von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Vandring i Tresticklans nationalpark, Dals-Eds kommun.

Vandringar Dalsland Bilder, Friluftsliv, Nationalpark, Nature reserve, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vandrarhem, Västsverige, adventure, aktivitet, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink2
Jag gick Halleleden och Tresticklaleden + en avstickare upp på Orshöjden. Det blev en vandring på ca: 14 km.
 
(I walk two hiking trails in Tresticklans National Park. Hiking trail "Halleleden"  4,5 km one way, and "Tresticklaleden"  5 km loop. In total, I walked about 14 km).
 
Nu stod Tresticklans nationalpark på mitt program, 30 kvadratkilomter orörd och obruten vildmark där jag inte riskerade att stöta på några grusvägar som kunde få mig i mental obalans. Här kan man traska fram på riktiga stigar som trampats upp av människor och djur sedan urminnes tider. Parken invigdes av våran konung Carl XVI Gustav 1996. Syftet med nationalparken är att bevara ett spricklandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar och liten grad av kulturpåverkan.
Men för en gång skull kom jag dåligt påläst till området jag skulle vandra i. Men det räckte väl med att jag läst "Naturskogsområde i Dalsland som leder tankarna till tomtar, troll och älvor" för att jag skulle förstå att det kommer att handla om mörk "dyster" granskog, som endast öppnar sig vid sjöarna. Men tänk så fel jag hade. Den del av Tresticklan jag fick uppleva bjöd på en trevlig ganska öppen terräng med många små sjöar. "Nationalparken Tresticklan är en stor, av människan relativt opåverkad naturskog, som präglas av glesa och karga tallträd och där den dominerande naturtypen är hällmarkstallskog", skriver wikipedia.
 
Jag hade läst att vandringslederna skulle vara kuperade och tunga, framför allt om man går i öst-västlig riktning och korsar över åsryggarna som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Men detta är något jag inte direkt håller med om, i alla fall inte om man håller sig på Halleleden eller Tresticklaleden. Halleleden inleder i och för sig med en hyfsad stigning i båda ändar, men I övrigt var den ganska lätt kuperad. Man bjuds inga långa stigningar, mest små korta och det var glest mellan dom. Det samma gällde Tresticklaleden, som dock blev något mer kuperad efter hand. Men allt beror förstås på vad man jämför med. Det är backigt i jämförelse med att följa en sandstrand, men flackt om man jämför med Svartedalen norr om Göteborg eller Tiveden.
 
Min basecamp blev Vandrahemmet i ED. 
 
Vandrarhemmet i Ed bodde jag billigt och bra i ett charmigt rum, inte alls långt ifrån mitt mål. Från vandrarhemmet till Tresticklans östra entré vid Råbocken är det ca: 17 km. En av ägarna, Roger mötte upp mig på trappan när jag kom. Det visade sig att Roger var väl bevandrad i Tresticklan och jag fick en del bra tips levererade. 
Prislappen för att bo på vandrarhemmet var 250:- för första natten, sedan 200:- natten. Visst är det lite lyhört i den anrika gamla prästgården från 1700-talet. Men jösses, det är ju lyhört i gamla trähus och att det är lyhört behöver ju inte alls vara negativt. Nej, det måste ju ställas mot hur nyfiken man är. Nu var det dock lugnt och fridfullt trots att alla rummen var upptagna.  
 
Roger rekommenderade mig att gå Halleleden som mäter ca: 4,5 km och som sträcker sig från Råbocken in till Bodalsviken på norska sidan av riksgränsen. Man "måste" dock gå samma väg tillbaka igen. Jag nappade i alla fall på tipset, men jag kom att förlänga vandringen med Tresticklaleden som är en rundvandring på 5 km. 
 
Karta ovan: Från Ed kör man rakt norrut mot Nössemark. Det är tydligt skyltat där man skall svänga av mot nationalparken. 
 
En bit norr om Ed körde jag förbi alla dessa uppradade stenblock på båda sidor av vägen. Det såg mycket märkligt ut, som en vandrande stenarmé. Kanske var det en dåres skapelse eller modern konst. Vad det nu är för skillnad. Jag har ju i ärlighetens namn sett fulare konst på Göteborgs gator och torg.
Men vad är detta för något? Det hjälpte föga att jag kliade mig i huvudet, det fick bli en fråga för Roger. Jag fick reda på att det är en vägavspärrning från kriget, och som någon/några vill spara som krigsminne. 
 
Bild ovan: Grusvägen in till Tresticklans östra entré vid Råbocken. Det är tydligt skyltat in mot nationalparken från "stora" vägen. Detta är den enda väg som leder nästan ända in till gränsen för nationalparken. 
 
Kartan ovan: Strax norr om Rävmarken när man passerat påtthål 547 i vägen svänger man av mot nationalparken. Nä, jag räknade inte påtthålen, men många var dom och vissa stora.
 
En snabb titt på informationstavlan och vägvisningsskyltarna vid parkeringsplatsen, sedan gav jag mig iväg in i det okända. Jag började med att följa Halleleden mot Bodalsviken, eller Budalsvika som det heter på norska. Det är ca: 600 meter och en stigning på ca: 45 meter fram till nationalparkens gräns. Den första biten har man valt att grusa. Men sedan blev det stigar, underbara stigar. 
 
Det var tydligt markerat och framkomligheten var mycket bra. Här har lagts ned en hel del arbete på vandringslederna. Halleleden följer till stora delar den gamla handelsvägen "Hallevägen" mellan Rävmarken och Halden. 
  
När jag kom fram till sjön Stora Tresticklan såg jag en liten stuga strax bredvid vandringsleden. Där satte jag mig en stund och slötitta ut över sjön. Mest för att jag kunde. Stora Tresticklan är en halvmil lång och full av uddar och sund. 
 
Bild ovan och nedan: Nu hade jag kommit fram till en ståtlig bro över Tresticklasundet mellan Lilla och Stora Tresticklan. Efter bron väntade en kort brant stigning i trappa upp på berget och sedan direkt ned igen på andra sidan. Berget fanns där nog bara för att man skulle få en fin vy över Lilla Tresticklan.
 
Bild ovan: Vid detta stigskilje efter 1,5 km vek jag vänster in på rundslingan Tresticklaleden, vägvisningsskylten skymtar till vänster i bild. Tresticklaleden är som sagt ca: 5 km, men den överlappar Halleleden i 1 km. Så nu hade jag 4 km att gå på Tresticklaleden innan jag skulle vara ute på Halleleden igen. Inte helt riktigt dock, för jag hade bestämt mig för att ta en avstickare från Tresticklaleden upp på den 275 meter höga Orshöjden, högsta toppen i området. Enligt skylten hade jag 3 km dit. "Från högsta punkten Orshöjden är utsikten milsvid", skriver Länsstyrelsen. Det skulle visa sig vara mitt dummaste beslut den dagen, men det kunde jag inte veta på förhand. 
 
Kartan ovan: Halleleden sträcker sig som sagt mellan Råbocken och västerut till Bodalsviken. Tresticklaleden är rundvandringen söderut, där jag som sagt även tog en avstickare upp på Orshöjden.
 
Nu följde jag Tresticklaleden längs sjön Stora Tresticklan rakt söderut på en underbar och lättgången stig genom vacker natur. Det kan se ut som att jag promenerar alldeles ensam på bilden ovan, men tusentals myror gjorde mig sällskap på stigen. 
 
Den södra och västra delen av Tresticklaleden är något lite mer kuperad, inga stora stigningar, men det går en del upp och ned lite oftare.  
 
Men den riktiga stigningen blev upp till Orshöjden, där blev det kännbart att det gick uppåt. Och till vilken nytta tog jag mig dit upp? Till ingen alls skulle det visa sig. 
  
Bild ovan: Va %¤%#, är detta, var är utsikten. Det var fullt av träd omkring mig och jag såg ingen utsikt så långt jag kunde se. Men enligt kartan jag hade med mig, se nedan, så visade den att utsikten skulle ligga strax nordväst om vandringsleden. Men jag såg ingen vägvisningsskylt eller stig som gick åt det hållet. Jag plöjde säkert runt i terrängen i 1 timma. Nu haglade Minuspoängen in, så jag tog upp telefonen och ringde Roger. Jag fick reda på att det tidigare hade stått ett utsiktstorn vid vandringsleden men att detta var revet. Man skulle kunna se spår efter det på marken, enligt Roger. Ett nytt utsiktstorn är på gång, men det var ingen idé att jag väntade. Jag tog mig tillbaka ned på Tresticklaleden och trampade vidare norrut med mungipan hängande nere vid knävecken. Varför visar kartan på en utsikt nordväst om vandringsleden, det fick jag aldrig reda på.  
 
Bild ovan: Här hade jag precis passerat Södra Märdetjärn. 
 
Bild ovan: Längre fram på stigen skymtar vägvisningsskyltar mellan träden. Nu kom jag in på Halleleden igen och promenaden gick vidare mot Norge och Bodalsvken. Dit hade jag 2 km. Men tiden hade sprungit iväg lite för mycket på grund av all tid jag slösade bort vid Orshöjden. Så det blev att ägna mindre tid åt att fota och filma och istället fokusera på att ta längre kliv och oftare. När jag kom fram till Budalsvikens turisthytta låg den i skugga och det började även att skymma så smått. Bilder och film från hyttan blev därför något trista. Sedan blev tillbakamarschen på Halleleden till Råbocken starkt påverkad av tidspress, restaurangen i Ed stängde nämligen klockan 22:00.  
Dagen efter tog jag därför ett nytt och klokt beslut. Jag kom att ta en rask promenad in till Bodalsviken så att jag fick fotat och filmat i fullt dagsljus. Dom flesta bilder nedan är från dag två. 
 
Bild ovan: Jag passerar Norra Märdetjärn. Det blev sedan en del utför ned till Bodalsviken och norska gränsen. Jag räknade ut att jag skulle få uppför när jag skulle tillbaka. 
 
Titta på bilden ovan, Ronny hade nått fram till Norges gräns. Några steg till och jag stod framför Budalsvika turisthytta och ett gäng norsktalande gutter som var i full fart med att såga upp massvis med ved inför säsongen. Ett tufft arbete i 28 gradig värme. I solen var det säkert närmare 40. En mycket fin service så att alla vandrare som besöker hyttan kan hålla sig varma (utan att såga eller hugga ved). 
 
Det var fyra medlemmar ur Tistedalen Friluftslag som slet i värmen. Det finns ingen väg in till hyttan, så tre av dem hade åkt båt över Boksjön och in i en vik som leder nästan ända fram till hyttan. Den fjärde gutten hade cyklat 1 mil på stigar genom skogen i naturreservat Lundsnetset, om jag förstod allt rätt. 
 
Hyttan kan bokas genom Dals-Eds turistbyrå tel: 0534-19022.
 
Jag slog mig ned en stund på en av bänkarna, dom första jag sett sedan Råbocken. 
  
Om man vill fortsätta vandra på norska sidan så finns flera vandringsleder i naturreservat Lundsnetset. Roger hade tipsat mig om att gå till Tomte-Elias hule (grotta). Det var 5 km fram och tillbaka till den. På min fråga om grottan var något att se, fick jag till svar, "jo då, så där". Nu blev det så att "jo då, så där" dividerat med 5 km = promenaden blev nedlagd i brist på motivation och tid.. 
  
Nu återstod att följa Halleleden tillbaka till Råbocken. Och precis som från Råbocken är det en del uppför i början, men sedan är det en skönt böljande terräng att strosa fram i. Och bra att tallskogen växer glest så att en bredaxlad människa med två kamerastativ kunde trampa på med raska kliv genom skogen utan att slå emot stammarna när jag tog kurvorna på två ben. Ronny njöto till fullo. 
 
Nu kom jag fram till stigskiljet där jag tidigare hade vikt av in på Tresticklaleden. Strax därefter passerade jag på bron över Tresticklasundet och sedan återstod bara spurten innan jag var "hemma". 
 
Tillbaka vid parkeringen igen efter en vandring på gott och väl 15 km med snurret vid Orshöjden. Nu styrde jag kärran mot restaurangen i ED där en nygräddad megagod pizza slukades ihop med en öl av okänt märke.
 
Tresticklans nationalpark bjöd på en mycket trevlig och vacker natur. Halleleden fram och tillbaka är 9 km. Tresticklalen är 5 km, men man får dra av 1 km som överlappar Halleleden. Det blir en promenad på 13 km. Strunta i Orshöjden så länge man inte belönas med ett utsiktstorn. Det var torrt i markerna nu när jag gick, så det fungerade utmärkt för mig att vandra i löparskorna.
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

#1 - - Mamma:

Vackra bilder och film från Tresticklan. Igår läste jag i Strömstadstidningen om vandring till Halle-Vagnaren. Från toppen av denna runda skall man i fint väder kunna se topparna av Liefjell och Gausta. Var det möjligen detta som du inte såg.?

Svar: Tack. Nej, Halle-Vagnaren hittar man vid kusten 15 km norr om Strömstad strax före Nårje. Tack för tipset.
Ronny von Frank-Einstein

#2 - - emma:

vilken fin natur

Till top