von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Friluftsentusiasterna Danne & Katarina berättar om behovet av att komma ut i naturen.

Tips och inspiration från pratstunder med friluftsentusiaster, Vandringar Bohuslän & Västkusten Bad, Bilder, Bohuslän, Photos, Ronny Sveum, Sweden, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, skärgård, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland Permalink2
Danne och Katarina delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Dom levererar bl.a en topp 15 lista på deras finaste Vandringstips. låt dig inspireras att ta klivet ut i naturen. 
 
Danne och Katarina är två av flertalet trevliga personer jag lärt känna genom bloggen, tack så mycket bloggen. Jag kom dem riktigt nära när jag i juli 2016 blev medbjuden på en båttur och promenad på Valön (Orust kommun). Det blev en mycket trevlig dag där vi vädrade åsikter och funderingar kring allt möjligt. 
 
Danne och Katarina är nu mera med i vårat vandringsgäng och dom hänger med på alla vandringar om inget annat står i vägen. Detta trots att dom ofta har en lång bit att köra. Det är glädjande för oss andra och visar på ett stort intresse.
 
Jag har fått många vandringstips från Danne och Katarina. Dom är precis som jag nyfikna och giriga på att få uppleva nytt. Men utöver vandring sysslar dom med många andra friluftsaktiviteter som ger extra krydda i livet. Om detta var jag intresserad att höra mer och varför då inte skriva om det här på bloggen. Danne och Katarina var på. 
 
Så i slutet av juli satte jag mig i bilen och körde till Lyresten färjeläge, som ligger bara några kilometer från Danne och Katarinas hus på Lyr. Vi skulle snacka oss runt  Brattebräckaleden, en omarkerad vandringsled i Nösund som jag hört dem prata mycket väl om. Det blev en trevlig vandring där vi kom att prata vandring, natur, friluftsliv, foto, runda magar och mycket annat. Grunden till detta reportage skapades på den vandringen. Dock var det så varmt och svettigt att vi tappade fokus titt som tätt. I alla fall jag.
Ett kortare Vandringstips med några bilder och en film från den här promenaden finner ni längst ned i detta inlägg. Nu till min frågestund med Danne och Katarina. 
 
Ni har båda ett stort intresse för friluftsliv och gillar att spendera mycket tid i naturen.  Vad eller vem tror ni ligger bakom att det blev så? 
 

Vi har både gillat att vara ute i naturen sedan barnsben. För Dan började det med att hans familj tillbringade somrarna i ett litet torp i Torup, Halland med underbar skog och småsjöar. Att det inte fanns rinnande vatten, ingen el samt utedass, gjorde att fokus blev på det enkla.

Katarina: Jag tillbringade också mycket tid som barn på gård utanför Ljungby, Småland. Det blev bärplockning på sommar och höst och på vintern åkte vi längdskidor. Att jag alltid tyckt om att röra på mig i kombination med behov av att vara utomhus har gjort mig mer och mer intresserad av vandring.

Okej, kan ni förklara vad får ni ut av att vandra i natur?

Danne: Jag upplever inre frid och ro, men även lycka och glädje av att vistas i naturen. Sedan får man ju även lite motion på köpet.  

Katarina: Ju mer jag är ute i naturen, desto mer vill jag se, upptäcka och uppleva. Det är själva luften i sig som är så härlig, dofterna och färgerna. Ingen stress, ingen tid att passa. Det finns ingenting så gott som en lunch eller fika ute i det fria. Passa på att plocka svamp, bär, blommor, fina pinnar, snäckor eller stenar gör att jag känner mig kreativ.

Har ni någon naturtyp ni föredrar, som ger bästa / finaste naturupplevelsen?  

D & K: Bohuslän kustlandskap karga klippor. Ädellövskog. Men varje naturtyp har sin charm.

Danne, du har ju ett stort intresse för fotografering och har sysslat rätt länge med det. När jag och far vandrade vid Ängholmen (Orust), så stötte vi på en person mitt ue på isen som berättade att du haft en fotoutställning.
 
Ja, i Tegneby på Orust har det varit fotoutställning för glada amatörer ett antal år där jag deltagit. Mitt fotograferande började tidigt 90-tal med analog systemkamera. Jag lockades och lockas av den karga naturen i Bohuslän men på senare år har jag upptäckt även andra fantastiska platser att fota på. Mitt mer seriösa  fotograferande kom när jag skaffade min första digitalkamera 2007 där man kunde framkalla bilderna i photoshop. Kameran hänger i stort sett alltid med och jag känner mig naken utan den. Det är dock själva naturupplevelsen som är det viktigaste.
 
Har jag rätt om jag säger att ditt favoritmotiv är gamla ruckel vid havet?
 
Ja, gamla slitna båtbodar i en miljö av klippor, hav och dramatisk himmel är nog mitt favoritmotiv ihop med bilder av vackra träd i böljande landskap. Gärna på hösten med alla storslagna färger. Vinterbilden nedan på den gamla slitna båtboden och bryggan på Björholmen Tjörn, skapar en lugn stämning i en kombination av kyla och karghet. Många förknippar Bohuslän med sommar och sol, men jag vill gärna framhäva det vackra med Bohuslän på vintern.
 
Ja, dina karga vinterbilder gillar jag och bilden ovan tittar fram direkt när man går in på din fotosida. Där kan man njuta av många fina bilder från era promenader i olika landskap. Man hittar också en spännande kategori av bilder du kallar new age. Kan du förklara vad det är?
 
Ja, det är bilder som jag lekt med i photoshop, som t.ex bilden nedan av en ensam båt i en vik, Gustavsberg, Uddevalla. Jag har använt ett filter som får bilden att framstå som en målning, vilket ger en extra dimension.
 
Ni har ju hus både i Hjo vid Vättern och på Lyr söder om Orust i Bohuslän, och ni tillbringar mycket tid på båda ställen. Men vad säger ni, Hjo eller Lyr, vilket av områdena bjuder på den finaste naturen?
 
Danne: Jag som gillar att fotografera, älskar Bohusläns karga landskap, framförallt på höst och vinter.  Alla ”tråkiga” plastbåtar är upptagna och jag kan fokusera mer på att fota gamla båtbodar mm. Att det kommer snö i Bohuslän gör att naturen får ytterligare en dimension. Från att tidigare ha hållt mig främst på västkusten har jag de senaste dryga fem åren upptäckt att Sverige har så mycket mer att ge och kring Hjo lockar både Vättern, Hornborgasjön, Vallebygden och Tiveden.
 
Katarina: Jag har svårt för att välja då det finns så mycket fint på båda ställena. Gemensamt är vattnet. I Hjo är det Vättern som lockar med sitt klara vatten och på Lyr är det havet, både när det är vindstilla och när det stormar. Det finns inget härligare än när isen lägger sig blank på Vättern så att man kan byta ut vandringen mot långfärdskridskor. Förutom att vattnet lockar så är jag också en skogsmänniska. Jag föredrar lövskog men att gå i riktig mustig granskog och leta kantareller är inte dumt det heller.
 
Ni berättade om en fin promenadrunda ni ofta går hemma i Hjo. 
 

Ja, vi har en vardagsrunda som i stort sett följer den så kallade Pilgrimsleden söderut utmed Vättern.

 Vi startar vid Vätternkanten,södra Hjo och följer den smala asfalterade vägen mot Norra Fågelås kyrka. Vackra ängar och åkrar breder ut sig med en vidunderlig utsikt över Vättern. Passerar genom ett område med skog innan vi kommer fram till Norra Fågelås. Här kan man köpa Vätternsparris om det är säsong. När vi passerat kyrkan blir det grusväg och vi har ett område med gamla ekar på vänster sida och där fåren går och betar. Efter ytterligare ca 1 km viker vi av på en stig ner mot sjön. Det är fortfarande Pilgrimsleden, se karta. När vi kommer ner till strandkanten öppnar sig en helt underbar sandstrand. Oftast är vi helt själva här. Vi brukar följa stigen söderut utmed strandkanten och efter ett tag kommer man fram till Almnäs gods. Tar höger på den smala bilvägen och så är vi uppe på tidigare väg som för oss tillbaks till Hjo. Här finns gott om rådjur på åkrarna och ofta ser vi rovfåglar som cirkulerar.
 
Nedan några bilder från den här vardagsrundan, signerade Danne.
 
 
Kan ni nämna några viktiga detaljer som man bör tänka på när man skall ut på vandring. Vad innehåller er ryggsäck t.ex.
 
D & K: Kläder efter väder. Extra tröja eller vindtät jacka att ta på när man tar rast. Att ha med mat och fika gör hela vandringen trevligare. Nyladdad mobil och extra ficklampa. Det är många gånger som vi insett att vi inte hinner tillbaks till bilen innan det blir mörkt och då är ficklampan nödvändig.
 
Jag har ju sett att ni alltid har med er en rejäl portion sallad i ryggsäcken. Är ni noga med vad ni sätter i er för mat? Är ni hälsokostmedvetna?
 

Både ja och nej. Att ha med en riktigt rejäl lunch med bra ingredienser känns viktigt och hela vandringen blir så mycket roligare, däremot är vi riktiga gottegrisar och måste naturligtvis ha en bulle eller sockerkaka till kaffet.

Hur många utflykter blir det per år, på ett ungefär. Alltså utanför Hjo och Lyrs närområde? Vad är det som lockar med att besöka nya platser och lockar vandring i utlandet. 

Vi är ute och vandrar i stort sett varje helg, ibland kortare ibland längre sträckor. Eftersom Sverige bjuder på så otroligt skiftande landskap, har det ännu så länge funnits tillräckligt att upptäcka bara i detta fantastiska land. Det känns spännande att klättra upp på olika utsiktsplatser, se vattenfall, passera  raviner, komma till spegelblanka sjöar, se smala ringlande bäckar, grottor, ängar med fantastiska blommor, fågelrika områden och höra koltrasten på våren. 

Ännu har vi inte vandrat utomlands men det kommer säkert.

Det hoppas jag verkligen. Jag har ju tipsat er om Aurlandsdalen i Norge. 

Katarina, du har berättat att ni är ett gäng tjejer som träffas ett par gånger per år då ni hittar på roliga aktiviteter. Ni har t.ex. varit iväg och vandrat i fjällen.

Ja, vi blandar olika friluftsaktiviteter med god mat. Allt ifrån vandring i olika naturreservat och nationalparker till havskajakpaddling, takvandring i Stockholm, skidåkning mm har det blivit.

Och ni har ju som sagt vandrat med oss i vandringsgänget sedan 2015. Vad tycker ni är det bästa med att vandra i en grupp?

D & K: Alltid roligt att få kontakt med likasinnade människor som gillar natur, djur och växter. Detta ger inspiration och man får nya tips och ideer om vandringsleder och andra intressanta platser. Ofta går dessa gruppvandringar på platser som vi själva kanske aldrig hade funnit på egen hand.

Nackdelen att gå i grupp kan ibland vara att man fokuserar mer på det sociala och inte på själva upplevelsen av naturen.

Är ni prylfixerade, noga med att ha koll på det senaste inom friluftsmode?

D & K: Inte direkt prylfixerade men samtidigt är det viktigt med bra kvalitet på kläder och skor när man är ute och vandrar i olika väder. Det finns inget värre än att frysa pga fel sorts kläder.

Nu känner jag att det passar bra med en bild på Danne ute på hal is. Bakom kameran Katarina. 
 
Katarina, du har nämnt för mig att du åkt en hel del långfärdsskridskor. Är det något du håller på med fortfarande?
 
Absolut! Det finns inget härligare än att glida fram på en oändlig blankis och där jag med skräckblandad förtjusning hör hur det smäller i isen. Att gå iland på någon fin liten ö och äta medhavd matsäck med värmande vintersol i ansiktet. Vid sådana här tillfällen brukar jag säga att det glittrar i magen av glädje. Jag har säkert åkt långfärdskridskor i minst 25 år och åker fortfarande med mina slalompjäxor och gamla skenor. Stabilt och bra, om än lite omodernt. Det känns fantastiskt att få möjlighet att utforska olika isar, öar och strandremsor. Ytterligare en naturupplevelse som jag varmt kan rekommendera. Vi är en liten förening som kallar sig ispojkarna och isflickorna i Hjo som tillsammans bestämmer olika isutflykter. Jag har en väldig respekt för isen och har vid flera tillfällen varit med när folk gått igenom. Som tur är har det gått bra varje gång. Detta gör att jag är mycket noggrann med att alltid ha med mig rätt utrustning så som isdubbar, lina,  ispikar, vattentät ryggsäck med torrt ombyte osv. Aldrig åka ensam. Sedan drygt fem år tillbaks, dvs sedan Dan och jag träffats, har jag även fått med mig honom i denna aktivitet. Han är gammal ishockeyspelare och tyckte det var fantastiskt när vi kunde byta ut en del av vandringarna vintertid mot långfärdskridskor. Vintern 2018 gjorde vi dessutom en minisemester till sjön Runn för att åka långfärdskridskor på plogade banor, vilket var lite annorlunda än vi tidigare gjort. Vi tog in på mysigt bed &breakfast vid Falu koppargruva som kan rekommenderas.
 
Men du, Katarina, det är inte bara skridskor som står på ditt program den här vintern. Du antog en utmaning att skida 4,5 mil mitt bland Dolomiternas spetsiga toppar. Du skall åka skidloppet Marcialonga.  
 
Ha ha. Jag är verkligen inte van att delta i olika lopp, så detta kan man säga är en högst ovanlig företeelse för min del. I vårat tjejgäng jag berättade om finns två som deltog i Marcialonga förra året och som nu övertalat mig och ytterligare en kvinna till att följa med. Enligt min väninna  är det så god mat på vägen att man kan äta sig igenom loppet, om det nu stämmer:) Jag tänker inte förta mig. Jag kommer att åka så länge som det känns bra. Hela upplägget av denna resa var det som lockade, det vill säga, ena dagen med längdskidåkning och dag två i slalombacken. Mysigt boende och tillgång till pool ihop med dessa tre härliga kvinnor var det som gjorde att jag bestämde mig. I regel behöver jag inte ha någon morot eller något mål för att träna då jag tycker att träning i sig är vansinnigt roligt och då menar jag allt från skidåkning, joggning, dans, gympa, långfärdskridskor, slalom, cykling mm.
 
Jag önskar Katarina lycka till i Marcialonga. Loppet går säkert bra och det blir nog en upplevelse för livet, i positiv mening.
 
Som avslutning bad jag Danne och Katarina att välja ut deras 5 finaste vandringstips. Jag fick 15 och det visade sig att jag varit på alla platser. Hänger nog som sagt ihop med att jag fått många tips av dem, och dom av mig, alltså här i bloggen. Jag har länkat vidare till mina vandringstips om ni vill läsa mer. 
 
DANNE & KATARINAS VANDRINGSTIPS. Deras topp 15 lista
 
 
Brattebräckaleden i Lyresten Nösund.
 
Detta är Dannes favoritled enligt honom själv. Katarina håller med om att vandringsleden är fin, men finast...hm, nja. Hon menar istället att det hänger mer ihop med att dom blev så överraskade av att dom hittade runt, att det gick att ta sig runt. Och det vill jag bara ha sagt, för att hitta fram får man inte gå och sova. Det är inte direkt klart som korvspad hur man skall gå, Ibland kändes det som att vi klampade på genom någons trädgård. 
 
Leden bjuder på vattennära upplevelser och mycket utsikt.  
  
Bild ovan: Utsiktsberg strax söder om Brattebräcka rös. På bilden syns Lyresund och ön Lyr. 
Nedan karta över Brattebräcka-leden. Vi startade längst ned i söder vid Lyresten färjeläge och promenerade sedan upp till nr 4 på kartan där vi kom in på leden.  
 
Om man går in på www.nösund.se  kan man finna ledbeskrivningar om t.ex. Brattebräcka-leden.  
 
Det här var en trevlig vandringsled som bjöd på vacker natur. Och den är mycket varierande, man spatserar bl.a. en lång sträcka genom en fin skog. Jag hittar dock inga uppgifter om längden på vandringsleden. Men det är inte alls omöjligt att den är ca:  6 - 7 km, eller kanske något kortare, eller längre. 
 
Tack Danne och Katarina, vi syns snart ute i naturen igen. 
 
En jättekort film från vår vandring. Filmen blev tyvärr bara 2 minuter och 30 sekunder. Tanken var att den skulle landa på runt 8 minuter, och visst är det väl tanken som räknas?
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Fjällastigen är en trevlig vandringsled i Mollaryd. Herrljunga kommun

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, adventure, aktivitet, bokskog, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, trail, trekking, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink2
Fjällastigen är ca: 10 km lång och ganska lätt. Jag förlänger vandringen genom att gå 2 km på Mollaleden. (bild ovan från Våtasjö).
 
(This is A 10 km long and pleasant hiking trail. I also walk 2 km at Mollaleden). 
 
Jösses vad tiden går fort, snart är det oktober. Och jag som skulle få gjort både det ena och det andra redan under augusti. T.ex. skulle jag skaffat nya specialgjorda inläggssulor för att förebygga hälsporre och benhinnebesvär. Jag saknar nämligen inte alls hälsporren jag drogs med från juni 2017 till april 2018. Men det har tyvärr inte blivit av ännu, jag är tyvärr en mästare på att skjuta upp saker till morgondagen. Det samma gäller inköp av nya gummistövlar inför höstens vandringar. Dem som gav mig hälsporren känner jag inte för att använda mer. Men någon ägare till ett par nya stövlar är jag inte ännu. men.....
Jag känner mig ofta som en dinosaurus när folk frågat om jag har swish. Nä, men jag skall försöka fixa det i morgon. Det är attan vad svårt det är att få tummen ur, ibland.  Men nu kommer det i alla fall till sist att bli av, jag skall skaffa swish i morgon. Att skjuta upp saker till morgondagen kan faktiskt vara en heltidssysselsättning. 
 
Öh, ja just det ja, min vandring på Fjällastigen handlar detta vandringstips om. Jag vet egentligen inte ens varför jag valde att gå den här vandringsleden. För 7 ord som Molla Byalag skrev om leden borde hållt grusvägshatare Ronny borta. "Stora delar av leden går på grusvägar". Och Molla Byalag borde veta om någon, det är dem som ansvarar för vandringsleden. 
 
Starten för Fjällastigen (grönvit på kartan nedan) är vid järnvägsstationen, svart P på kartan ovan. Men jag valde att parkerade vid Molla bokskog, rött P. Här finns möjlighet att förlänga vandringen med 1,7 km om man går den mycket trevliga Hultleden i Molla bokskog, blåmärkt på kartan nedan. Den norra delen av leden, tillbaka upp från Mollasjön går genom jättefin bokskog. Läs mitt promenadtips här.
Om jag tvunget skall hålla mig till sanningen så var det egentligen inte Fjällastigen som lockade mig hit utan Mollaleden. Mollaleden hittar man norr om Fjällastigen (gulmärkt på kartan nedan) och den leden är ca: 4 km (enligt infon här) och skulle bjuda på säregen natur längs Grisabäcken. Men jag var inte intresserad av att gå hela Mollaleden eftersom man då får gå en "ganska" lång sträcka på landsvägen längst upp i norr. Jag avskyr nämligen att knalla på asfaltsvägar också. Så jag bestämde mig för att gena ungefär halvvägs. Det viktigaste för mig var att få med utsikten från Stigaberget och uppleva naturen längs Grisabäcken. Men för att inte vandringen skulle bli så kort förlängde jag den med Fjällastigen och hamnade väl då på ca: 12 km. Detta löste också problemet med att finna en lämplig plats att parkera bilen.  
 
Fjällastigen är bäst märkt för medsols vandring och som debutant såg jag det därför klokast att vandra medsols.
 
Kolla den lilla kartan ovan, det är märkt med en "kaffe"kopp strax ovanför parkeringsplatsen. Den koppen och en del andra frågetecken som hade ploppat upp i hjärnan gjorde att jag tog kontakt med Molla Byalag. Där fick jag prata med Stina Nilsson som ansvarar för Fjällastigen.  
 
Samtalet mynnade ut i att jag blev lite klokare, i alla fall vad det gäller Fjällastigen. Frågetecknen jag hade raderade Stina ut. Ta koppen t.ex., den fick jag reda på markerar sommarkafé Cafe Hult . Upprepade skall från en svart schäfer skvallrar om att man är på rätt väg.
 
Efter Cafe Hult bar det av upp genom en fin tall och granskog. Men tyvärr var träden borta. 
 
Bild ovan: Utsikten vid Bokelund hade passerat bäst före datum. Men enligt Stina ser man lite mer när det inte är löv på träden. Det växer dock mycket granar här också.  
 
Bild ovan: Här kom jag fram till Mollaleden. Hittills hade leden gått på tråkig grusväg och över kalhyggen. Men jag hade också fått uppleva trevliga stigar i fin skogsterräng. Än så länge tummen upp. 
200 meter till utsiktplats stod det på skylten. Men utsikten här uppe på Stigaberget fann jag aldrig, men några meter in på Mollaleden kom jag fram till en fika- och lägerplats. Stina ansvarar inte för Mollaleden men har en hel del kunskap om den. Utsikten har växt bort, men man kan tydligen fortfarande finna den enligt Stina, om man klättrar högt upp i ett träd. Jag höll mig på marken och började ta mig nedför branten.
 
Det finns rep att hålla sig i så att det är lite säkrare att ta sig ned. Men det är inte särskilt brant, men det kan nog bli lerigt och halt. 
 
När jag kom ned till stigskiljet i botten av branten tog jag höger och lämnade då Mollaleden. På kartan ser det ut som att jag skulle gått på något större, typ grusväg. Men det var en liten gräsbeväxt traktorstig. Jag har rödmarkerat den på kartan nedan. 
 
Trevlig stig ledde bort till Grisabäcken. Nu ville jag se Grisabäcken forsa utför den vilda dalen och då var detta naturligtvis rätt tillfälle. För efter tre månaders extremvärme och torka kan man naturligtvis räkna med full sprutt på bäcken. Det blev inga bilder tagna vid Grisbäcken, men jag filmade lite.          
Stigen följde den torra bäcken upp på Stigaberget, lika många höjdmeter som jag nyss hade gått ned. 
 
Fin rast- och lägerplats vid Våtasjö. Men det var inte bara sjön som var våt, även jag blev det efter en rejäl regnskur här vid sjön. Hade jag vetat att den skulle komma hade jag tagit med regnstället och badmössan till kameran.  
 
Jag räknade med att Kvarnfallet inte var mycket att se, regnet hade säkert inte väckt liv i bäcken. Det var 150 meter till vattenfallet och jag hörde inget som påminde om rinnande vatten så jag valde att gå vidare. Men om man är svag för gamla kvarnstenar och gillar att leta så skall det finnas en någonstans i bäcken, enligt Stina. 
 
Nu traskade jag vidare genom ett trevligt kulturlandskap. Nu började det regna lätt igen. 
 
Det var ett ganska långt parti på traktorstig och liten grusväg, men det blev aldrig så tråkigt att jag psykiskt led illa. Vid en "antik" träskylt vek jag ned mot Hallasjö. 
 
Den här bad och rastplatsen såg lite härjad ut. Man fick ta ett rejält skutt om man skulle ta sig över till badbryggan, om det nu var en badbrygga. Bild nedan. Men det var fint här. Stina berättade att platsen är privatägd. Man diskuterar med markägaren om att få till en uppfrächning. 
 
En av informationsskyltarna längs leden.  
 
Tyvärr har mycket granskog fått sätta livet till. Leden gick annars genom flera partier av trevlig granskog, lite Ronja känsla med grön mossa ni vet.  
 
Bild ovan: Nu befann jag mig längst bort i väster på Fjällastigen, strax intill järnvägsstationen. P:et i bakgrunden står kvar sedan Fjällastigens dag. Det är bara då gräsplätten används för parkering. Stina hade glömt att ta ned skylten. På Fjällastigens dag är alla välkomna att hänga med på ett varv runt leden.
 
Nu var jag strax tillbaka där denna spännande naturupplevelse började. Jag var mycket nöjd med Fjällastigen, det är en mycket trevlig vandringsled. Och vill man inte använda sina egna ben när man utforskar den vackra naturen här så kan man boka turridning på islandshästar i Stålarp. Den vita skylten visar vägen. Vet dock inte om dom tar med en på ett varv runt Fjällastigen. 
 
Film från detta vandringstips.
 
Hit till Mollaryd kan man åka med tåg från Borås eller Herrljunga.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

En fin kvällspromenad ut på Hindens rev. Lidköpings kommun.

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vänern, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, strandpromenad, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, västra Götaland, wandern Permalink1
Trevlig vandringsled ca: 4 km (samma väg tillbaka = 8 km).
 
A nice walk on Hindens rev. Length 4 kilometer, one way. And here you can take a swim after the walk.
 
Många är ni som tipsat mig om hur fint det är att vandra på Hindens rev. Nu har jag varit där och jag får väl nästan böja mig att hålla med er. Jag har ju annars varit lite skeptisk eftersom jag hört andra röster också. Men detta var en riktigt fin skogs och strandpromenad. Dock infann sig aldrig den där känslan av att det var smalt, tyckte jag. Det var på tok för många lövträd i skogen som skymde sikten. Kanske är upplevlesen lite annorlunda på vintern.  
 
Jag körde från Lidköping mot Läckö slott. Vid Örslösarondellen svängde jag vänster mot Örslösa. Från Örslösa är det skyltat fram till Hindens rev. 
 
En mycket smal skogsväg leder fram till parkeringsplatsen ni ser bild på nedan. Och det var fler som haft samma idé som jag. Revet lockar besökare, men det var ganska lugnt nu på eftermiddagen och kvällen. 
 
Karta över vandringsleden.  
 
Hindens rev är en populär boplats för myror, här låg myrstackarna tätt. Jag får väl skänka en tanke till alla myrstackarna jag råkade trampa ihjäl på stigen. 
 
Den första biten knallar man på skön skogsstig i trevlig skog, utan någon direkt kontakt med vattnet. 
 
På ett par ställen leder stigen ned till den steniga stranden. Gissningsvis hade jag nu tagit mig 1 kilometer närmare revets spets. 
 
Promenaden är helt flack, här behöver man inte vara tränad för att gå i backar. Men bitvis är stigen stenig, man får "slira" sig fram på ett tjockt lager av rullsten, framförallt gäller det andra hälften. Och det kan ju såklart vara lite småkämpigt. 
 
När man kommer fram till Båken (ett sjömärke) är det inte långa biten kvar av Hindens rev. I alla fall inte av det som sticker upp ovanför vattenytan. 
 
Så lämnade jag träden bakom mig och kom ut på spetsen av revet, kallad Hindekraket. 
 
Bild ovan: Här valde jag att inte promenera vidare. Istället slog jag mig ned på en sten och avnjöt en mycket god fika som hade kunnat få den hälsokostmedvetne att drabbas av ett anfall. 
 
Vid högvatten bildas tydligen här längst ut på spetsen av Hindens rev fem öar som kallas Killingarna.
 
Jag satt en lång stund och bara njöt av naturen här ute. Så fridfullt och stilla. Sedan blev det till att knata samma väg tillbaka. Jag var tillbaka på parkeringen lagom till att solen gick ned någonstans över Dalsland. Detta blev en mycket lyckad tur, tack alla för tipset. 
 
Det skall tydligen vara fint att besöka Hindens rev vintertid också, har jag läst. Då skapar vinden och vågorna häftiga isformationer längs stranden. Känner man för att bada efter vandringen (då tänker jag mest sommartid) så finns en flera kilometer lång sandstrand strax söder om revet vid Svalnäs, Vänerns riviera
 
Här kan ni läsa mer om Hindens rev
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Till naturreservatet går inte att ta sig med buss, tåg eller spårvagn.  
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

 
Till top