von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Munkåleden i Munkåns dalgång i Fristad. Borås kommun.

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Borås, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, adventure, aktivitet, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink1
Nice hiking trail along the river Munkån. Length about 2,2 - 2,5 km (one way)  
 
Vandringsleden Munkåns dalgång invigdes 17 maj 2014. Den är ca: 2,2 km lång från söder till norr (eller tvärt om). Munkåleden går genom Munkåns dalgång som skär rakt igenom Fristad. Här vandrar du i en tät "djungel" av lövskog. Det sista står att läsa i Borås friluftsguide, en trevlig liten bok som Kjell Johansson på Borås kommun skickade hem till mig. Något som jag gissar att han gjorde för att jag skulle få upp ögonen för fler naturområden i Borås kommun. Kjell har varit med att ta fram friluftsguiden. Den innehåller många vackra bilder med informativ text (av Kjell Johansson och Anna Karlsson) + riktigt skapliga kartor. Boken är i pocketstorlek (om man har stora fickor). Friluftsguiden finnns just nu att hämta på Borås Turistbyrå och Borås Stadsbibliote. Vet dock inte hur det blir på turistbyrån nästa år, enligt infometion jag  fått skall dom inte ha öppet för allmänheten på samma sätt.  Läs mer om Borås friluftsguide och på den här sidan hittar du mer infromation om Munkån och Munkåleden, bl.a en detaljerad karta över leden som också visar busshållplatserna i ledens närhet. 
 
 
September 2018
Vi parkerade vid sporthallen, se karta ovan. Vi gick sedan så vi kom in på leden vid bron över Munkån på Asklandavägen, röd punkt, även på kartan nedan.  
 
Vi började med att gå övre delen, (norr om Asklandavägen). Munkåleden är ingen rundvandring, så man får gå samma väg tillbaka igen, om man nu inte hittar en alternativ väg, vilket vi delvis gjorde. 
 
Det är en snårig och tät lövskog  som möter en när man kliver ned i dalgången. Bitvis är det riktigt risigt längs med ån. Men det var inga problem att ta sig fram på stigen, med det kan tydligen bli rejält blött här. Längs ån finns en naturtyp som kallas alsumpskog, och här är översvämningar vanliga. För att man skall slippa att simma över ån där stigen fortsätter på andra sidan har man anlagt fina broar. I ån skall det finnas gott om öringar, och visst såg vi mängder av småfisk som flydde till skuggiga partier när vi kom traskande. 
 
Ovan ser ni en bild på en bänk man inte gärna vill sitta på.  
 
När vi kom fram till ledens norra ände fanns där en informationsskylt. Strax före skylten fanns en bro över ån, man ser skylten från bron. Vi chansade på att sticka över den bron och sedan följa stigen upp ur dalgången. Det blev ett lyckat projekt, se mina röda prickar på kartan ovan. Efter ett lite tag kom vi fram till en gång och cykelväg som ledde ned till ån igen. Vi höll oss sedan på Munkåleden "hela" vägen ned till Asklandsvägen. Den övre delen av Munkåleden var nu avklarad, nu gav vi oss i kast med den nedre delen.
 
Etapp nedre delen började med att vi gick förbi Munkagården, bild ovan. Nu kom vi in i en helt annan naturtyp, här var det granskogen som dominerade (men även en del tall), i alla fall fram till Sikabäcken. Det var en stor kontrast mot det vi hittils upplevt. 
 
Skönare stigar än en torr skogsstig genom granskog går inte att finna. Det är en alldeles speciell känsla att trampa fram på det mjuka underlaget och höra och känna hur trädgrenar knäcks under skorna. Nä ¤#%, det är ju på kalhygge. 
 
Så var vi framme vid vandringsledens södra ände, nedre delen var därmed avklarad och det betydde att vi nu fått sett hela Munkåleden. Och det går väl inte att säga annat än att det är en trevlig och fin vandringsled, men jag skulle gärna gå här när det är mer sprutt på ån. 
 
Vi ville gå lite längre och när vi såg den fina stigen som fortsatte vidare söderut bestämde vi oss för att gå ned till Asklandabadet, det är inte långa biten. Vi kom att prata med en dam och fick av henne reda på att det är fint att promenera helt ned till fågeltornet, se kartan överst i vandringstipset. Då befinner man sig inte så värst långt från örebro, den gamla trevalvsbron. Läs mitt vandringstips från Mölarps naturreservat och den gamla stenbron örebro. Men vi fick nöja oss med att gå ned till Asklandabadet, klockan hade sprungit iväg liksom. 
 
Stabil bro vid Munkåns mynning.   
 
Det var blåsigt på Asklandabadet, så det blev inte att vi fikade här. Men om inte blåsten varit så..., det är ju fint här vid Öresjö. 
 
På kartan ovan har jag rödprickat hur vi gick ned till Asklandabadet och tillbaka upp till Munkåleden. Vi hittade sedan en alternativ stig så vi "slapp" följa Munkåleden "hela" vägen tillbaka upp till Munkagården, se kartan. Efter att vi passerat över Sikabäcken och gått förbi "sommarstugorna"  så valde vi att följa stigen rakt fram vid skylten ni ser nedan. Den stigen gick inte ned i dalgången som Munkåleden utan höll sig uppe på kanten. Detta medförde att vi tyvärr missade en uppförsbacke. 😊
 
 Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 

Fjällastigen är en trevlig vandringsled i Mollaryd. Herrljunga kommun

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, adventure, aktivitet, bokskog, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, trail, trekking, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink2
Fjällastigen är ca: 10 km lång och ganska lätt. Jag förlänger vandringen genom att gå 2 km på Mollaleden. (bild ovan från Våtasjö).
 
(This is A 10 km long and pleasant hiking trail. I also walk 2 km at Mollaleden). 
 
Jösses vad tiden går fort, snart är det oktober. Och jag som skulle få gjort både det ena och det andra redan under augusti. T.ex. skulle jag skaffat nya specialgjorda inläggssulor för att förebygga hälsporre och benhinnebesvär. Jag saknar nämligen inte alls hälsporren jag drogs med från juni 2017 till april 2018. Men det har tyvärr inte blivit av ännu, jag är tyvärr en mästare på att skjuta upp saker till morgondagen. Det samma gäller inköp av nya gummistövlar inför höstens vandringar. Dem som gav mig hälsporren känner jag inte för att använda mer. Men någon ägare till ett par nya stövlar är jag inte ännu. men.....
Jag känner mig ofta som en dinosaurus när folk frågat om jag har swish. Nä, men jag skall försöka fixa det i morgon. Det är attan vad svårt det är att få tummen ur, ibland.  Men nu kommer det i alla fall till sist att bli av, jag skall skaffa swish i morgon. Att skjuta upp saker till morgondagen kan faktiskt vara en heltidssysselsättning. 
 
Öh, ja just det ja, min vandring på Fjällastigen handlar detta vandringstips om. Jag vet egentligen inte ens varför jag valde att gå den här vandringsleden. För 7 ord som Molla Byalag skrev om leden borde hållt grusvägshatare Ronny borta. "Stora delar av leden går på grusvägar". Och Molla Byalag borde veta om någon, det är dem som ansvarar för vandringsleden. 
 
Starten för Fjällastigen (grönvit på kartan nedan) är vid järnvägsstationen, svart P på kartan ovan. Men jag valde att parkerade vid Molla bokskog, rött P. Här finns möjlighet att förlänga vandringen med 1,7 km om man går den mycket trevliga Hultleden i Molla bokskog, blåmärkt på kartan nedan. Den norra delen av leden, tillbaka upp från Mollasjön går genom jättefin bokskog. Läs mitt promenadtips här.
Om jag tvunget skall hålla mig till sanningen så var det egentligen inte Fjällastigen som lockade mig hit utan Mollaleden. Mollaleden hittar man norr om Fjällastigen (gulmärkt på kartan nedan) och den leden är ca: 4 km (enligt infon här) och skulle bjuda på säregen natur längs Grisabäcken. Men jag var inte intresserad av att gå hela Mollaleden eftersom man då får gå en "ganska" lång sträcka på landsvägen längst upp i norr. Jag avskyr nämligen att knalla på asfaltsvägar också. Så jag bestämde mig för att gena ungefär halvvägs. Det viktigaste för mig var att få med utsikten från Stigaberget och uppleva naturen längs Grisabäcken. Men för att inte vandringen skulle bli så kort förlängde jag den med Fjällastigen och hamnade väl då på ca: 12 km. Detta löste också problemet med att finna en lämplig plats att parkera bilen.  
 
Fjällastigen är bäst märkt för medsols vandring och som debutant såg jag det därför klokast att vandra medsols.
 
Kolla den lilla kartan ovan, det är märkt med en "kaffe"kopp strax ovanför parkeringsplatsen. Den koppen och en del andra frågetecken som hade ploppat upp i hjärnan gjorde att jag tog kontakt med Molla Byalag. Där fick jag prata med Stina Nilsson som ansvarar för Fjällastigen.  
 
Samtalet mynnade ut i att jag blev lite klokare, i alla fall vad det gäller Fjällastigen. Frågetecknen jag hade raderade Stina ut. Ta koppen t.ex., den fick jag reda på markerar sommarkafé Cafe Hult . Upprepade skall från en svart schäfer skvallrar om att man är på rätt väg.
 
Efter Cafe Hult bar det av upp genom en fin tall och granskog. Men tyvärr var träden borta. 
 
Bild ovan: Utsikten vid Bokelund hade passerat bäst före datum. Men enligt Stina ser man lite mer när det inte är löv på träden. Det växer dock mycket granar här också.  
 
Bild ovan: Här kom jag fram till Mollaleden. Hittills hade leden gått på tråkig grusväg och över kalhyggen. Men jag hade också fått uppleva trevliga stigar i fin skogsterräng. Än så länge tummen upp. 
200 meter till utsiktplats stod det på skylten. Men utsikten här uppe på Stigaberget fann jag aldrig, men några meter in på Mollaleden kom jag fram till en fika- och lägerplats. Stina ansvarar inte för Mollaleden men har en hel del kunskap om den. Utsikten har växt bort, men man kan tydligen fortfarande finna den enligt Stina, om man klättrar högt upp i ett träd. Jag höll mig på marken och började ta mig nedför branten.
 
Det finns rep att hålla sig i så att det är lite säkrare att ta sig ned. Men det är inte särskilt brant, men det kan nog bli lerigt och halt. 
 
När jag kom ned till stigskiljet i botten av branten tog jag höger och lämnade då Mollaleden. På kartan ser det ut som att jag skulle gått på något större, typ grusväg. Men det var en liten gräsbeväxt traktorstig. Jag har rödmarkerat den på kartan nedan. 
 
Trevlig stig ledde bort till Grisabäcken. Nu ville jag se Grisabäcken forsa utför den vilda dalen och då var detta naturligtvis rätt tillfälle. För efter tre månaders extremvärme och torka kan man naturligtvis räkna med full sprutt på bäcken. Det blev inga bilder tagna vid Grisbäcken, men jag filmade lite.          
Stigen följde den torra bäcken upp på Stigaberget, lika många höjdmeter som jag nyss hade gått ned. 
 
Fin rast- och lägerplats vid Våtasjö. Men det var inte bara sjön som var våt, även jag blev det efter en rejäl regnskur här vid sjön. Hade jag vetat att den skulle komma hade jag tagit med regnstället och badmössan till kameran.  
 
Jag räknade med att Kvarnfallet inte var mycket att se, regnet hade säkert inte väckt liv i bäcken. Det var 150 meter till vattenfallet och jag hörde inget som påminde om rinnande vatten så jag valde att gå vidare. Men om man är svag för gamla kvarnstenar och gillar att leta så skall det finnas en någonstans i bäcken, enligt Stina. 
 
Nu traskade jag vidare genom ett trevligt kulturlandskap. Nu började det regna lätt igen. 
 
Det var ett ganska långt parti på traktorstig och liten grusväg, men det blev aldrig så tråkigt att jag psykiskt led illa. Vid en "antik" träskylt vek jag ned mot Hallasjö. 
 
Den här bad och rastplatsen såg lite härjad ut. Man fick ta ett rejält skutt om man skulle ta sig över till badbryggan, om det nu var en badbrygga. Bild nedan. Men det var fint här. Stina berättade att platsen är privatägd. Man diskuterar med markägaren om att få till en uppfrächning. 
 
En av informationsskyltarna längs leden.  
 
Tyvärr har mycket granskog fått sätta livet till. Leden gick annars genom flera partier av trevlig granskog, lite Ronja känsla med grön mossa ni vet.  
 
Bild ovan: Nu befann jag mig längst bort i väster på Fjällastigen, strax intill järnvägsstationen. P:et i bakgrunden står kvar sedan Fjällastigens dag. Det är bara då gräsplätten används för parkering. Stina hade glömt att ta ned skylten. På Fjällastigens dag är alla välkomna att hänga med på ett varv runt leden.
 
Nu var jag strax tillbaka där denna spännande naturupplevelse började. Jag var mycket nöjd med Fjällastigen, det är en mycket trevlig vandringsled. Och vill man inte använda sina egna ben när man utforskar den vackra naturen här så kan man boka turridning på islandshästar i Stålarp. Den vita skylten visar vägen. Vet dock inte om dom tar med en på ett varv runt Fjällastigen. 
 
Film från detta vandringstips.
 
Hit till Mollaryd kan man åka med tåg från Borås eller Herrljunga.
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

En fin kvällspromenad ut på Hindens rev. Lidköpings kommun.

Övrigt Västra Götaland Bad, Bilder, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vänern, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, strandpromenad, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, västra Götaland, wandern Permalink1
Trevlig vandringsled ca: 4 km (samma väg tillbaka = 8 km).
 
A nice walk on Hindens rev. Length 4 kilometer, one way. And here you can take a swim after the walk.
 
Många är ni som tipsat mig om hur fint det är att vandra på Hindens rev. Nu har jag varit där och jag får väl nästan böja mig att hålla med er. Jag har ju annars varit lite skeptisk eftersom jag hört andra röster också. Men detta var en riktigt fin skogs och strandpromenad. Dock infann sig aldrig den där känslan av att det var smalt, tyckte jag. Det var på tok för många lövträd i skogen som skymde sikten. Kanske är upplevlesen lite annorlunda på vintern.  
 
Jag körde från Lidköping mot Läckö slott. Vid Örslösarondellen svängde jag vänster mot Örslösa. Från Örslösa är det skyltat fram till Hindens rev. 
 
En mycket smal skogsväg leder fram till parkeringsplatsen ni ser bild på nedan. Och det var fler som haft samma idé som jag. Revet lockar besökare, men det var ganska lugnt nu på eftermiddagen och kvällen. 
 
Karta över vandringsleden.  
 
Hindens rev är en populär boplats för myror, här låg myrstackarna tätt. Jag får väl skänka en tanke till alla myrstackarna jag råkade trampa ihjäl på stigen. 
 
Den första biten knallar man på skön skogsstig i trevlig skog, utan någon direkt kontakt med vattnet. 
 
På ett par ställen leder stigen ned till den steniga stranden. Gissningsvis hade jag nu tagit mig 1 kilometer närmare revets spets. 
 
Promenaden är helt flack, här behöver man inte vara tränad för att gå i backar. Men bitvis är stigen stenig, man får "slira" sig fram på ett tjockt lager av rullsten, framförallt gäller det andra hälften. Och det kan ju såklart vara lite småkämpigt. 
 
När man kommer fram till Båken (ett sjömärke) är det inte långa biten kvar av Hindens rev. I alla fall inte av det som sticker upp ovanför vattenytan. 
 
Så lämnade jag träden bakom mig och kom ut på spetsen av revet, kallad Hindekraket. 
 
Bild ovan: Här valde jag att inte promenera vidare. Istället slog jag mig ned på en sten och avnjöt en mycket god fika som hade kunnat få den hälsokostmedvetne att drabbas av ett anfall. 
 
Vid högvatten bildas tydligen här längst ut på spetsen av Hindens rev fem öar som kallas Killingarna.
 
Jag satt en lång stund och bara njöt av naturen här ute. Så fridfullt och stilla. Sedan blev det till att knata samma väg tillbaka. Jag var tillbaka på parkeringen lagom till att solen gick ned någonstans över Dalsland. Detta blev en mycket lyckad tur, tack alla för tipset. 
 
Det skall tydligen vara fint att besöka Hindens rev vintertid också, har jag läst. Då skapar vinden och vågorna häftiga isformationer längs stranden. Känner man för att bada efter vandringen (då tänker jag mest sommartid) så finns en flera kilometer lång sandstrand strax söder om revet vid Svalnäs, Vänerns riviera
 
Här kan ni läsa mer om Hindens rev
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Till naturreservatet går inte att ta sig med buss, tåg eller spårvagn.  
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

 
Till top