von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

På promenad i kulturreservat Ramsholmens odlingslandskap. Marks kommun.

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Friluftsliv, Nature reserve, Photos, Schweden, Sweden, Viewpoint, adventure, aktivitet, culture, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, kulturreservat, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern, äventyr Permalink0
Detta vandringstips är ca: 5 km i ett omväxlande och härligt landskap. 
 
(This hiking tips is approximately: 5 km through a varied and beautiful landscape. We followed red and yellow culture trails.)
 
Ramsholmens kulturreservat inrättades 2005 av Marks kommun för att bevara ett värdefullt kulturpräglat landskap och förstärka den biologiska mångfalden i området. Merparten av marken betas av får, nötboskap och hästar. Området inkluderar den befintliga gården Ramsholmen och rester av de tidigare Hult Nedergården och Skallared (info Wikipedia).
 
September 2017
Det krävdes två promenader i området får att få ihop detta trevliga vandringstips och det på grund av att jag och far råkade gå fel när vi var här först. Men sedan var jag tillbaka några veckor senare och kunde inkassera en succé. Dock åkte jag ändå hem utan att ha helt koll på läget, jag återkommer till det. Men jag fick en mycket fin promenad genom beteshagar, åkrar, ängar men även en bit genom djupaste granskog. 
  
Röd punkt ovan visar vart detta skådespel utspelade sig. 
Parkeringsplatsen ligger direkt intill vägen till Torestorp strax öster om hotell/konferensgården Två Skyttlar.
 
Bild ovan: Informationstavlan vid parkeringsplatsen. Det fanns en folder kvar i lådan, blöt och sliten, men den fick bli min. Kartan nedan fanns i foldern, jag har markerat parkeringsplatsen med en röd punkt. 
 
Så här kom jag att gå, (det skulle jag och far också gjort). Först röd kulturstig, och jag gick den i motsatt riktning till hur den är numrerad. Vid nr 11 svängde jag in på den gula kulturstigen och fortsatte den ned till Lillasjön och vidare upp till nr 10. Sedan fortsatte jag den röda kulturstigen helt runt, men med en kort avstickare till en utsikt över Östra Öresjön.  
 
Bild ovan: Det här handgjorda konstverket visar lederna i området. Färgmässigt ställde lappen dock till det lite då den långa kulturstigen ser ut att vara märkt i lila färg. Men nu löste det sig eftersom det inte fanns någon led som var märkt med lila färg. Märkningen av den långa kulturstigen stämde bättre överrens med Älgstigens röda märkning. Jag och far följde anvisningen ovan i hopp om att hitta till den långa kulturstigen och då skulle man ju som det står följa märkningen på stolpen nedan. Just det var väl inget märkvärdigt, det fanns ju ingen annan stig från parkeringsplatsen in i området. 
 
Men det blev snart lite märkvärdigt. Som man kan utläsa av kartan ovan skulle den röda kulturstigen korsa stigen vi gick på. Och mycket riktigt, efter dryga hundra meter korsade en stig vår stig. När vi kikade till vänster såg vi rödmarkerade stolpar en bit in på stigen, men till höger, alltså åt det håll vi skulle gå så var stolparna blåmarkerade, se bild nedan. Blå var ju märkningen för ett 2 km långt motionspår, och det var ju helt fel, för oss. Så vi fortsatte en liten bit till men vi hittade ingen röd led, bara en skylt som pekade mot toaletter vid INFO huset (se kartan). Så....
 
Vi gick tillbaka och chansade på att följa den blå leden, kanske dök det upp rödmärkta stolpar längre fram. Det gjorde det naturligtvis inte och drygt en halvtimma senare hade vi gått hela det blåa spåret. Och då var dessutom gåtan löst med den röda kulturstigen. Vi skulle gått in vid INFO-stugan, alltså vid toaletterna. På kartan nedan fullbordar jag bortförklaringen hur jag kunde få oss att gå fel. När jag trodde att vi korsade den röda kulturstigen så var vi egentligen i ett stigkors vid nr 16 och det stigkorset syns inte på kartan. Men därifrån såg vi ju dom rödmarkerade stolparna en bit upp på stigen. Hm...ja ja.
 
Nedan några bilder från den blå leden "motionsspåret".  
  
Nu var det kanske lite av en lögn att skriva att det inte dök upp några rödmålade stolpar. För på väg tillbaka mot INFO-huset, som tydligen verkade vara något av en knutpunkt, följde lederna samma stig några meter. Sedan såg vi dom rödmålade stolparna fortsätta upp på en kulle när den röda kulturstigen tog en liten annan väg till INFO-huset. Kartan längst ned i detta vandringstips visar bl.a. hur det blå motionsspåret går, om det skulle vara det ni funderar över just nu. Vi fortsatte följa blåmärkta stolpar fram till INFO-huset. 
 
Det var fint kring INFO-stugan med öppna ängar och gott om rastbord.  
 
Titta på bilden ovan. Här skulle vi svängt in från början för att komma in på den röda kulturstigen. Men det fanns ingen röd markering förrän bortom toaletterna. Det borde ju suttit en vid grinden typ, så man vet att det inte bara är när man är nödig som man skall kliva på genom grinden. Kanske är det bättre nu, det var ju ett halvår sedan vi gick här. I bakgrunden syns INFO-huset och även nedan.
 
Så, äntligen kan jag visa upp kulturstigarna för er. Det bar iväg över ängar och beteshagar där kossor nyfiket höll koll på mig och vad jag gjorde. 
 
Kulturstigarna är nyligen upprustade, med t.ex. nyuppsatta markeringsstolpar. Förutom den olyckliga starten var det tydligt markerat vart man skulle gå. Och det var uppsatt mängder med informationstavlor som berättar om platsen och vad det är man tittar på. Här kan man se spår och lämningar av mänsklig verksamhet från stenåldern fram till modern tid. Men kanske inte alltid utan informationstavlornas hjälp. I alla fall inte med mina otränade ögon.
  
Rastbord vid stensättningen, nr 13 på kartan. Har man tur får man sällskap av korna. 
 
Det var trivsamma och behagliga stigar att promenera på.  
 
Bild ovan: Här skulle den röda kulturstigen fortsätta rakt bort mot H4-gården på andra sidan åkern. Men......, röd markering fortsatte ihop med gul markering ned mot Dräggsjön. Se kartan nedan, röd punkt visar vart bilden nedan är tagen. 
 
 Nu började det bräkas i riktning framför mig, ett resultat av att jag närmade mig en fårflock, av modell större. 
 
Så hade jag kommit fram till en fin rastplats nere vid Dräggsjön. Här var det helt ljuvligt vackert och fridfullt, endast fårens bräkande hördes på avstånd + en och annan pippifågel. Men vindskyddet var fasligt litet om man tänkt sig att sova över här. 
 
Bild ovan: Här stod jag och läste om fossil odlingsmark, nr 20 på kartan. Stolparna fortsatte att vara märkt i rött och gult. Detta fick mig att tro att kulturstigarna fått en ny dragning sedan kartorna trycktes. 
 
Bild ovan: Här sade jag och fåren adjö, på var sitt språk. 
 
Nu var det bara gul markering kvar på stolparna. På bilden nedan hade jag kommit fram till Lillasjön och även här hade man planterat en grill & rastplats med en vy som inte var fy skam. 
 
På bilden ovan spanar jag ned på några svampar som nästan liknade ägg. På bilden nedan har jag hjälpt fantasin lite på traven.  
 
Nu blev det en stunds knatande på grusväg utmot stora landsvägen. 
 
Bild ovan: Här står jag med H4-gården i ryggen. Enligt kartan skulle den röda kulturstigen komma upp här istället för att följa den gula ned mot Dräggsjön. Men jag såg inga röda markeringar längs med vägen och då stod det ju helt klart för mig, Ronny hade ett uppdrag. Jag måste kontakta Marks kommun för att ta reda på hur det förhåller sig med kulturstigarna. Jag fick dock pratat med många vänliga och hjälpsamma människor som inte kunde hjälpa till. Men till sist kom jag till rätt person, trädgårdstekniker Kerstin Furth på Teknik-och serviceförvaltningen. Av henne fick jag redan på att kulturstigarnas dragning inte är ändrad utan skall vara som kartan visar. Att slingan nedom Dräggsjön även blivit rödmarkerad var fel och kommer åtgärdas, enligt Kerstin. 
 
Nu hade jag kommit fram till landsvägen och skulle vidare mot utsikten på Uvberget, som egentligen ligger längre ut till vänster en bit utanför kartan ovan. Och som man kan se av kartan skulle jag inte följt grusvägen helt ut till landsvägen, för i höjd med OK Marks klubbstuga svänger kulturstigen av och följer utmed kanten av en åker. Detta var något jag missade, trots att jag hade kartan. Men jag vågar inte skriva att det var dåligt markerat, jag kan ha brustit i min uppmärksamhet. Jag hade ju trots allt gått en bra bit på grusväg och kan därför ha befunnit mig i mental obalans 😊. 
 
För att komma till utsikten följde jag gul markering (inte kulturstigen), men det är även bra skyltat.  
 
Bild ovan: När jag gått några hundra meter slängde jag ett öga bakåt och kunde konstantera att det hittills hade gått mest nedåt på väg mot utsikten. Men så uppenbarade sig en brant trappa och strax var jag vid utsikten. 
 
Det var mycket slirigt och halt här på mossan, det hade lätt hänt att jag satt mig där bänkarna inte står. Utsikten över Östra Öresjön var väl okej, men den var nog bättre förr. 
 
Detta är som sagt en avstickare, man får gå samma stig tillbaka igen. Sedan fick jag en kort skogspromenad genom fin granskog ned till badplatsen vid nr 7.   
 
Nu hade himlen i öster täckts av kolsvarta moln som såg ut att försöka leta upp mig. Därför dröjde jag mig kvar vid badplatsen en stund, här fanns tak att smita in under. 
 
När faran för regnväder kändes över fortsatte jag att följa dom rödmålade stolparna. Jag fick en liten dos till av Ronja Rövardotterskog. Jag gick och funderade på om det hade varit finare här med ett kalhygge, vad tror ni? 
 
Nu var jag inne på slutspurten, på andra sidan åsen väntade INFO-huset och stigkorset där jag och far gick fel. Informationstavlorna haglade tätt här uppe, det var som att jag som avslutning skulle få en sista dos av områdets historia berättad för mig innan jag lämnade kulturreservat Ramsholmens odlingslandskap.  
 
Det här blev en promenad som bjöd en kultur & naturupplevelse som överträffade mina förväntningar med råge. 
 
På kartan ovan har jag markerat med rött hur jag gick. Jag har också petat in det blå motionsspåret som jag och far gick. 
Bild ovan: När jag och far körde hem kom vi förbi denna gamla stenvalvsbro. Den hittar man norr om sjön Tolken vid Hyltenäs. 
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but I speak Swedish). 
 
Barnvagnsvänlig promenad?  Nej. som tur är. (kan jag skriva så där, jag menar det ju av hela mitt hjärta?)
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 

Årenäs - Tostekulla lövskogars naturreservat. Marks kommun

Vandringar Halland Bad, Bilder, Halland, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Västsverige, adventure, aktivitet, autumn, beech forest, bokskog, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, forsar, foto, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, höst, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, vattenfall, video, vildmark, wandern, waterfall, äventyr Permalink1
Detta vandringstips är kort, endast ca: 1,5 km. Men man kan gå längre också, mycket längre. Läs vandringstipset. 
 
(A nice walk in beech forest and beautiful views. If you want to go longer you can follow the Ramhulta hiking trail to Ramhulta waterfall.)
 
I grevens tid brukar man ju säga när man kommer precis i sista stund. Här skulle man kunna säga att vi kom strax efter i grevens tid för att få uppleva riktigt fina höstfärger i bokskogen. Men några löv satt alltjämt kvar på grenarna och det var ju fint på marken. Det var förresten helt njutbart vackert runt hela omgivningen här vid sjön Lygnerns kulliga strand.
 
Kartan ovan visar var vi befann oss. 
 
November 2017
Utifrån bilvägen mellan Fjärås och Sätila leder en smal slingrig väg bred nog för ungefär en bil fram till naturreservatets parkeringsplats. Se kartan nedan. 
 
Vid den lilla parkeringsplatsen fanns en informationstavla med en karta + en brevlåda fullproppad med naturreservatsbroschyrer, som ni kan se mig norpa en av på bilden ovan. Den förtäljde dock inte vart lövskogen var, den visade bara gränser och stigar i området. Här På Länsstyrelsen sida kan ni läsa mer om Årenäs - Tostekulla lövskogar och där hittar ni också naturreservatsbroschyren. 
 
Nåväl, vi satsade på att gå norrut, alltså uppemot nr 16 på kartan nedan, i riktning mot Ramhulta. Detta är inte kartan i naturreservatsbroschyren och vi hade inte tillgång till den här kartan. Eller tja, det hade vi ju egentligen för den ligger ute på nätet, men vid tidpunkten utanför min vetskap. Kartan nedan visar vänpunkten, eller vändslingan för Vandringsled Ramhulta. Vandringsleden är orangemärkt i terrängen. Kartan i naturreservatsbroschyren kan ni se längst ned i detta vandringstips. 
 
 
 
Dock fick vi huvudbry ganska omgående. För att nå stigen mot Ramhulta var vi tvingade att gå rakt genom gården, i alla fall enligt kartan i naturreservatsbroschyren. Men som man kan se av kartan ovan så gör den gulstreckade Vandringsled Ramhulta en sväng ned till sjön (nr 20 - 17) och kommer sedan upp bakom gården. Men om detta var vi olyckligt ovetande om. 
 
Jag tycker det känns lite si så där att kliva på genom någons privata mark så här. Kanske är dom vana men heslt vill man ta sig osedd förbi utan att störa. Tänk om det hade varit möjligt att ta sig fram så som en arbetskollega hade hört från en Kvantfysiker till lärare på Chalmers. Läraren hade sagt att när man är ute och går i ett regnväder så finns det enligt hen en teoretisk beräkning att det skall vara möjligt att inte bli träffad av några vattendroppar om man går i en viss vinkel. Det låter ju käckt, tänk om vi hade kunnat ta os förbi bostadshuset osedda genom att gå i en viss vinkel. 
 
När vi tagit oss förbi gården utan att ha sett till ägarna, kanske stod dom i en viss vinkel, så blev vi aningen besvikna. Inte var det någon lövskog här utan djupaste granskog. Bildbevis nedan. 
  
Det var dock en trevlig skogsstig i fin granskog. Enligt kartan skall detta vara den gamla kyrkvägen, nr 16. Men... det var ju bokskogen vi var här för att se, så det kändes inte helt bra ännu. När vi kom fram till första gården i Ramhulta satt två älgjägare mitt på stigen i sina stolar. Det var perfekt att stöta på infödingar, dom kunde direkt peka oss på rätt spår mot bokskogen vi sökte. Det blev att traska "Kyrkvägen" tillbaka mot Årenäs. Och det var bra för nu var det bara för oss att hålla koll efter orange märkning så skulle vandringsled Ramhulta leda oss helt tillbaka till bilen. Det visste vi förstås inte där och då, men så bra blev det. 
 
Strax före vi var tillbaka vid gården Årenäs svängde leden vänster och det bar av ned på en gammal liten terrass som man tror tidigare har varit använd som åker, nr 17 på kartan. Och vidare ganska så brant nedför mot vattnet  Här var det fint med många stora lövträd, men som tyvärr redan tappat löven. Annars skulle jag nog banne mig tagit en bild eller två.  
 
Nu hade vi kommit fram till Buarås och rester av den gamla båtbryggan där båten Isa lade till på sina turer längs Lygnern, nr 18 på kartan. 
 
Här passade vi på att fika på lagom stora stenar.  
 
Vi fick fin utsikt när vi tog oss upp över betesängarna nedanför gården Årenäs. 
 
Nu fortsatte vår promenad genom den efterlängtade ädellövskogen med många bokar, nr 21 - 23 på kartan. Visst var det fint men tänk om man hade varit här någon vecka tidigare. 
 
Sedan blev det att följa en mindre körväg fram till bilen där en viss nöjdhet infann sig. Vi hade hittat bokskogen och det var fint här i naturreservatet.   
 
Så det egentliga vandringstipset här blir en ganska kort  promenad på cirkus 1,5 km runt Årenäs, alltså nr 18 - 23 på kartan. På kartan nedan har jag markerat hur man kan gå en längre vandring till Ramhultafallet och tillbaka på Vandringsled Ramhulta. Vandringsled Ramhulta har jag markerat med orange på kartan, alltså samma färg som den är markerad med i terrängen. Ramhultafallet är finast tidig vår eller sen höst när det är mycket vatten i forsen. Men samtidigt är det ju fint om det är löv i den fina ädellövskogen runt forsen. Här kan ni se när jag och far var vid Ramhultafallet 2012 (film). Tips 3 är att gå hela Vandringsled Ramhulta in till Sätila. En vandring jag inte har en susning om hur den är, mer än det jag har läst mig till här, och där skrivs om en båt också om man inte vill gå samma väg tilbaka. 
 
En kort film från detta vandringstips. (Movie from this hiking tips, but I speak Swedish). 
 
Barnvagnsvänlig promenad?  Nej.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 

Kost- & Hälsorådgivning i bilder skulle väl sitta fint här i bloggen.

Allmänt tjatter och en del nyttig info Bilder, Friluftsliv, aktivitet, foto, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hälsa, inspiration, natur, promenad, promenera, vandra Permalink2
Men fånigt nog fann jag bara denna bild från ett besök på Fjärås Bräcka. Nä, det får bli ett nytt vandringstips i morgon kväll istället. Till dess lev väl.
  

Till top