var det slut på det, i alla fall bitvis. Den sista biten fram till vindskyddet vid Stentjärnarna var mycket besvärlig i mina löpardojor. Jag fick hoppa fram på tuvor och stenar. Se bild nedan. Vindskyddet skymtar i mitten av bilden.
 
Vid Stentjärnarna kom regnet. Inte så mycket till en början, men efter ett tag fick jag krypa in i vindskyddet. I dom flesta vindskydd är golvet upphöjt så att det går att sitta i öppningen, men det gick det inte här. Så det blev att lägga sig på golvet, eller rättare sagt i höet som någon släpat hit. 
Det är fint här vid Stentjärnarna. Minns när jag satt här en tidig sommarmorgon i början av 90-talet. Klockan var runt 3 tiden när jag såg en stor älg spatsera uppe på kalhygget rakt över vattnet. Nu har skogen vuxit upp igen och älgen var borta.
  
Det var bitvis mycket grisigt, lerigt och blött på väg ned mot Maderna. Och jag fick även en hel del blöta från ovan. När jag kom fram till Maderna hade klockan passerat 22:30. Det började skymma och regnmolnen gjorde det inte ljusare direkt. Nu hade jag att välja på att avbryta och ta bussen hem från Furulund, eller chansa på att vädret skulle bli bättre. Prognosen sade att vädret skulle bli bättre och när jag kom fram till Kåsjön var det uppehåll, så jag chansade. Det blev en promenad i mörker och spöregn. 01:30 kom jag fram till Korsvägen. Jag hade svårt att hålla ögonen öppna under spårvagnsturen hem.
Resten av bilderna nedan är från en senare tur mellan Maderna och Skatås, eller rättare sagt från två turer. Den första vandringen gick jag från Maderna till Västra Frölunda via Härlanda tjärn. Den andra gick från Härlanda tjärn via getryggen till Västra Frölunda. Och på den senare fick jag tagit några bilder som jag kunde komplettera till Vandringstips "Runt stora Delsjön".
  
Bilder ovan från Maderna. 
 
Bild ovan: Känner man sig sliten och trött så är det 800 meter från Maderna upp till Partille Vandrarhem Bed & Breakfast.  
 
Den första biten mellan Maderna och Kåsjön är lite småtråkig men sedan går man genom en fin blandskog där småtallar dominerar.. 
 
Nu var jag framme vid Kåsjön, etapp 3 av Vildmarksleden var avklarad. Vid Kåsjön kan man bada, här finns en mycket populär badplats. Hit är även lätt att ta sig med buss, om man skulle vilja börja gå härifrån.  
 
Bilder ovan: Det är en mycket trevlig skogsvandring efter Kåsjön och några kilometer framöver, om man bortser från första biten. Enligt kartan skulle leden vara omlagd på ett ställe, men det verkade som att man gått tillbaka till gamla sträckan igen. 
 
Bild ovan: Det var fint när jag kom fram till Blacktjärn. Nu väntade strax stigningen upp på Getryggen. En av få riktiga backar på Vildmarksleden. 
 
Stigningen upp till Getryggen kan vara lite besvärlig då det ofta är blött och slirigt. Det kan bitvis vara som att gå i en mindre bäck efter att det regnat.
 
Det blev en possitiv upplevelse när jag kom fram till rastplatsen uppe på Getryggen. Dels hade ett nytt vindskydd byggts och träden som tidigare skymde utsikten hade tagits ned. Nu hade man åter fått en fin utsikt att njuta av medans man sitter och slappar och glufsar i sig medhavd massäck. Vindskyddet har man döpt till "GÖTT LÄGE". Vindskyddet finner man några meter till höger om vandringsleden.
 
Bild ovan: Ett par jag träffade satt och njöt av utsikten i sommarkvällen.
 
Från Getryggen är det en lätt och bekväm promenad ned till Härlanda tjärn. 
 
Bild ovan: Vy över badplatsen vid Härlanda tjärn. 
 
Från Härlanda tjärn är det cirka 1 km kvar till Skatås. Men dit gick som sagt inte min färdväg.
 
Ovan bild på Skatås tagen vid ett annat tillfälle. Här kan man duscha och fika efter avklarad vandring. Sedan har man en bekväm nedförsbacke till spårvagnen. 
 
Och vad tyckte jag om "nya" Vildmarksleden. Man har gjort ett fint arbete med att rusta upp den, även om det finns mer att göra på vissa ställen. Jag är som sagt inte helt förtjust i hur man dragit leden vid Härskogen. Man borde även kunna få till spångar på gamla sträckningen så att man kan välja hur man vill gå. Det är en lång omväg om man går allt i en dagsetapp. Det är en kort omväg om man vill ta sig till vindskydet från den "gamla" leden. Nu säger ryktet att man har problem med markägare. Hur som helst, Vildmarksleden är för det mesta en trevlig vandringsled som jag säkerligen kommer gå fler gånger. Men då undviker jag garanterat "omvägen" även om det är lite besvärligt. 
 
Nedan länkar för mer info och kartor. 
 
Vill du ha sällskap på Vildmarksleden kan du anmäla dig till Skogsmaran som går av stapeln på hösten. Du kan springa eller vandra, läs mer här: http://www.skogsmaran.se/  
 
Film från detta vandringstips. Jag orkade inte släpa med mig filmkameran och stativet i 4,4 mil. Så jag fick filma och ta bilder med min mobilkamera. Tycker det blev bra färger i filmen, men precis som jag själv hade mobilkameran svårt att hålla fokus hela tiden. 
 
Barnvagnsvänlig promenad? NEJ! 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Söderåsens nationalpark. Skäralid. Skåne dramatiskt och vackert.

Vandring Skåne Friluftsliv, bokskog, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenadguide, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips Permalink0
Efter att ha haft en jättefin promenad på Kullaberg blev nästa stopp på vår Skåneresa Skäralid i Söderåsens nationalpark. Jag hade läst på lite om nationalparken och det blev lite beslutsångest över vad vi ville se och utifrån det vilken vandringsled vi skulle välja. Det fanns ju en del godbitar att välja på, t.ex. Kopparhatten, Rådjurssprånget, Skorstensdalen och inte minst den djupa Skäralidsravinen som är utsmyckad med ädellövsskog och en liten å. Kopparhatten och Hjortsprånget ligger inom kort promenadavstånd från Skäralid. Så.... vi beslöt oss för att naturen runt Skäralid skulle tittas till.
 
Söderåsens nationalpark blev bildad 2001. Här hittar man en av de största sammanhängande naturskyddade ädellövskogarna i Nordeuropa. Här möts du av dramatisk natur med djupa sprickdalar och rasbranter, strömmande vatten och lummig, urskogsartad ädellövskog. Vid Skäralid i hjärtat av Söderåsens nationalpark skär sig den kanjonliknande Skäralidsravinen 8 kilometer in i Söderåsen. 
 
Karta ovan: Direkt intill landsvägen mellan Ljungbyhed och Röstånga finns en stor parkeringsplats för besökare till Skäralid. 
 
Strax ovanför parkeringsplatsen ligger Naturum och Skäralids Restaurang. Där kom vi förresten att äta efter avklarad promenix. Mysig restaurang som serverar erkänt bra mat. Vi beställde sommarbuffé som smakade förträffligt. Ville vi inte proppat i oss mat tills vi storknade så kunde vi valt dagens lunch istället. Men men, då hade jag kanske riskerat att magra på vår Skåneresa. Hur som helst, Söderåsens Restaurang erbjöd trevlig personal och riktigt god mat som vi kunde avnjuta med utsikt över Skärdammen. Länk till Söderåsens Restaurang: http://www.skaralidsrestaurang.se/  
  
Det var inte förrän vi stod här vid Skärdammen och inspekterade tavlan med alla vandringsleder som vi bestämde oss för Kopparhattsrundan. 3,9 km kändes som en lagom kort promenad. Då hade man gott om tid att filma, fota och njuta av den fina naturen.
 
Den översta av kartorna ovan visar hela Söderåsens nationalpark. Kartan ovan visar området runt Skäralid där vi som sagt gick den gulmarkerade Kopparhattsrundan.  
  
Ett stort arbete har lagts ned på att göra promenadslingan runt Skärdammen tillgänglighetsanpassad. Det är ca: 800 meter runt dammen. 
 
Det var många besökare i nationalparken denna dag. Vi var inte precis ensamma att följa Skäraån in i Skäralidsravinen. Här var det grönt och lummigt med väldiga rasbranter på sidorna. 
 
Bild ovan: Om några timmar skulle vi komma att gå där uppe ovanför rasbranten och stupet. 
 
Vandringsleden stiger nästan omärkt upp genom Skäralidsravinen. Vi gick på fin stig eller spångar där det fanns risk att det kunde bli blött. Vid vår sida flöt Skäraån stilla åt motsatt håll ner mor Skärdammen.  
 
Bild ovan: Rejäl bro över ån. Man kan välja att gå på andra sidan ån (södra). Där är stigen dock inte markerad.
 
Efter 1 km hade vi lämnat Skäraån och nu bar det av upp mot Kopparhatten. Enligt skylten på bilden ovan hade vi 800 meter kvar upp till Kopparhatten och 1,9 km kvar av vandringen. 
 
Det är en del höjdmeter att klara av, men det lutade på precis lagom upp genom den fina bokskogen.
 
Så hade vi tagit plats ute på Kopparhattens utsiktspunkt och fick avnjuta Skäralidsravinen/dalen från ovan. Rasbranter, stup och bokskog så långt ögat kunde se. Hur högt befann vi oss nu då? Enligt Söderåsens nationalparks själv-guide ligger utsiktspunkten på ca: 150 meter över havet. Söderåsens högsta punkt skall nå 212 meter över havet. Länk till själv-guiden: https://sverigesnationalparker.se/globalassets/soderasen/filer/guida-dig-sjalv-kopparhattsrundan.pdf  (meddela gärna om länken inte fungerar) 
 
Bild ovan: Ny utsiktspunkt där vi hade utsikt över Skärdammen. För att komma ut till denna utsikt måste man vika av "huvudstigen" tiotalet meter. Ni får ställa er själva frågan om ni är tränade för denna omväg.
 
Sista biten ned till Skäralid gick vi i en lång trappa. Sedan var denna jättefina vandring i hamn och mat i stora lass väntade inne på restaurangen.
 
Kopparhattsrundan kan jag verkligen rekommendera. Men det finns flera andra fina vandringsleder här också. T.ex. den blåmarkerade Korsskär - Liagårdsrundan 7,4 km. Den följer också Skäraån in i Skäralidsravinen. Men den viker sedan av mot Lierna och följer berget söder om Skäralidsravinen bort till utsiktspunkten Hjortsprånget. Det får bli nästa gång jag tar mig hit, och då måste jag även titta till skorstenarna.   
 
Barnvagnsvänlig promenad? Bara den 800 meter långa slingan runt Skärdammen. Sedan går det fint att ta sig in till den cirkelrunda Odensjön längst ned i söder på nationalparken. Promenadslingan startar från Turistbyrån i Röstånga. Tror det är ca: 2 km in till sjön.
 
Bild ovan: Vi kom att övernatta på detta kråkslott i Röstånga. Vi blev minst sagt fundersamma när vi anlände hit till Söderåsens Vandrarhem. Man tänkte, nämen va är det här för ställe, skall vi verkligen bo här? Det knarrade ju i golvet när vi gick och toaletter och dusch delade vi med all andra. Det fanns säkert mycket annat också som vi först inte gillade men som jag har glömt bort nu. Men allt eftersom timmarna gick kom vi att finna att det gamla huset hade mycket charm och det var en mysig atmosfär kring huset, som vi först inte begrep oss på. Jag får nog erkänna att det var mycket med Söderåsens vandrarhem som jag kom att gilla, t.ex. den stora trädgården där man kunde sitta och gunga i en hammock. 
Efter en god natts sömn serverades vi en bra och stadig frukost. Sedan lämnade vi Söderåsens Vandrarhem och jag styrde kärran mot Brösarp, som kommer bli nästa vandringstips från Skåne.
 
 
Film från detta vandringstips
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

 

Naturreservat västra Kullaberg, Skåne dramatiskt och vackert.

Vandring Skåne bokskog, friluftsliv, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenera, resa, sevärt, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips Permalink1
Visst att Skåne är känt för att vara platt som en pannkaka, men det finns områden i Skåne som absolut inte är platt som en pannkaka. På vår 4 dagars tripp till Skåne tittade vi till västra Kullabergs naturreservat, Söderårsens naturreservat och Verkeåns naturreservat vid Brösarp. Tre naturreservat som bjuder på en natur som är allt annat än platt som en pannkaka. Söderåsen vars högsta punkt når upp till 212 m.ö.h skall vara Skånes högsta punkt. 

Men första vandringstipset från Skåne blir Kullaberg dit jag och far anlände 18 juli 2016. När man läser om Kullaberg så haglar superlativen. "Kullaberg erbjuder en fantastisk naturupplevelse som den världsberömda guiden "Guide Michelin" givit tre stjärnor i sin bok över svenska sevärdheter" "Kullabergshalvön bjuder på vandringsupplevelser i världsklass." och så lät det vart jag läste, alla hade bara positivt att skriva om Kullaberg. Så vi hade stora förhoppningar på att få en fin vandring på Kullaberg.

Kullaberg ligger helt ute vid havet och når vid Håkull upp till 187,5 m.ö.h. Kullaberg bjuder på en mångskiftande natur med allt från fina bokskogar, äng och hedar, branta stup och klippor. Här kan man stå och balansera på kanten till hisnande branter och spana ut över kattegatt och Öresund. Naturreservat västra Kullaberg blev billdat 1971 och östra Kullaberg 1965. Läs mer här om naturreservat Kullaberg:  http://extra.lansstyrelsen.se/KULLABERG/SV/Pages/default.aspx  och även här: http://www.kullabergsnatur.se/SiteCollectionDocuments/naturum%20Kullaberg/Kullabergsfoldern%20Sv-2014.pdf  Hojta gärna till om någon länk inte fungerar. Detta gäller alla vandringstipsen på bloggen.

Regnet öste ned när jag rattade bilen genom Mölle och upp på Kullaberg. En strid ström av bilar var på väg både upp och ned från berget. Det märktes att Kullaberg är ett populärt utflyktsmål. Tidigare kostade det pengar att åka upp på Kullaberg, men från 2010 är det gratis. Bomstationen stod kvar som ett vackert minne.
 
Karta ovan: Bergkammen och naturreservatet sträcker sig från Kullens fyr längst ut på uddens spets in till Arlid.
 
Jag hade utsett parkeringsplatsen vid Kullagården som en lämplig startpunkt för vandringen. Det fina här är att det är mycket lätt att få till en rundvandring i önskad längd och jobbighetsgrad. Skåneleden är ute och rundar på Kullaberg, denna delen kallas lokalt Kullabergsleden. Skåneleden är märkt i svagt rött på kartan ovan. Men på Kullaberg finns flera andra märkta leder. Läser man texten nedan förstår man att det är lätt som en plätt mycket tack vare dom gulmarkerade tvärstigarna. Vi kom att gå så som jag markerat på kartan ovan. Det blev inte riktigt som vi tänkt, eller rättare sagt som jag tänkt. I min plan låg en längre promenad där vi skulle ha rundat Hjorthagen. Men ett seglivat regnväder ställde till det.
 
 
Kartan ovan fanns på parkeringplatsen och andra knutpunkter. Här ser man den blå leden längst med norra branterna och den röda utmed södra branterna. Dom gula tvärstigarna gör det lätt att få till en vandring i önskad längd.
 
Bild ovan: Parkeringsplatsen vid Kullagården.  
 
Vi gav oss iväg på Skåneleden som är orangemärkt. Även en blåmärkt  vandringsled följde samma stig ut mot Kullens Fyr, se kartan ovan.
 
Det var lite av en djungel på sidan av stigen den första biten. 
 
Bild ovan: Regnmolnen kom seglande över havet rakt emot oss i raket fart.
 
Bild ovan: Kullen fyr är Sveriges ljusstarkaste fyr. Den invigdes för över 100 år sedan. Det gula huset i mitten är Naturum. I Naturum kan man ta del av mycket fakta som hör platsen till. 
 
Bild ovan: Rastbänkar strax intill Kullens fyr. Milsvid utsikt över Öresund, Kattegatt och regnmoln.
 
Bild ovan: Vy från fyrens fot.  
 
Bild ovan: Nästan nere vid vattnet skall det finnas en sevärd grotta. Men vi kom aldrig dit ned, får väl skyllas på regnet.
 
Bild ovan: Långt nedanför till vänster ser man stigen/vandringsleden som vi skulle ta tillbaka utmed södra sidan av halvön. 
Bild nedan: Vid det gröna caféet nedanför Naturum fortsätter vandringsleden. Men det envisa regnet gjorde att vi fick dröja oss kvar ett par timmar vid Fyren. Där hade vi regnskydd och ett cafée fullt med godsaker. Men inget kaffe till far, det hade tagit slut.
 
Bild ovan: det hårda klimatet här ute har format en märklig skog av förvridna tallar. Snart byttes tallskogen ut mot fina och dramatiska vyer.
 
Bild ovan: Bää bää och Kullens fyr som vi nu lagt en bra bit bakom oss.
 
Och så dök Kullagården upp (bild ovan) och vi var strax framme vid bilen. Så som vi kom att gå blev det en ganska lätt kuprerad vandring. Det hade blivit betydligt mer kuperat om vi hade gått den tänkta slingan.
men vi var mycket nöjda med dagen trots vädret och en avkortad vandring. Kullaberg är verkligen sevärt och bjuder på vandring i högsta klass. Nästa stopp blev Söderåsens naturreservat, och det blir nästa vandringstips. 
 
Film från detta vandringstips
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej, men vill man titta till Kullens fyr så finns en parkering nästan framme vid fyren. Och det är en stor gångväg sista biten 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 
 
 
 
Till top