von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Härmanö naturreservat, Orust kommun.

Vandring Bohuslän & Västkusten Orust, Västkusten, blommor, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenadguide, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, skärgård, upplevelse, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink1
Den spretiga gamla eken på Härmanö får många besökare varje år.  
 
Härmanö är ett av dom större naturreservaten i Bohuslän. Naturreservatet blev billdat redan 1967 och naturvårdsförvaltare är Västkuststiftelsen. På Härmanö får man uppleva många olika naturtyper, som vindpinade klippor och kala berg, ljunghedar, blomstrande ängar och hagar med inslag av kossor eller annat som hör bondgården till, men även en hel del lövskog. Det finns ett flertal vandringsleder att välja på och som "färskingar" på ön fick man ju chansa lite i vårt val. I efterhand kan jag konstantera att det finns många fler leder som jag skulle vilja prova på. 
 
Karta ovan: här ligger Härmanö. Strax före Ellös är det skyltat mot Gullholmen. 
 
1 maj 2016
Färjan gick från Tuvesvik klockan 11:20. Vi han med att ta en sväng upp på berget innan det var dax att ta plats på färjan för en 5 minuters färd på böljan den blå. Det fanns inte så många avgångar att välja på. Turen före gick klockan 8:00 och då måste jag ju ha gått upp, hm... tidigt. OBS: färjan går lite oftare under sommaren.
 
Bild ovan: Sjökaptenen styr färjan mot Gullholmens brygga. 
 
Från bryggan spatserade vi upp genom det gamla fiskesamhället med alla charmiga gamla hus. Jag var bara så nära att knäppa ett kort som jag kunde visat er. Tidigt 1900-tal bodde det runt 800 personer i samhället Gullholmen. 2010 var den siffran nere i ca: 100 och merparten av dom bor på Härmanö.
Snart lämnade vi husen bakom oss och inom kort befann vi oss på Mor Johannas Äng. Här hittade vi en informationstavla med karta, se bild nedan.  
 
Kartan ovan: Röd punkt visar Mor Johannas Äng. Jag har även markerat med rött vår promenadväg ned till den gamla eken, som fick utgöra dagens mål på vandringen. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt att vi skulle gå, men klockan gick lite för fort.  Från Eken följde vi sedan stora vägen upp till samhället och färjan igen.
 
Bild ovan: Utsikt från berget strax ovanför Mor Johannas äng. 
 
Bild ovan: Nu följde vi leden ned till Grundsund, dit var det enligt skylt 1 km.  
  
Efter ett par hundra meter kom vi till ett stigskilje. Där kunde man välja att gå mot Alkebogen. Då rundar man så att säga sjön, med bred marginal. Jag har markerat med blått på kartan ovan. Den stigen valde jag att gå med vandringsgänget en och en halv månad senare. Men den leden var svår att följa och vi kom fel och vi fick forsera taggtråd och blöta strandängar. Men nu gick jag och far snabbaste stigen över till Grundsund.
 
Bild ovan: Så här var lederna på Härmanö märkta och jag tyckte överlag att där vi gick var det bra uppmärkt.  
 
Bild nedan: På väg ned mot Vadet och kossor. 
Bild ovan: Bro så vi slapp att vada över vid vadet.  
 
Det var mycket söligt efter Vadet och över ängarna. Från grinden på bilden ovan leder traktorvägen ut till Höpallen (se kartan). Det fanns gott om Gullvivor längst promenaden. En av dem ser ni på bilden nedan.  
Från Grundsund gick nu vandringen vidare upp mot Myren via Övermyren, Kalvhagen och Långekilen, var det tänkt.
 
Bild ovan: Nu hade vi tagit oss ned till Övermyren. På sträckan Höpallen - Övermyren går det fint att rulla med sig en barnvagn. 
 
Bild ovan: Paintball? 
 
Glädjande nog blev det på en liten stig vi tog oss över berget till Kalvhagen. Det var lite blött och geggigt på sina ställen, men här trivdes jag bättre än på den större gångvägen.
 
När vi kom fram till Kalvhagen fick jag en känsla av att vi inte låg tillräckligt bra till tidsmässigt för att gå till Myren via Långekilen som jag först tänkt, blåmarkerat på kartan nedan. Färjan tillbaka gick 17:30 och det fanns liksom ingen annan att välja på för färjan efter gick först 21:00. Så istället för att gå via Långekilen gick vi som jag markerat med rött på kartan ned till Grindebacken vid stora vägen. Men vandringsgänget fick uppleva Långekilen och det blev dom inte ledsna för. Vandringsleden om Långekilen var nämligen riktigt fin. Men man bör inte gå den med högklackat.
 
Genom en bladlös ekskog tog vi oss ned mot stora vägen i öster. Det blev som sagt inte riktigt som jag tänkt mig för nu fick vi följa den stora vägen lite längre än jag hoppats på
Efter en stund stod vi vid en skylt som pekade mot eken. Enligt skylten var det ungefär 300 meter in till eken från vägen. Tror jag svamlar något om 500 eller 600 meter i filmen. Men nu såg jag skylten igen när jag gick här med vandringsgänget och det stod klart och tydligt 300 meter. Vandringsgänget hade dock redan fått se så mycket fint att eken fick vara. 
 
In till eken var det färggrant markerat, eller rättare sagt utsmyckat. Det var nästan lite trolskt den första biten genom sumpträsket. Här fanns ingen fisk men man kunde få napp. 
 
Och så kom vi fram till det gamla trädet som stått här i 500 år, påstås det. Eken har en egen brevlåda med gästbok. Titta på bilden ovan hur märkligt grenarna har växt ihop en bit ut.
 
Bild ovan: Det var en gnällig gammel Ek. 
 
Nu följde vi grusvägen tillbaka norrut mot Gulllholmen och färjan. En promenad på ca: 45 minuter i lugnt tempo. 
 
Bild ovan: Fin vy tillbaka söder ut. Den här grusvägen bjöd på många fina vyer. 
 
Då hade vi anlänt till bryggan i väntan på färjan. Vi valde att ta färjan tillbaka härfrån Piren istället för Gullholmens brygga. Hit kommer båten 17:30 vilket är 10 minuter tidigare än till Gullholmens bryggan och vi slapp således att gå ca: 400 meter genom byn. Men hur långt hade vi gått totalt idag, tja säg det. Kanske runt 8 km +. 
 
Det var stilla och fridfullt på bryggan i väntan på färjan. Vi var så nöjda med dagen. 
  
Vi lämnade Gullholmen och Härmanö bakom oss och jag avslutar detta vandringstips med en tumme upp. 
  
Film från detta Vandringstips
 
Kolla in när jag gick här med vandringsgänget i juni 2016. Då gick vi via Långekilen ned till Härmanö Huvud: http://ronnyvonfrankeinsteinsvandringstips.se/2016/june/en-harlig-dag-pa-hermano-med-vandringsganget.html      
 
Sök färjeturer Tuvesvik - Gullholmen här  i reseplaneraren: http://www.vasttrafik.se/ 
 
Mer information från Gullholmen, t.ex. Blomstervandringar: http://www.gullholmen.info/ 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej, inte som vi gick och inte på dom flesta av lederna. Men det går naturligtvis fint att följa grusvägen ned till Myren och kanske göra en avstickare in till Övermyren. Läs vandringstipset. 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta: https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.  

En promenad vid Danska fall. Simlångsdalen.

Vandringar Halland Halland, Promenadguide, blommor, bokskog, friluftsliv, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenera, resa, sevärt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, vattenfall, västra Götaland Permalink1
Den 7 maj 2016 tog vi oss ned till Halmstad för att uppleva fallen och bokskogen. Naturreservat Danska fall ligger i Simlångsdalen knappa 2 mil öster om Halmstad. I början på samhället är det bra skyltat mot naturreservatet. Man kan också välja att gå in i naturreservatet från parkeringsplatsen öster om Brearedssjön.
 
Vi ville se bokskogens skira grönska och väntade därför in tiden till då bokskogen började grönska i Göteborg. Då borde varje mil vi tog oss söderut leda till att bokarna kommit lite längre. Men just det faktum att vi ville ha löv på bokarna visste vi ju troligtvis också skulle bidra till att vi fick se mindre vatten i fallen. Men bokskogen ihop med fallen gör naturreservatet, enligt mig. Naturreservat Danska fall blev billdat 2001 och naturvårdsförvaltare är Västkuststiftelsen. 
 
Karta ovan: Här ligger Danska fall. 
 
På parkeringen fanns infotavla och en karta över området och vandringslederna. Kortaste vägen är det ca: 1 km in till fallen. 
 
Vi bestämde oss för att gå den korta blå vandringsleden. Då blev det en rundvandring och vi fick med oss mycket av bokskogen. Starten för rundvandringen låg knappt 200 meter ned från parkeringen vid Skällåsasjön. 
  
Bild ovan: Vägskiljet där rundvandringen började. Vi valde att följa skylten som berättade att det var 1,6 km till fallen. Den sträckan är inte lämplig med barnvagn, men den kortare vägen rakt fram är det.    
 
Den första biten följde vi även den orangefärgade Hallandsleden. 
 
Vi gick på trevlig stig ned genom en dal med riktigt fin bokskog och en porlande bäck. I lövverken.ovan kvittrade fåglarna  Kan det bli så mycket mer avkopplande?
 
Efter drygt 1 km kom vi här fram till  ån Assman. Den blå leden gick inte över ån, men vi ville ju kika. Här fick vi också uppleva ett litet stänk kultur i form av skrift och ritade bilder på informationstavlor. Men vi såg inga spår av dom byggningar det berättades om och som en gång legat här. 
 
Leden följde ån vidare upp mot Danska fall, men på betryggande avstånd, tyvärr. Men ån kantades av ganska svår och brant terräng, som bitvis hade lite karaktären av en kanjon. 
 
Bild ovan: Gul Skunkkalla trivs där det är fuktigt, sticker ofta upp ur slam och dy.
 
Då var vi framme vid dom fina vattenfallen och på en skylt stod bl.a. att läsa om var namnet Danska fallen härstammar från. Året var 1676 och en del av den slagna danska hären jagades ut på en bro som inte skulle hålla varvid danskarna trillade i vattnet och drunknade. Så lyder i alla fall hörsägen. Jag undrar var namnet Fylleån härstammar ifrån?  
 
Tja, jag knäppte inte många bilder här, trodde faktiskt att jag hade fler bilder på Danska fallet med hem, men så var inte fallet. Men i filmen så är det lite mer.
 
Nu följde vi Hallandsleden tillbaka till parkeringen. Denna sträcka går som sagt fint att rulla med sig en barnvagn. Blir man trötter finns gott om bänkar att pusta ut på.  
 
Bild ovan: Gott om bänkar som sagt.
 
Detta var en trevlig promenad bland forsar och bokar. Den blå vandringsleden som vi gick var ganska lätt kuperad. Säkerligen är dom andra vandringslederna i området också fina. Men det man inte vet har man ingen aning om. Nu hade vi ett uppdrag kvar denna dag, att köra hem. 
En film från detta Vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Ja och Nej, Rundvandringen går inte, eller rättare sagt är mycket jobbig bitvis med barnvagn. Men om man följer vägen rakt fram skyltat "Fallen 0,8" så går det fint hela vägen fram till fallen.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta: https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.  
 

En vandring runt Storsjön, Viskafors

Övrigt Västra Götaland Borås, friluftsliv, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink1
Vandringsleden runt Storsjön är 8,8 km lång och bjuder på mycket närhet till vattnet med många fina grill/rastplatser ute på uddar. Vandringsleden höll god standard och var bra markerad så den var lätt att följa. För det mesta går leden genom en ganska så lätt kuperad terräng, undantaget en sträcka på ett par kilometer på västra sidan av sjön där jag nästan fick för mig att det var lite krävande. Inga långa sugande stigningar men många korta branta.
På bilden ovan står vi och spanar ut över... hm, Storsjön. Men om vi stått här före 1910 hade vi istället sett ut över den betydligt mindre Skäggareds sjön. Tja, ungefär så kan man nog säga, tror jag. Storsjön är nämligen en kostgjord sjö och liksom ett badkar hade den fyllts upp med vatten för första gången 1910. Läs mer i denna informationsbroschyr från Borås kommun så får du veta varför och även mer om vandringsleden:  https://www.boras.se/download/18.1efb560b136947324ae80009403/1390354931430/FolderStorsj%C3%B6n+2012.pdf         
 
Storsjöns naturområde blev 2014 skyddat som naturreservat. Naturvårdsförvaltare är Borås Stad.
 
Karta ovan: Viskafors ligger ungefär 1 mil sydväst om Borås. Man parkerar vid Storsjögården eller som vi på parkeringen ett par hundra meter före, bild nedan. 
 
5 maj 2015
Vi gick vandringsleden medsols som också är rätt håll utifrån hur leden är märkt gällande kilometer märkning. 
 
Här hade vi kommit fram till Lomsjön där det fanns vindskydd med grillplats. Det fanns även ett vindskydd rakt över vattnet. Kolla noga mitt i bilden ovan. Men även vindskyddet som vandringsleden gick förbi har jag tagit bild på nedan. Titta noga ungefär mitt i bilden. Ser ni vindskydet? nähä?! Men inne bland granar och björkar låg det i alla fall. 
 
Efter knappt 2 km stötte vi på denna fina informationskarta. Det fanns ingen vid parkeringsplatsen där vi startade, men det fanns en vid Storsjögården. Det här var ungefär samma karta som jag skivit ut från Borås kommuns hemsida. Kolla på den lilla skylten till vänster i bild. Den pekar mot en grillplats. Det fanns ganska gott om grillplatser längst med leden och ännu fler fina uddar att gå ut på. Men vi skulle inte ned till grillplatsen så vi fortsatte vandringsleden rakt fram. Nedan bild på kartan.
  
Vi hade nu kommit till röd nummer 9 på kartan. Strax därefter passerade vi 2 kilometersskylten, bildbevis nedan.
 
Vid nummer 13 på kartan som markerar en ormgran, gick en stig ut till en fin grillplats. På bilden ovan ser man rakt över till grillplatsen längst ute på udden. Fint va? Ser nästan ut som att paret där ute vid grillplatsen skickar upp röksignaler.
Vandringsleden var nu verkligen omväxlande och naturskön. Här trivdes vi. Hittills hade vandringen varit mycket lätt, bara småkuperad. Men ungefär från kilometer 3 till 5 blev det betydligt mer kuperat, men också mer vilt. Denna sträcka gillade jag skarpt. 
 
Så var vi framme vid den 12 meter höga Store dammen, nummer 14 på kartan. Här har man dämt igen vattenflödet för Lillån. Jag funderar än idag på om grinden var olåst så vi hade kunnat gått över uppe på dammen istället för att klättra ned i dalen och sedan upp igen på andra sidan, så som vi fick göra. Av märkningen att dömma borde man kunna göra det, se bild nedan. 
 
Bild ovan: En av alla fina uddar. Storsjön har gott om öar i sig, det gör att varje vy blir mer unik.
 
Vi hittade aldrig jättegrytorna, nummer 16 på kartan. Blev heller inte riktigt klok på en skylt med nummer 14 , den dök upp långt efter Store dammen. Ja ja.
 
Vandringen gick vidare genom rena vildmarken. Här låg fullt av fallna jättar till träd i eller nedanför branterna.
  
Det var bara för väl att detta rep fanns att hålla sig i, hur skulle det gått här annars? 
  
Då var 5 km och drygt halva vandringsleden avklarad.
Bild nedan: tillbakablick mot bron vi nyss gått över. Vi befann oss nu längst in i viken väster (till vänster) om nummer 22 på kartan. 
 
Nu fick vi en dos grusväg, drygt en kilometer följde vi den tråkiga grusvägen. Men den var lätt att gå på, inte mycket grus. Detta var den enskilt största utmaningen på vandringen, mentalt. Men snart kom vi fram till den fina naturen kring Bålån och då blev det uppåt igen, fast det gick nedåt. 
 
Efter att vi följt nära inpå Bålån några hundra meter kom vi här ned till en träbro som tog oss över till andra sidan och fram till en fin rastplats. Vid ån skall det finnas Safsan, eller Kungsbräken, en högväxt ormbunke som kan bli upp till 1,5 meter hög och är Europas högsta. Även den utrotningshotade Flodpärlmusslan skall finnas i ån.
  
Bild ovan: rastbänken vid ån. Nedan info om en kvarn som låg här för länge sedan.Vi befann oss nu vid nummer 24 på kartan.
 
Bild ovan: På denna träspång tog vi oss över till den fina udden utanför Storsjögården. 
 
Jösses va charmigt det var här. Fin sandstrand och gott om rastbänkar. Gissar på att många Viskaforsbor tar sig hit upp på sommaren. Men området får även många långväga besökare, t.ex 2 mycket nöjda från Göteborg. 
 
Och så hade vi bara kvar att runda sportfiskeklubben Pelikanens klubbstuga innan vi var tillbaka där vi startade. Den här vandringsleden överträffade med råge mina förväntningar. Det får bli en dröse gillapoäng. Jag får nog släpa med vandringsgänget hit. 
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.  
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta: https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.  
 

Till top