von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Vandring i Tofta naturreservat, Kungälvs kommun.

Vandring Bohuslän & Västkusten, Vandringar kring Göteborg Bohuslän, Friluftsliv, Kungälv, Kungälvs kommun, fritid, kultur, natur, natur Göteborg, naturområde, naturreservat, promenera, skärgård, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink0
Tofta naturreservat ligger strax söder om Marsstrand. Här bjuds man en mycket fin promenad i ett vackert kustlandskap. Här får man bl.a uppleva kala berg, trädlösa hedmarker och betade strandängar. Området är ganska bergigt men håller man sig på stigarna i vandringstipset så är det en lätt promenad. Dock kan den östra stigen utmed Kråkerö sund ofta vara lite blöt och lerig. Då kan det vara bra att ha bra på fötterna. I området finns flera fornlämningar från bronsåldern. Merparten av dem finner man uppe på bergstopparna runt Äggdal. Naturreservat Tofta blev billdat 1980 och naturvårdsförvaltare är Västkuststiftelsen. Bilderna i detta vandringstips är från promenader i september 2015 och mars 2016. Filmen längst ned i detta vandringstips är från mars 2013. 
 
På kartan ovan har jag markerat med en liten röd punkt var naturreservatet ligger. Nedan en karta från Länsstyrelsen där jag visar hur man kör till naturreservatet och ned till den södra parkeringsplatsen. Det är skyltat utifrån "stora" vägen. Den sista biten efter Tofta herrgård är vägen ganska smal (men fin) och det är lite ont om mötesplatser. Men det är hyfsad sikt så låt er inte skrämmas av dessa förvirrade ord.
 
Den södra parkeringsplatsen är ganska stor och sväljer många bilar. Här fanns en infotavla, läs nedan (så slipper jag skriva så mycket ha ha).. 
 
På kartan ovan har jag markerat in den ca: 3,2 km långa vandringsleden i naturreservatet. Den var ej märkt när vi gick men det fanns några skyltar som visade vägen och berättade lite historia. 
Men vi börjar detta vandringstips med att titta till området öster om naturreservatet bort mot Hjälm och Kvitsskär. Detta område ligger alltså utanför naturreservatet. Men det är ganska fint även där. Den promenaden tog vi i mars 2016. Vi startade från den södra parkeringsplatsen, märkt med ett rött P.  Det finns även två parkeringsplatser i norr. Den strax intill Tofta herrgård var dock lite risig sist vi var där.
Området längst in i Myggstaviken (bild nedan) är känt för sitt rika fågelliv och vi stötte på en del personer med låååånga kikare.  
 
Bild ovan: Vy över Myggstaviken ut mot småbåtshamnen Hjelms bryggor. Bild nedan: Här fanns Intressanta fåglar att beskåda om man hade haft låååång kikare. 
 
Och så hade vi tagit oss ut på Kvitsskär. 
 
Sedan gick vi samma väg tillbaka och tog som avslutning avstickaren ned till Hjelms bryggor..  
 
Bild ovan: Phone home?
 
Vad mysigt man hade gjort det för sig här vid Hjelms bryggor. Här tog vi vår fika med fin utsikt över Myggstaviken och småbåtshamnen utan några båtar.   
 
Bild ovan: Rakt över Myggstaviken till vänster i bild syns gården Äggdal skymta. Dit kommer vi senare i detta vandringstips.  
 
Bild ovan: Vy bort mot Sjöhåla och Kvitsskär. 
 
Jag petar in ytterligare en karta, kartor kan man nämligen aldrig få för mycket av. Denna karta har jag klippt ut från Västkuststiftelsens folder, som du finner länk till längst ned i vandringstipset. Här har jag markerat den 3,2 km långa vandringsleden. Vi flyttar oss nu tillbaka i tiden till september 2015. Vi startade då från samma parkeringsplatsen och gick gångvägen längst med vattnet bort mot gården Äggdal. 
  
En mysig traktorstig leder upp till gården Äggdal. 
 
Bild ovan: Här kan man skymta Hjelms bryggor på andra sidan viken.
 
Nu fortsatte promenaden norrut längst med Kråkerö sund. Här kan det som sagt bitvis bli lite blött och lerigt. 
 
Bilden ovan har far plåtat.
  
Bild ovan: Långt där borta ser man Brattön sticka upp (även bilder nedan).   
 
Bild ovan: Fint placerad rastbänk, men det blåste lite för mycket för att vi skulle vilja sitta där. Här ifrån följde vi liten grusväg upp till Tofta herrgård. Sedan var det bara att följa den tråkiga bilvägen till parkeringsplatsen.    
 
Det blir nog snart ett återbesök här, jag har nämligen varje gång tänkt att titta till området längst ned i söder vid Tofta udde. Men...... så har det inte blivit ännu. Randiga själ och rutiga orsaker har stoppat oss.  
 
En promenad i naturreservat Tofta kan jag rekommendera, här är fint. Tror att det är detta jag försöker visa i filmen nedan. 
  
Se min film från detta vandringstips, filmat mars 2013. 
 
Här kan ni läsa om naturreservat Tofta i Västkuststiftelsens folder: http://www.vastkuststiftelsen.se/wp-content/uploads/2014/06/tofta2014.pdf  Hojta gärna till om länken inte fungerar.   
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej. 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

En promenad i naturreservat Vesslunda, Falkenbergs kommun.

Vandringar Halland Falkenberg kommun, Halland, friluftsliv, fritid, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenadguide, promenera, resa, sevärt, skalbank, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips Permalink0
Vi fick en underbar promenad längst stranden och på dom mysiga strövstigarna i naturreservatet. Detta fina stycke av Hallands kust blev skyddat som naturreservat 1974. Här får man uppleva höga sanddynor och långgrunda sandstränder avbrutna av klippiga uddar. En stor del av naturreservatet omfattar även fin tallskog. 
 
Kartan ovan: Om man kommer från norr som vi, då skall man ta av andra avfarten efter man passerat över Ätran. Liksom alla övriga större vattendrag är det tydligt skyltat när man kör över Ätran. 
 
4 september 2016
Vi parkerade i slutet på Vesslundavägen vid Långasand i södra änden av naturreservatet. Det finns även en ganska stor parkering i slutet av Långasandsvägen söder om Vesslundavägen.
Naturreservatet sträcker sig från Långasand och ungefär 1 km norrut. I  norra änden av naturreservatet finns höga sanddyner och där mynnar Suseån ut i havet. Suseån förresten, den körde vi över vid Bobergs kraftstation på väg ned till naturreservatet, se kartan ovan. Det var ett ganska fint ställe med en fors, en gammel bro och en gammel hembygdsgård. Bilder från denna plats nedan. 
 
Fin gammel stenbro över Suseån. Bron byggdes 1810.
 
Eken framför hembygdsgården är också gammel. Hm... såg först när jag fick se denna bild i datorn att den gamla eken liksom glodde på mig. Fantasin har fått lite hjälp på traven nedan.
 
Klicka på länken och läs om en man som berättar hur det var att bo här när tiden begav sig: http://www.hn.se/nyheter/falkenberg/hallarnas-hembygdsg%C3%A5rd-har-%C3%A5terf%C3%A5tt-sin-glans-1.3397082  (Säg gärna till om länken inte fungerar).
 
Det var ett givande stopp vid Bobergs kraftstation. Nu tillbaka till naturreservat Vesslunda. 
 
Kartan ovan: Det gick fint att följa stränderna och över berget Boabjäret upp till Suseåns mynning. Men är det högt vatten så finns en märkt stig lite högre upp på land. Det finns även märkta stigar genom tallskogen i östra delen av naturreservatet. Om man kanske vill förlänga promenaden. 
 
Från parkeringen tog vi oss ned på den långa sandstranden och vidare bort och upp på bergsudden Garnbjär. 
 
Bild ovan: Utklippt från infotavlan på plats.
 
Det fanns gott om bänkar uppe på Garnbjär. Här hade vi fin utsikt norrut mot berget Boabjäret.
 
Det fanns gott om snäck- och musselskal på stranden.  
För att smidigt nå stigen över berget Boabjäret följ stigen upp från stranden ett kort stycke. Stigen går sedan in bland tallarna snett tillbaka upp på berget.
 
Vi Slöade en stund på Boabjäret. Vi hade utsikt bort mot Grimsholmens naturreservat i norr. Kanske hamnar man där någon gång.
 
Bild ovan: Vy över Sanddynerna i norra delen av naturreservatet. Om ni har riktigt bra syn så klarar ni ändå inte av att se alla Kanadagässen vid Suseåns mynning längst upp i bilden. Fågelintresserade hade uppskattat dem till ca: 500 stycken.
  
Kanadagässen kände sig hyfsat trygga i och med vattnet mellan oss. Men ett visst kacklande kunde vi skapa om vi rörde oss lite för fort.
 
Nu hade vi nått fram till Suseåns mynning, naturreservatets gräns i norr. Vi valde sedan att gå samma väg tillbaka. Det blev en promenad på, tja säg lite drygt 2 km fram och tillbaka. Vill man gå en längre runda kan man som sagt följa leden genom tallskogen, se kartan längre upp. 
  
Nu var vi tillbaka på Garnbjär. Det var dax för fika. Vi slappade en stund på bänken, sedan avslutade vi med att kika runt lite på bergsudden. 
 
Bild ovan: En hjärtlös människa hade kört över detta fina hjärta av snäckskal. 
 
Bild ovan: Nu var vi ensamma kvar på parkeringsplatsen.
 
Det här var en avkopplande promenad i ett mycket trevligt naturområde. Vesslunda naturreservat får full pott med gillapoäng.  
 
 
Bild ovan: Suseåns mynning. 
 
 
En film från detta vandringstips
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nja, inte över Boabjäret, men det finns en stig på östra sidan av berget. Sedan beror det på hur högt vattnet är. Om det är lågvatten så som när vi gick så kan det nog funka att gå längst med stranden. Stranden var fast och fin närmast vattnet. 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 

Vandringsgänget i Borrås skåra och Särö Västerskog

Vandringsgänget friluftsliv, fritid, natur, promenad, resa, sevärt, upplevelse, vandring, vandringstips Permalink0
10 september 2016
Idag var det dax för Vandringsgänget att göra ett återbesök till den märkliga naturformationen Borrås skåra strax öster om Väröbacka. Hm,... det där kanske var att tumma lite på sanningshalten då det har hänt en hel del med vandringsgänget sedan vi gick här 2012.  Av dem som var med den gången fanns nu bara Curre med, men han kom inte ihåg att han hade varit vid Borrås skåra. Men men men, nu måste ni ha klart för er att detta säger mer om Curre än om Borrås skåra som sevärdhet.  
Anledningen till att jag valde att titta till Borrås skåra igen var den att några i vandringsgänget har fallit ifrån sedan vi gick här 2012 (ej avlidit mej veterligen) men desto fler har tillkommit. Så nu var min vackra tanke att visa Borrås skåra för alla nya i mitt gäng. Synd därför att det var så få som kunde hänga med oss. Men vi som deltog fick en trevlig dag. I alla fall om man skall tro den helt spontant tagna bilden ovan där alla ler. "Kastar" Lars försöker göra en snigel på mig men misslyckas naturligtvis. Tjejerna lyser med sin frånvaro, men om man begrundar bilden närmare så är väl det kanske inte alls så konstigt.
  
Efter att vi tagit oss upp genom den cirka 100 meter långa skåran var det dax för ytterligare en spontant taget bild som visar den utsikt man får på toppen. 
 
Vill du veta mer om Borrås skåra klicka på denna länk för att komma till mitt vandringstips: http://ronnyvonfrankeinsteinsvandringstips.se/2014/september/borras-skara-varbergs-kommun.html   
 
Från Borrås skåra bilade vi upp till Särö Västerskog för en cirka 4 km lång promenad. Nu tappade vi tyvärr två av deltagarna. 
 
Särö västerskog blev ett trevligt återseende. Sedan jag gick här senast den 20 september 2014 så hade det lagts ned mycket arbete med att märka upp två vandringsleder och lägga spångar över partier som brukar vara blöta. Mellan Gövik och badstranden hade man säkrat upp stigen utmed stupet med staket. 
Vi gick den blå vandringsleden medsols, fast vi startade med att gå söderut via Gövik, se kartan nedan. Längst upp i norr följde vi svart, gul och sedan svart märkt stig upp till utsikten. OBS, dom stigar som är svartmärkta på kartan är inte märkta i terrängen. Man borde kanske sätta upp en skylt som visar upp mot utsikten från stigskiljet. Alla kan inte läsa en karta, tro mej!
 
Vi fikade på toppen där jag höll ett längre föredrag om Tistlarnas fyr som går att se från toppen. Mina okunniga vänner tittade storögt på. 
 
Tack kära vänner för ett trevligt sällskap, och vilket väder vi fick. Nästa gång gäller Stättared den 16 oktober. Då hoppas vi på många deltagare. 
 
 

 
Till top