von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Annorlunda nattvandring i Änggårdsbergen

Lite Allmänt och en del nyttig info Göteborg,, aktivitet, promenad, vandring, vandringstur Permalink3
Precis inkommen från nattens vandring i Änggårdsbergen och jag stinker brandrök. Inatt skulle jag tagit mig genom en tuff vandring i mycket kuperad terräng och som jag planerade skulle ta ca:2,5 timmar. Jag gav mig av hemifrån strax efter 24 och när klockan närmade sig 00:30 befann jag mig uppe på dom västra bergen. Farten var hög och kliven långa, men jag kände att jag andades in små sotflagor, det kändes alls inte skönt och det var svårt att hålla munnen stängd samtidigt som farten skulle vara hög i klättringen över berget. Nu fick jag också se rök bolma upp inne i området, det såg ut att komma från centrala delen av Änggårdsbergen, typ runt Sandås och Trindemossen. Vid Trindemossen finns ju 2 grillplatser. Jag funderade på om någon fjuttat på lite för mycket i eldstaden. Men jösses, jag befann mig ju nästan 1 km fågelvägen från Trindemossen och luften var full av sotflagor. Det måste vara något allvarligare. Men eftersom jag inte såg några lågor utan bara rök gissade jag på att elden höll på att släckas. Och jag drog mig till minnes att jag hört sirener en stund före jag gick iväg hemifrån. Det bor ju dessutom folk vid Trindemosse, så dom har naturligtvis ringt efter brandkåren. Jag hoppades att jag skulle få en bättre överblick från norra röset som är västra bergets högsta punkt. Men där var det igenväxt åt det håll jag ville se. Brandröken fick mig i alla fall att ändra vandringsrutt och slå av på farten och istället fortsätta i ett avkopplande tempo. Jag gick inte som tänkt ned mot Trindemosse utan valde istället att ta mig upp på ljungåsens högsta punkt, där skulle jag få bra överblick på hur det såg ut med röken. På väg mot Ljungåsen när jag passerat strax sydost om Axlemossen fick jag se en låååång rand med olja utmed gångstigen, och där låg även en del av en navkapsel. 
Från toppen av Ljungåsen såg jag inte längre någon rök söderut, men det var heller inte helt lätt att se i nattens mörker. Men okey, då går jag väl söderut i alla fall tänkte jag och började så sakta knalla på mot Trindemossen. Vinden låg på från öster så det var inte så mycket röklukt eller sot i luften längre. 
 
Bilderna i detta inlägg är inte till för att inspirera till vandring eller skapa en längtan ut i naturen. Jag vill bara visa att det är mörkt i skogen på natten. 
 
Jag förväntade mig att brandlukten skulle bli starkare när jag närmade mig Trindemossen, men....så blev det inte och vid Trindemossen hade det inte brunnit, visade det sig. Bra, då var det nog inte så farligt. Jag fortsatte på små härliga stigar helt ned till Eklanda. Det var så avkopplande, jag gick och lyssnade på Deep Forest i hörlurarna. Från Eklanda bar det av norrut igen på slingriga stigar som klättrar upp till Sandås strax väster om Trindemossen. Nu var planen att jag skulle fortsätta förbi Trindemossen fram till Övre Torbjörnsmossen och vidare upp på Ljungåsen. Men jag kom att ändra mig i allra sista stund, för jag hade ju redan varit uppe på ljungåsen och det fanns ju ingen anledning att gå dit upp igen. Istället vek jag av åt nordväst vid Sandås, på en liten stig som skulle ta mig till foten på västra sidan av Ljungåsen. Den stigen hade jag bara gått en gång på dom typ sista 4 åren, och det var när jag följde den stigen ned i dalen som jag fick se eldsflammor ute i skogen, på flera ställen dessutom. Det brann lite här och var på ett område av några hundra meter. Jag tog av mig hörlurarna för att kunna höra dem som höll på att släcka elden. Men det var alldeles tyst förutom elden som knastrade och sprakade. Det var lite av en surrealistisk upplevelse att se skogen lýsas upp av alla små bränder. Det såg nästan lite mysigt ut, som att uppleva natten före skidtävlingar i Holmenkollen. Men här saknades människorna.. Jag tog upp mobilen och tog bilden nedan sedan knappade jag in 112.  
 
Jag frågade damen på SOS alarm om dom hade fått in någon anmälan om brand i Änggårdsbergen. Ja sade hon, vid 24 tiden hade en brandbil försökt att lokalisera branden men inte hittar fram. Nu var klockan strax 02:00. Jag kom överrens om att möta upp brandmännen på den lilla grusvägen som leder upp till Sandås. Snart kom även polisen. Jag visade dem genom skogen fram till där det brann. Det blev en lång sträcka att dra slangarna genom skogen, gissningsvis 300 - 400 meter i kuperad terräng. 
Både polisen och brandmännen tittade först lite misstänkt på mig, för dem var det nog lite suspekt med en nattvandrare mitt ute i Änggårdsbergen samtidigt som det brann. Men dom förstod snart att det istället var en sabla tur att jag hade råkat välja stigen som gick förbi där det brann. Man var överrens om att detta kunde slutat i katastrof. Med tanke på hur torrt det är i skogen kunde detta när som helst utvecklats till en stor skogsbrand. När vi undersökte platsen närmare hittade vi en utbrunnen bil nere på en hästväg. Det var den som hade startat branden. Men hur i #&% hade någon lyckats köra bilen genom skogen helt dit. 
Klockan 03:30 gav jag mig av från brandområdet, då hade brandmännen fortfarande väldigt mycket jobb kvar att göra. En stund senare plingade det till i mobilen. "Bra jobbat" stod det från en av poliserna. 
 

 
Till top