von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Jag testade "nya" Vildmarksleden Hindås - Skatås 4,2 mil

Vandringar kring Göteborg Bad, Göteborg, friluftsliv, fritid, natur, natur Göteborg, naturområde, naturreservat, promenad, promenad Göteborg, promenadguide, promenera, skogspromenad, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink1
Förr i tiden var en vandring mellan Hindås och Göteborg inget nöje eller fritidsintresse utan en livsnödvändighet för att klara av sitt uppehälle. Då gick folk från trakten av Nedsjöarna dom fyra milen in till Göteborg för att sälja sina bär och sedan gick dom hem igen med några kronor på fickan.

1973 introducerades Vildmarksvandringen från Hindås till Göteborg. Det blev en succé med över 1000 deltagare första året och som mest hela 2223 startande 1979. Arrangör var Vildmarkskommittén – en sammanslutning av Göteborgs orienteringsklubbar, kommunen, Korpen och Göteborgs-Posten. Sista arrangerade vandringen på sträckan gick 1992. Under senare delen av 90-talet hade leden blivit sliten och var bitvis mycket dåligt underhållen.

2012 – 2014 gjordes en nysatsning på Vildmarksleden och närmare 3000 ideella arbetstimmar lades ned på att förbättra leden. I samma veva drogs leden om vid Härskogen och det resulterade i att leden förlängdes med knappt 4 km. Tyvärr har mototfordon och eländigt väder förstört vissa partier av leden.

Själv har jag vandrat Vildmarksleden ett tiotal gånger genom åren. Första gången jag gick en delsträcka av leden var 1974 med skolklassen. Då startade vi från Kåsjön och gick till Skatås. Från den promenaden kommer jag endast ihåg Getryggen och att vi efteråt fikade uppe i Skatås gamla motionscentral.

Första gången jag tog mig genom hela Vildmarksleden var i mitten av 80-talet. Då spände jag på mig ett vätskebälte och sedan sprang jag från Hindås till Skatås. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men har ett svagt minne av att jag drabbades av träningsvärk efteråt.

Något år senare, i juli 1989 vandrade jag hela Vildmarksleden för första gången. Då i sällskap med en hund, en Schäfer som hette Ludde. Dagsetappen blev den gången precis som alla senare gånger jag gått Vildmarksleden betydligt längre än dom 38 km som leden mätte på den tiden. Jag har alltid fortsatt hem till Västra Frölunda, en vandring på ca: 6 mil från Hindås. Det blev en dagsetapp på cirka 12 timmar.

Men just den första vandringen, den med Ludde kommer jag ihåg särskilt väl för då gick inte allt som jag planerat eller tänkt mig. Vill du inte läsa om den vandringen så scrollar du ned en liten bit till vandringstipset från min vandring nu i år den 7 juli. 

Vildmarksleden 1989 med Ludde.

Jag och min fyrfotade vän Ludde blev skjutsade till Hindås en kväll i mitten av juli 1989. Vi startade från Hindås runt klockan 21 och jag räknade med att vi skulle vara hemma i Västra Frölunda vid 9 tiden på morgonen. I mitten av juli är det ljust ganska länge, så vi skulle få ett par timmars promenad i dagsljus innan mörkret kom. Mellan ungefär klockan 23 – 03 skulle vi få gå i pannlampans sken. Så var det planerat, men så blev det inte. Vi hade passerat över Härskogsvägen när klockan hade passerat 22:30 och det började bli så pass mörkt att det blev svårt att se vandringsledens oranga markeringar. Det var tid att sätta på pannlampan, men som det visade sig att jag glömt hemma. Jag gratulerade mig själv och fortsatte genom den allt mer mörkare skogen. Jag började få riktigt svårt att se vart jag satte fötterna och inte gjorde det saken bättre att Ludde drog som attan. Plötsligt, men bara i ett kort ögonblick lös hela skogen upp och så blev det nattsvart igen sedan kom åskknallen. Jag tänkte, det där kom ju lägligt, nu skulle det inte gå att se om vi stod under ett högt träd som blixten kunde slå ned i. Efter ett lite tag kom vi ut på öppen mark och i ljuset från månen kunde jag urskilja en liten stuga ca: hundra meter längre fram. Natthimlen fylldes av fler blixtar och fler åskmuller när åskvädret drog in från väster. Vi kom fram till stugan, det visade sig vara en liten jägarstuga, som vi snabbt tog oss in i. Det var i grevens tid, tio minuter senare öste regnet ned. Jag slog mig ned på en liten träsoffa och Ludde lade sig på golvet, motvilligt. Det var lite mysigt nu när vi satt torrt och hörde regnet smattra mot taket.  Jag drog upp mina två vattenflaskor ur ryggsäcken. Jag hade lagt dem i en pappkasse och slagit in dem i tidningspapper för att behålla kylan. Jag tog en klunk och lutade mig sedan tillbaka på soffan och inom en halvtimma sov jag som en stock. Jag vaknade av att Ludde slickade mig i ansiktet. Det var fullt daxljus, klockan var några minuter i sex. Inga jägare hade kommit och det var ju bra. Jag var lite stel i nacken efter att ha legat lite konstigt i den korta träsoffan. Jag klädde på mig fort för att komma iväg. Det vill säga, jag placerade kepsen på huvudet. Väl ute ur stugan kunde jag konstantera att jag inte såg till någon orange märkning. Efter lite letande fann jag stigen vi hade kommit på i mörkret och efter att ha gått tillbaka en liten bit stötte vi på Vildmarksleden igen.

Där kunde oturen/dårskapen tagit slut, men...nää. Vi fick nämligen uppleva en strålande varm sommardag med en sol som gassade från en klarblå himmel och därför var det extra löjligt att jag glömde kvar vattenflaskorna i jägarstugan. Kartan hitade jag inte heller, den hade jag antagligen tappat bort i mörkret. Så förutom att jag var törstig så visste jag inte var jag var. Nu var det i och för sig bara att följa leden, men det hade känts mentalt bra att se sträckan jag hade kvar till alla kylda drycker i kiosken på Åstebo Vandrarhem (nu mer Partille Vandrarhem Bed & Breakfast). Ludde gick det ingen nöd på, jag bar hans burkar med hundmat och han drack vatten lite var som helst. Men jag behövde ju rinnande vatten så det gällde att finna en bäck, och helst inte någon med tillflöde från någon sommarstugas toalett. Men jag fann aldrig någon bäck som jag ville dricka vatten från och heller ingen sommarstuga. Annars hade jag ju kunnat fråga efter vatten. När vi till sist kom fram till Åstebo vandrarhem köpte jag 13 Coca-cola burkar, det var alla dom hade i kylen. Det kan man kalla för törstnoja, men jag överlevde vandringen. Vi var inte hemma i Västra Frölunda förrän på kvällen. Värmen hade tagit ut sin rätt och mycket av promenaden hade gått i en snigels tempo. Ludde hade ledsnat på att gå strax efter Åstebo, så någon draghjälp av honom fick jag inte. Ludde var inte min hund, men jag tog med honom på flera långa vandringar. 1997 gick Ludde bort  Jag bär med mig bl.a. vandringen på Vildmarksleden som ett fint minne av honom.  

Vildmarksleden 7 juli 2016

Den här gången tyckte jag att det var fullt tillräckligt att avsluta vid Korsvägen och ta spårvagnen hem istället för att vandra ut till Västra Frölunda. Kanske börjar jag bli klen. Tycker annars att min form varit riktigt fin, och rund. 

Väderprognosen skvallrade om att det kunde bli lite regn framåt kvällen, men jag hoppades på tur så jag gick i sandaler och hade även med typ vanliga löpardojor. Jag orkade inte släpa med mig vandringskängorna. 
 
Denna ståtliga tavla finner man där Vildmarksleden börjar (eller slutar). Rakt över vägen stoppar tågen vid Hindås tågstationen och busshållplatsen ligger också strax intill.  
  
Vildmarksleden brukar delas upp i 4 deletapper. Etapp 1 Hindås till Härskogen. Etapp 2 Härskogen – Härkeshult. Etapp 3 Härkeshult – Kåsjön. Etapp 4 Kåsjön – Skatås. Varje deletapp är cirkus 1 mil +- några kilometer. 
 
Bild ovan: Fortfarande vid gott mod när jag här passerat över bron nere vid Västra Nedsjön. Jag startade klockan 11:30 och hade nu avverkat ca: 400 meter av dom 42 kilometerna.
 
Sträckan mellan Hindås och Hebbratjärn är lite småtråkig i mina ögon. Man befinner sig oftast på skogsvägar/avverkningsvägar. Dock får man hyfsad utsikt tillbaka mot Hindås när man tagit sig upp till Limmerhult.  
 
Efter ungefär 3 kilometer kom jag fram till Hebbratjärn och vindskyddet som Hindås scouter byggt för några årsedan. En rofylld plats men inte badvänlig vad jag kunde se.. 
  
Nu följde några kilometer trevlig skogsvandring. Stigarna var torra och fina så det var inget problem att gå i sandaler.  
 
Nu kom jag fram till den plats som jag funderat en hel del på. Platsen där jag kunde välja att gå Vildmarksledens nya sträckning eller klampa ned i kärret och följa den gamla. Kolla på kartan ovan där det står Maden befann jag mig. Den rödmärkta stigen på kartan är den gamla sträckningen, den nya "orange" går norrut mot Härskogen. Den gamla sträckningen gillade jag, men den gick över ett blött parti precis i början och där hade dom gamla spängerna sedan länge multnat sönder. Eftersom leden är omdragen har man inte lagt några nya spänger här. Det tycker jag är synd, för den stigen var trevlig. Men nu hade jag ju bestämt mig för att testa nya sträckan, så då fick det bli så. 
 
Bild ovan: Vy ned mot Långetjärnen. Fint med vattnet med i övrigt en tråkig sträcka upp till sjön Blomman.
 
Och så hade jag kommit upp till Sjön Blomman. Här var det fint, men från leden ser man bara Blomman ett kort stycke mellan träden. 
 
Bild ovan: Så där ja, nu passerade jag över Härskogsvägen. 
 
Hittills hade den nya sträckningen varit lite intetsägande, men det blev fint längst med stora Härsjön.
 
Trevligt beläget vindskydd. Det hade någon annan också tyckt, för det verkade som att vindskyddet var bebott.
Och bara så att ni vet, här bytte jag från sandalerna till löpardojorna. Här gjorde jag även ett litet intag av föda.
 
Omdöme Etapp 1 Hindås – Härskogen: Bitvis fin men även långa sträckor där det verkligen kändes som rena transportsträckor mot slutdestination Skatås. Men visst, det är fint sista biten längst med Stora Härsjön och mysigt vid vindskyddet. Men i övrigt blev det en lång och småtråkig omväg. Särskilt när man går hela leden utan övernattning och vila. Jag gillade ju dessutom den gamla sträckningen, mysig stig i myrmarksterräng. 
 
Det var en trevlig promenad upp till Ringetjärnen (bilder nedan). Här fanns bänkar att vila på. 
 
Bild ovan: Härsjödamm i södra änden av Stora Härsjön. Här var det naturskönt.
 
Bilder ovan: Nu fick jag traska ett litet stycke i fin granskog, jag kände hur motivationen sköt i höjden, igen. Men sedan….

Grusvägen förbi Hornasjön och Sandsjön är kanske den tråkigaste biten på hela vandringen. Man får aldrig kontakt med vattnet. På ett ställe får man i och för sig en lucka mellan träden där man ser ut i Hornasjön. Men...när jag gick där på grusvägen som aldrig verkade ta slut skrek jag för mitt inre ”BORING”. Befrielsen kom när leden lämnade grusvägen och jag kom fram till bänken på bilden nedan. Fin vy över Sandsjön. Här kände jag hur livslusten kom tillbaka, även om det kanske inte ser så ut. 

Bild ovan: En senare vy över Sandsjön.
 
Det var en trevlig skogsvandring fram mot Härkeshultsvägen. Även om sista biten går på liten skogsväg. 
 
Här korsade jag Härkeshultsvägen och etapp 2 av Vildmarksleden var således klar. Det betydde också att jag tagit mig ungefär halvvägs till Skatås..  
 
Jag hade ju hittills gått på torra fina stigar. Nu var det slut på det, i alla fall bitvis. Den sista biten fram till vindskyddet vid Stentjärnarna var mycket besvärlig i mina löpardojor. Jag fick hoppa fram på tuvor och stenar. Se bild nedan. Vindskyddet skymtar i mitten av bilden.
 
Vid Stentjärnarna kom regnet. Inte så mycket till en början, men efter ett tag fick jag krypa in i vindskyddet. I dom flesta vindskydd är golvet upphöjt så att det går att sitta i öppningen, men det gick det inte här. Så det blev att lägga sig på golvet, eller rättare sagt i höet som någon släpat hit. 
Det är fint här vid Stentjärnarna. Minns när jag satt här en tidig sommarmorgon i början av 90-talet. Klockan var runt 3 tiden när jag såg en stor älg spatsera uppe på kalhygget rakt över vattnet. Nu har skogen vuxit upp igen och älgen var borta.
  
Det var bitvis mycket grisigt, lerigt och blött på väg ned mot Maderna. Och jag fick även en hel del blöta från ovan. När jag kom fram till Maderna hade klockan passerat 22:30. Det började skymma och regnmolnen gjorde det inte ljusare direkt. Nu hade jag att välja på att avbryta och ta bussen hem från Furulund, eller chansa på att vädret skulle bli bättre. Prognosen sade att vädret skulle bli bättre och när jag kom fram till Kåsjön var det uppehåll, så jag chansade. Det blev en promenad i mörker och spöregn. 01:30 kom jag fram till Korsvägen. Jag hade svårt att hålla ögonen öppna under spårvagnsturen hem.
Resten av bilderna nedan är från en senare tur mellan Maderna och Skatås, eller rättare sagt från två turer. Den första vandringen gick jag från Maderna till Västra Frölunda via Härlanda tjärn. Den andra gick från Härlanda tjärn via getryggen till Västra Frölunda. Och på den senare fick jag tagit några bilder som jag kunde komplettera till Vandringstips "Runt stora Delsjön".
  
Bilder ovan från Maderna. 
 
Bild ovan: Känner man sig sliten och trött så är det 800 meter från Maderna upp till Partille Vandrarhem Bed & Breakfast.  
 
Den första biten mellan Maderna och Kåsjön är lite småtråkig men sedan går man genom en fin blandskog där småtallar dominerar.. 
 
Nu var jag framme vid Kåsjön, etapp 3 av Vildmarksleden var avklarad. Vid Kåsjön kan man bada, här finns en mycket populär badplats. Hit är även lätt att ta sig med buss, om man skulle vilja börja gå härifrån.  
 
Bilder ovan: Det är en mycket trevlig skogsvandring efter Kåsjön och några kilometer framöver, om man bortser från första biten. Enligt kartan skulle leden vara omlagd på ett ställe, men det verkade som att man gått tillbaka till gamla sträckan igen. 
 
Bild ovan: Det var fint när jag kom fram till Blacktjärn. Nu väntade strax stigningen upp på Getryggen. En av få riktiga backar på Vildmarksleden. 
 
Stigningen upp till Getryggen kan vara lite besvärlig då det ofta är blött och slirigt. Det kan bitvis vara som att gå i en mindre bäck efter att det regnat.
 
Det blev en possitiv upplevelse när jag kom fram till rastplatsen uppe på Getryggen. Dels hade ett nytt vindskydd byggts och träden som tidigare skymde utsikten hade tagits ned. Nu hade man åter fått en fin utsikt att njuta av medans man sitter och slappar och glufsar i sig medhavd massäck. Vindskyddet har man döpt till "GÖTT LÄGE". Vindskyddet finner man några meter till höger om vandringsleden.
 
Bild ovan: Ett par jag träffade satt och njöt av utsikten i sommarkvällen.
 
Från Getryggen är det en lätt och bekväm promenad ned till Härlanda tjärn. 
 
Bild ovan: Vy över badplatsen vid Härlanda tjärn. 
 
Från Härlanda tjärn är det cirka 1 km kvar till Skatås. Men dit gick som sagt inte min färdväg.
 
Ovan bild på Skatås tagen vid ett annat tillfälle. Här kan man duscha och fika efter avklarad vandring. Sedan har man en bekväm nedförsbacke till spårvagnen. 
 
Och vad tyckte jag om "nya" Vildmarksleden. Man har gjort ett fint arbete med att rusta upp den, även om det finns mer att göra på vissa ställen. Jag är som sagt inte helt förtjust i hur man dragit leden vid Härskogen. Man borde även kunna få till spångar på gamla sträckningen så att man kan välja hur man vill gå. Det är en lång omväg om man går allt i en dagsetapp. Det är en kort omväg om man vill ta sig till vindskydet från den "gamla" leden. Nu säger ryktet att man har problem med markägare. Hur som helst, Vildmarksleden är för det mesta en trevlig vandringsled som jag säkerligen kommer gå fler gånger. Men då undviker jag garanterat "omvägen" även om det är lite besvärligt. 
 
Nedan länkar för mer info och kartor. 
 
Vill du ha sällskap på Vildmarksleden kan du anmäla dig till Skogsmaran som går av stapeln på hösten. Du kan springa eller vandra, läs mer här: http://www.skogsmaran.se/  
 
Film från detta vandringstips. Jag orkade inte släpa med mig filmkameran och stativet i 4,4 mil. Så jag fick filma och ta bilder med min mobilkamera. Tycker det blev bra färger i filmen, men precis som jag själv hade mobilkameran svårt att hålla fokus hela tiden. 
 
Barnvagnsvänlig promenad? NEJ! 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

#1 - - Janne Ekman:

Hej Ronny!
Roligt att ta del av dina fina bilder, film och beskrivning av Vildmarksleden. Sjäv har jag gått sträckan flera gånger vid olika tillfällen. Senast var när de återinvigde leden och drog om sträckan upp till Härskogen. Här delar jag din uppfattning.
Nu på söndag, 1:e okt., så kan man springa och gå "Skogsmaran", som du kanske redan vet.

Ha det "gått"
Janne

Svar: Hej igen Janne och tack.Jo ja vet att det arrangeras ett lopp/vandring på leden.
Kanske skulle jag peta in några rader om det i vandringstips er.
Får göra det när jag sitter vid datorn.
Ha det gött du med
Ronny von Frank-Einstein

Till top