von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

På vandring i Vallebygden. Silverfallet, Eahagen, Jättadalen & Höjentorps Slottsruin.

Övrigt Västra Götaland Friluftsliv, bokskog, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenadguide, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, upplevelse, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, vattenfall, västra Götaland Permalink1
12 & 13 juli 2016
Det blev en kort tripp på två dagar till Vallebygden i Skara och Skövde kommun. Jag anlände till Skara runt middagstid tisdagen den 12 juli och körde vidare till Dalsland nästa eftermiddag. Det finns gott om naturreservat i Vallebygden, 8 stycken om jag förstått informationen rätt. Och jag låg minsann inte på latsidan, jag han med att vandra i fyra av dem. 
 
Vallebygden är ett sjörikt och böljande landskap mot västra sluttningen av berget Billingen. Det är inlandsisen som skapade detta vackra landskap för länge länge sedan. 
 
Innan jag gav mig iväg mot mitt första mål Silverfallet besökte jag Skara turistbyrå. Där stod att läsa att sommartid torkar bäcken som skapar Silverfallet ut helt. Det var ju bra, hm information. Men kanske kunde jag ändå få lite tur, fick nämligen reda på att det ösregnat över Skaraborna i ett par dagar. Så hoppet levde om ett vattenfall trots allt. Fick i övrigt mycket bra hjälp på turistbyrån med flera förslag på vandringar i Vallebygden. Så jag lämnade Skara turistbyrå med ganska stor optimism och rattade kärran norrut genom Vallebygden. Silverfallet ligger i norra delen av billingen i Skövde kommun. 
 
Kartan ovan visar dom platser jag besökte i Vallebygden.
 
Bild ovan: Trevlig väg genom Vallebygden. 
 
Ungefär halvvägs upp till Silverfallet kom några häftiga regnskurar som gjorde att jag fick stoppa till på en liten parkering strax före Flämslätt. Det ösregnade i nästan 1 timma och det var ju väldans bra, då blev det mer vatten i Silverfallet.
 
Silverfallet - Karlsfors naturreservat
 
Karta ovan: Det var bra skyltat upp till parkeringen och Silverfallet från landsvägen vid Karlsfors. Silverfallet hittar man mellan dom blå punkterna.  Eller Silverfallen är nog mer rätt att säga, Silverfallet är inte ett fall utan flera stycken. 
 
Bild ovan: Bakom mig till vänster ser ni parkeringsplatsen för besökare till Silverfallet. Jag lyckades klämma in bilen på parkeringen och stövlade sedan iväg upp mot Silverfallen.
 
Det är inte många hundra meter upp till Silverfallen. Dock blev jag lite fundersam när jag läste på infotavlan vid grinden att redan här skulle jag kunna höra vattnet leta sig ner för Billingens branter. Jag hörde inte ett skvätt. 
 
Tja a, inte va det möe vatten i bäcken. Men den var inte helt torrlagd. 
 
Trots den ringa vattenmängden i vattenfallen kunde jag se att det måste vara mycket fina vattenfall när det är rikligt med vatten i bäcken. Vattenfallens totala fallhöjd ligger på runt 60 meter. Det var även en promenad i fin lövskog. Det fanns flera vandringsleder att välja på om man vill undersöka lite mer av området. 
 
Tidigare utnyttjades vattnet i bäcken. Ovan en bild på en Vattenreservoar för Karlsfors bruk. Härifrån rann vattnet i en trätrumma ned till Karlsfors gård när tiden begav sig. 
 
Eahagen - Öglunda ängars naturreservat
 
Nu hade jag flyttat mig söder ut ned till den västra parkeringen för naturreservat Eahagen - Öglunda ängar. 
 
Karta ovan: Det är en fin parkeringsplats här. Jag har även ritat in hur jag gick bort mot Slättäng. Sedan fick jag gå samma stig tillbaka och som avslutning en sväng upp till Mellombergen och tillbaka. Det blev väl runt 5 km jag gick sammanlagt i naturreservatet.
Jag lägger också in en karta från Skaraborgsleder.se nedan. Den visar alternativ man kan gå, t.ex. kan man vandra en längre slinga, t.ex uppom Jättadalen. Man kan även vandra runt Flämsjön, tror den sträckan är runt 1 mil. Du finner den kartan om du går in på Skaraborgsleder.se länken nästan längst ned i detta inlägg.
 
Bild ovan: Ingen trängsel här heller. Nedan har jag petat in en röd punkt på infokartan där jag parkerade. 
 
 Jag började med att gå bort mot Slättäng. Promenaden gick fram över lövskogsklädda kullar och är ca: 2 km (en väg).
 
Jag fick en mycket grön upplevelse när jag tog mig genom detta lätt kuperade naturområde. Många av bänkarna hade passerat bäst före datum. Det fanns dock en fin rastbänk med bord ca: 100 meter från parkeringsplatsen där vandringsleden delar sig. Det var dock en för kort sträcka dit för att jag skulle hinna bli akut törstig eller hungrig.  Alla vandringsleder i Vallebygden är märkta med orange så som pinnen ovan. 
 
Bild ovan: Här hade jag stövlat nästan hela vägen tillbaka till parkeringen. Nu styrde jag istället stegen norrut mot Mellombergen. Nu fick jag med mig en liten bit öppet landskap också. Men det var just en liten bit. 
 
Det var lugnt och stämningsfullt nere vid Flämsjön. Endast jag och myggorna. 
 
Snart rörde jag mig tillbaka mot bilen. En dag i Vallebygdens natur var över. Och visst var Eahagen - Öglunda ängars naturreservat fint. Men....Jag fick en fin skogspromenad i vacker lövskog, fast jag saknade fortfarande en promenad i Vallebygdens öppna böljande landskap. Det hade ju bitvis varit så vackert från bilen. 
 
 Valle stugby & camping
 
Jag kom över ett mycket prisvärt boende på Valle stugby & camping. Jag fick ett enkelrum för 400:- i deras nyrenoverade vandrarhem, bild nedan.
 
Det var knappt hundra meter från vandrarhemmet ner till Husgärdessjön där Valle Stugby & camping hade en bastu längst ute på bryggan som gäster som önskade svettas fick låna.
Nu sänkte sig mörkret över Vallebygden och Ronny fick svårt att hålla ögonen öppna.
 
Det sista jag gjorde innan jag lämnade Valle stugby & camping var att i all hast plåta mitt rum och det gemensamma köket och tv-rummet. 
 
På rummet fanns toalett och dusch och mycket sköna sängar. Sängen var nästan för skön eftersom jag hade som mål att stiga upp tidigt. Och utan hjälp från en barnfamilj som invarderade köket i ottan hade jag aldrig befunnit mig vid Höjentorps Slottsruin klockan 7.15. 
 
Deras platta tv var dock kass. Den visade allsång på Skansen och det gick inte att byta kanal utan risk för att bli påhoppad av övriga i rummet. Nedan länk till valle stugby & camping
 
Naturreservat Höjentorp - Drottningkullen
 
Klockan 07:15 hade jag som sagt parkerat bilen på naturreservatets parkering. Bilfärden hit hade för övrigt varit mycket naturskön. Jag hade svängt av väg 49 vid Varnhem och sedan kört norrut förbi Drottningkullen. Det var med stora ögon jag rattade kärran fram mellan Trädgårdssjön och ...hm, Östersjön.  %&¤# va här var vackert.
 
På kartan ovan har jag ritat in den ca: 2 km långa vandringsleden jag gick runt Grönsjön. Tyvärr följde jag inte turistbyråns råd att lägga in Drottningkullen i vandringen. Jag ansåg mig inte ha tid till det eftersom jag även skulle hinna med att gå i Jättadalen. Nu fick jag en fin skogspromenad med flera småvatten, men jag fick inte med det öppna böljande landskap som skulle finnas vid Drottningkullen. 
 
Jag följde bilvägen ett hundratal meter tillbaka för att få återuppleva några av vyerna jag sett från bilen. 
 
Bild ovan: Trädgårdssjön och kullen som slottsruinen ligger på till vänster i bild. 
 
Bild ovan: Vy över Östersjön. 
 
Och så gav jag mig iväg mot Slottsruinen. Dit var det bara ett kort stycke, ett fint kort stycke. Men först tog jag en titt på informationstavlan ni ser på bilden ovan.
 
Jäs, här har jag jobbat bra, det ser nästan ut som att jag står och läser på tavlan. 
 
Som det stod att läsa på skylten återstod av det medeltida stottet endast källaren. Resten rev dansken.
 
Jag fortsatte ut på den ca: 2 km långa vandringsleden. 
 
Efter knappt 1,5 km kom jag fram till ett vindskydd mellan Ormsjön och ett vatten jag inte vet namnet på.  Den fina bryggan på bilden nedan låg i alla fall i vattnet jag inte vet namnet på. 
 
Bild ovan; Trädet till höger är nästan som hämtat ur sagobokens värld.
 
Och så var rundan klar och jag var tillbaka vid slottsruinen. Detta var i stort sett en helt platt skogspromenad. Jag placerade mig i bilen och körde raka vägen mot mat. 
 
Naturreservat Jättadalen - Öglunda grotta 
 
Bild ovan: Parkeringsplatsen för vandrare till Jättadalen och Öglunda grottan. Här fanns en infotalva med karta, bilder nedan. Texten blev lite på sniskan men går ju att läsa. Jag har som vanligt petat in med rött hur jag gick. Det här blev lite av en nostalgivandring för mig. Jag gick nämligen den här vandringen när vi var här på lägerskola för måååånga årsedan, hm... tror det var i årskurs 7 eller 8. Kan inte påstå att allt låg lagrat i minnet.
 
Billingen är en knöl som gav ett visst motstånd. Fram mot toppen är det lite brant och även stenigt. I det partiet fanns typ rep/kedja att släpa sig upp i. Undvik högklackat eller träskor när du tar dig upp eller ned genom Jättadalen. I övrigt en mycket vild och trevlig dal med en forsande bäck. 
  
Billingens mycket tjocka diabaslager bildar på flera ställen lodräta, 20 talet meter djupa stup, med tydligt framträdande pelarformade klyftor. Nedanför stupen har samlats stora nedfallna diabasblock. Bitvis är branten helt täckt av block och morän. Så stod att läsa på infotavlan vid parkeringen och det var detta jag nu stod och begrundade från toppen.    
 
hm....jag glömde faktiskt att ta bilder på utsikten från toppen, får skyllas på att det plötsligt infann sig ett gäng danskar runtomkring mig (dom hörs svagt på filmen). Danskarna behövde hjälp med att få reda på vart dom befann sig på sin karta. Och där var jag absolut rätt person för att hjälpa dem. Jag var erfaren, jag hade ju gått här en gång tidigare. Bilden ovan är från en "tittglugg" på väg mot Öglunda grotta, som ni för övrigt ser bilder på nedan. 
 
Öglunda grotta är en spännande plats med höga pelarformade klippor med stup och klyftor. Det är mycket skog här så jag tyckte det var svårt att få till bra bilder. När man kommer fram till stupen kan man följa en stig några meter till höger och ta sig ned mellan några höga pelare. Man hamnar på en rätt häftig avsatts. Men vad jag vet finns ingen grotta här, utan det är den lodräta diabasbranten med flera fristående pelare som kallas Öglunda grotta. 
 
Strax efter Öglunda grotta kom jag till ett stigskilje. Här gick leden ned från berget på ganska lätt stig och tillbaka till Öglunda och parkeringen. Detta var en liten småspännande vandring på lite drygt 3 km, men som med fördel kan slås ihop med Eahagen - Öglunda ängars naturreservat så att vandringen blir lite längre, om man önskar det. 
 
Jag får återkomma till Vallebygden när fruktträden blommar och stora vattenmassor kastar sig utför Silverfallen. Dom här två dagarna gav verkligen mersmak. Nästa gång skall Ronny vandra i Vallebygdens öppna böljande landskap. Jag avslutar med en bild från någonstans i Vallebygden.
 
 
 
Se min film från detta vandringstips i Vallebygden.
 
Länk för fler kartor och info: 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej, ingen av dom vandringar jag tog.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 
#1 - - Dan Alsterland:

Trevlig film du gjort från Vallebygden.
Det vore roligt om du kunde hänga med oss på en runda när körsbärsträden blommar!
Nu är vi friska från våra förkylningar och förhoppningsvis fria från mjältbrand efter en tur till Katarinas bror på Omberg.
Det var uppsatt varningskyltar på deras sommartomt av länstyrelsen.

Mvh Danne o Katarina

Svar: tack, det var ju ni som rekommenderade Vallebygden.Hu då, minns att terrorister skickade mjältbrand i kuvert och det lär inte nyttigt. Men ni skulle väl inte fått vistas där om det bedömdes som farligt,( får man hoppas).
Japp körsbärsträden skulle vara roligt att se. Ha det bra så länge.
Ronny von Frank-Einstein

Till top