von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland, Dalsland + lite mer

Kypegården - grönvit vandringsled 8700 meter. Borås kommun.

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Borås, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sevärdhet, Sweden, Västsverige, adventure, aktivitet, attraction, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, natural, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, trail, trekking, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink2
I follow the green-white hiking trail, approx. 8700 meters long and with lots of gravelled road.
 
Denna dag besökte jag det populära friluftsområdet i utkanten av Borås. Kypegårdens friluftsområde är lite av Borås motsvarighet till Skatås i Göteborg, ett stadsnära friluftsområde på promenadavstånd från centrum. Men vid Kypegården kan man höra Lejon ryta och apor vråla. Det har jag i och för sig inte saknat i Skatås. Men på tal om apor. På Upzone Äventyrspark strax intill leden kan man leka apa, svinga sig i lianer, balansera på grenar eller klättra i nät.
  
På kartan ovan har jag rödprickat hur man kör. I centrum svänger man in på Döbelnsgatan och redan där finns en vägvisningsskylt mot Kypegården. Närmaste busshållplats är Margaretagatan, markerad med ett H på kartan. 
 
Från Kypegården utgår en vandringsled, resten är motionsspår. Den grönvitmarkerade Vandringsleden har Borås kommun klassificerad som medelsvår och skriver. Vissa svåra partier och en kraftig stigning vid Tarzanberget. Borås friluftsguide klassificerar vandringsleden som svår och skriver så här: Svår - Leden går ofta på naturstig. Det finns sträckor som innehåller stora nivåskillnader eller branta passager där god kondition krävs. Vandringskängor eller stövlar krävs. 
 
Jag läste att vandringsleden fått bra omdömen på Tripadvisor. Det verkade ju hoppfullt. 
 
 
14 april 2020
Då var jag startklar, 8700 meter vandringsled låg framför mig. Det hade inte regnat på flera dagar så jag gick i mina "löparskor". Jag menar, det man kan springa i kan man naturligtvis också vandra i. Men när det är blött i terrängen eller om man har svårt att bemästra rötter och stenar kan vandringskängor vara lämpligt för att känna stabilitet. Jag skulle dock komma att bli mycket nöjd med mitt val. 
  
Leden är markerad från båda håll, jag bestämde mig för att gå motsols. För att det skall bli tydligare (synas bätte) har jag markerat vandringsleden med vita punkter på kartan ovan. Motsols betyder att jag började med att knalla söderut.
 
Men först tog jag en liten spatsertur längs den tillgänglighetsanpassade leden runt Kypesjön. Det var vackert och fridfullt här, inte speciellt många människor gick att se. 
 
Vandringsleden började på grusväg, en bred grusväg. Men det skulle nog snart bli bättre.
 
Bild ovan: Just nu var alla redskapen lediga vid Naturens gym.  
  
Bra skyltat och strax bjöd vandringsleden på ett första parti med stig. Jättetrevlig stig genom mossklädd granskog. Ronny trivdes, detta är riktig skogsvandring för mig. 
 
Så var jag framme vid en torpruin. Det var uppsatt informationstavlor vid intressanta platser längs leden. Jag har mixtrat lite med bilden nedan så man kan läsa.  
 
Här blev jag lite frågande, bild ovan. Mellan trädstammara såg jag en vägvisningsskylt för min vandringsled, den grönvita. Men...jag gick ju här nere i skogen och här fanns också grönvita markeringar längs stigen. Var det en gammal markering av leden jag såg. Jag fortsatte några meter till och den mysiga stigen tog slut och jag landade ute på en grusväg strax intill vägvisningsskylten. Nu hajade jag. Längst ned i söder på naturområdet, längst ned på kartan, gör vandringsleden en liten rundslinga. Jag skulle komma tillbaka hit upp igen efter någon kilometer.  
  
Bild ovan: När jag knatat en stund på grusvägen kom jag hit till tavlan. Jag visar vart markeringen för var jag var var. Kartan hade bleknat av för många timmar solljus. Jag har satt ett rött X på kartan nedan där jag befann mig.  
 
 
Nu kära läsare skall jag gå händelsen lite i förväg. Detta är en vandringsled som inte kom att tilltala mig, mer än bitvis.  Allt för många av dom 8700 meterna är nämligen på grusväg. Och för mig är stigen en del av själva naturupplevelsen. Jag hade verkligen hoppats att få vandrat mycket mer på stigar genom dessa fina granskogar. På en grusväg känner jag inte att jag befinner mig i skogen, den är vid sidan om. Man sneglar in i skogen och funderar på hur fint hade det inte varit att gå där inne. Dessutom är det stumt att gå på grusväg och om ni inte visste det redan, tråkigt. Nä jag trivs inte alls på grusvägar, som ni kanske har förstått nu. 
 
På kartan ovan har jag markerat sträckorna som går på stig med grönvita punkter. Av dom första 5,5 kilometerna är det bara sammanlagt stig i drygt 1 kilometer. Men om detta visste jag inget där och då. Jag var en lyckligt ovetande människa. Eller i alla fall ovetande. 
  
Nu befann jag mig intill människobyn, på en asfalterad gångstig. 
   
Bild ovan: Ett kort stycke stig igen, kanske 400 - 500 meter. Men sedan skulle det dröja länge till nästa gång. 
 
Torpruin efter Klämmestorp intill grusvägen. 
 
När jag passerat markeringen för 5 km hade grusvägen krympt, se bild ovan. Men det var fortfarande ungefär lika stumt att gå på. Först efter ca: 5,5 km vek vandringsleden av in på en liten härlig skogsstig. Då hade jag tillbringat mer än 4 km på grusväg. 
  
Men nu blev det fint ett tag, riktigt fint.
 
Om jag hade vetat då vad jag vet nu, så hade jag gått annorlunda här. Jag skulle ha gått runt Stora Tosserydssjön och skrotat den tråkiga grusslingan förbi bostadsområdet längst ned i söder. Det hade inte blivit riktigt lika långt, men jag hade fått bytt bort en bit grus mot stig. Och jag tror stigen runt sjön kan bjuda på riktigt fin natur. På bilden nedan ser man den stigen komma upp från vänster. 
 
Nu befann jag mig i stigningen upp på Tarzanberget. Lite småbrant i mitten men inte på något sätt svårt. Går man nedåt och har problem med balansen bland stenar och rötter så finns en trappa i det brantaste. 
 
Och så fick jag utsikt över Lilla Tosserydssjön. Strax till höger om mig satt fyra stycken och fikade i lugn och ro. En av dom började skälla på mig när jag ställde upp mig för fotografering, bild ovan. Men det var inte av ilska, det såg jag för svansen viftade. 
 
Bild nedan vid fina grillplatsen vid Horsatorpet. 
 
Sista bilderna tagna från stigen, strax tog grusvägen över och den gjorde mig sällskap resten av vägen till Kypegården. 
  
Det var fler bilar på parkeringen nu än när jag gick iväg.
 
Sumering: Kypegårdens vandringsled är 8,7 km och närapå 6 km går på grusväg. Är det inte märkligt att det inte finns fler stigar i en så stor skog som man kunde utnyttjat för leden?
 
Det är en ganska lätt vandring, men där åtminstone Tarzanbacken bjuder lite motstånd och kan påverka flåset om man går uppför. Men i övrigt finns inga svåra, besvärliga eller direkt jobbiga partier. 
 
Jag var supernöjd över mitt val att gå i mina löparskor. Fy för den lede att gå 6 km på grusväg i vandringsgängor. Leden var bra underhållen så jag tog mig lätt fram på stigarna utan risk för att bli blöt om fötterna. Men nu var det ganska torrt i terängen.
 
Och som sagt, mitt tips för att få lite mer stig och mindre grusväg är att skopa rundslingan i söder och istället lägga till stigen runt Stora Tosserydssjön, se kartan nedan.
 
 
 
Film från den här vandringen.  
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej, inte vandringsleden. 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 
 
#1 - - Inger:

Fina bilder och film som alltid. Kanske lite för mycket grusväg, men bitvis var ju skogen väldigt fin.

Svar: 😃🐜
Ronny Frank Sveum

#2 - - Tony:

Instämmer, alldeles för mycket grusvägar.

Till top