von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra/promenera. Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden runt Göteborg, Västra Götaland, Halland + lite mer

Vängaleden över Vänga mosse via Vänga kvarn, Borås kommun.

Övrigt Västra Götaland Borås, Sweden, Utsiktstorn, adventure, friluftsliv, fritid, fågeltorn, hiking, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, skogspromenad, trekking, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink1
September 2017
Det har nu gått flera år sedan jag blev tipsad om Vänga mosse och Vänga kvarn av en person på min youtubesida. Men jag har haft svårt att övertala mig själv att åka hit. Jag har liksom inte kunnat fått mig att se det fina med en promenad på Vänga mosse, inte förrän jag åkte hit.  
 
Vängaleden är ca: 4,9 km lång, enligt informationsfoldern och leden går delvis på spång över mossen. Vängaleden är gööörlätt, jag fick inte en enda uppförsbacke att vila hälsporren i, undantaget när jag klättrade upp i utsktstornen. men....jag skulle ju ned igen. När det gäller Vängaledens längd, så är jag lite osäker på hur det är räknat att man skall gå för att sträckan skall bli 4,9 km. Men jag gissar på att det var så som jag gick. 
  
Jag startade från parkeringsplatsen öster om mossen, det finns även en mindre parkering väster om mossen.
 
Bra informationstavla med karta vid parkeringsplatsen. Folderlådorna var dock tomma. Men nedan kan du läsa informationen i foldern. 
 
Ovan har jag tagit en bild av informationstavlan. Den rödmarkerade sträckan på kartan är tillgänglighetsanpassad och går på grusväg och spång. Den svartmarkerade sträckan går på grus, asfalt och stig. Jag startade med att gå den rödmarkerade (på kartan) sträckan från den östra parkeringsplatsen över mossen och Säveån fram till den västra parkeringsplatsen. Sedan fortsatte jag den svartmarkerade sträckan runt och tillbaka ned till bron över Säveån. Jag gjorde även en avstickare bort till Vänga kvarn, två gånger till och med. Men den andra gången satt jag i min bil när jag tog mig dit. Ja, hm... just det.
 
Det fanns flera fikabord med tak vid parkeringsplatsen. Här fanns också ett utsiktstorn från vilket jag kunde inspektera terrängen som väntade mig. Den var dock just rätt väntad och jag kunde konstatera att det blåste en hel del ute på mossen, vilket kunde komma att störa filmningen. 
 
Och så kom jag ut på mossen och ut i blåsten. Men det var som att en högre makt plötsligt uppdagade att nu befann sig Ronny ute på den öppna mossen, för vinden upphörde tvärt. Visst kom det en lätt vindpust ibland, men herre jösses, tidigare hade det blåst halv storm. 
 
Får man för sig att det är sitta man vill göra så finns goda möjligheter att göra det längs den långa spången. 
 
Nu skulle Säveån korsas på ett ståtligt brobygge.  Det här blev ju finare och finare, i mina ögon faktiskt görfint. På bilden ovan ser man ett utsiktstorn till höger om bron. Upp i det hade jag snart klättrat. 
 
Bilden ovan: Här fick geniknölen jobba för högtryck. Det fanns ingen markering för hur Vängaleden fortsatte, bara att det var tillgänglighetsanpassat åt vänster "Grusväg" och promenadstigar som inte lämpar sig för rullstolar åt höger. Det var tur att jag hade tagit en bild på kartan vid parkeringsplatsen så jag visste att jag kunde gå en rundslinga här, märkt svart på kartan. Jag fortsatte lite motvilligt gå grusvägen västerut. Men först tog jag mig upp i utsiktstornet där jag knäppte bilderna nedan.
 
Bilden ovan är tagen åt det håll leden inte är tillgänglighetsanpassad.  Därifrån skulle jag komma tillbaka senare. Bilden nedan visar grusvägen som väntade mig nu. Man ser också en bit av spången som leder till bron. 
 
Så var jag framme vid naturreservatets västra entré, och som sagt, här finns också en liten parkeringsplats. Som ni ser av bilden ovan spatserade jag nu ut ur naturreservatet. 
 
Om man känner för att ta en kort avstickare bortom Vänga kvarn, som jag varmt vill rekommendera, så kan man gå som jag markerat med rött på kartan ovan. Efter kvarnen måste man dock följa bilvägen en bit fram till Vänga kyrka.
Men Ronny gick inte som jag markerat med rött utan jag följde Vängaleden längs bilvägen och halvvägs till kyrkan svängde jag vänster mot TRÅÅÅÅÅKIGT, jösses vad tråkigt det blev att skriva nu. Nåväl, jag hade nästan tagit mig fram till Vänga kvarn när jag upptäckte att jag hade glömt powerbanken i bilen. Jag hade bara ström kvar för att ta några bilder. Så jag bestämde mig för att först slutföra vandringsleden och sedan med bilens hjälp ta mig till kvarnen med mer ström i kameran. 
 
Det var tydligt skyltat vart jag skulle gå härnäst. Nu fick jag en liten dos skogspromenad, med betoning på liten. 
 
Så bar det av på spång ut på mossen och in i naturreservatet igen. Sorgligt nog satt det ingen gök på pinnen = sorgligt nog för min bild nedan. 
 
Nu befann jag mig strax före bron, strax före det  "svarta" varvet var avklarat. Den här platsen fick duga att fika på, jag har sett värre.  
 
Nu återstod bara att följa spången tillbaka samma väg över mossen till parkeringsplatsen och bilen. Detta var en mycket trevlig vandringsled i ett fint naturreservat.
Men sedan då, vad hände då?? Jo, då tog jag mig ju till Vänga kvarn igen, fast med bilens hjälp. Det gick fortare. Jag var mega sugen på en kopp nymalet kaffe och en stor bulle på kvarnkaféet.
 
Nu kommer jag att visa hur det ser ut om man fortsätter till fots från där jag vände om strax före kvarnen. Direkt efter bron vid Vänga damm "megastor orange prick på kartan nedan" svängde jag vänster in på Kärleksstigen (600 meter lång vandringsled vid Vänga kvarn) och följde norra sidan av åa ned till Vänga kvarn. Röd märkning visar mitt tips hur man kan gå från västra parkeringsplatsen till Vänga kvarn för att slippa gå på bilvägen. 
 
Bild ovan: En ruin efter en tidigare kvarn? 
 
Jag hade hoppats på att det inte skulle vara så mycket folk vid kvarnen nu på kvällen och på sätt och vis blev jag bönhörd för kvarnen och kaféet var stängt.  
 
Så tyvärr blev det inte något besök i lanthandeln som syns på bilden ovan och inte heller i måleriet, huset till höger i bilden nedan. Och ni kan väl då också gissa hur det gick med min kopp nymalet kaffe och den stora mumsiga bullen. Jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle att för mitt inre skrika perkile, vilket betyder ungefär %#¤%¤. 
 
Den gamla kvarnen har anor från mitten av 1800-talet. Kvarnkaféet serverar kaffebröd och smörgåsar bakat på mjöl från kvarnen. Som jag funderade på hur bullen hade smakat.
Det var lugnt och fridfullt att spatsera runt här i min ensamhet och kika på dom gamla husen och naturen. 
 
Av alla bord och bänkar att dömma är detta en riktig kaffehåla när här är öppet. Jag kan förstå att kvarnen är populär för det var mycket charmigt här. Läs mer om Vänga kvarn.
 
Det finns några vandringsleder som utgår från kvarnen, se kartan ovan. Jag vet dock inget om dem, undantaget Kärleksstigen. Nu körde jag mot västkusten där min fina hemstad Göteborg är placerad.
   
Närmaste busshållplats är Vänga kyrka för att komma in på Vängaleden.  
 
Barnvagnsvänlig promenad?  Ja, läs vandringstipset.
 
Film från detta vandringstips.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

En kulturpromenad på Backgårdens Turism & Kultur. Lidköpings kommun.

Övrigt Västra Götaland adventure, friluftsliv, fritid, hiking, kultur, natur, naturområde, promenad, promenadstråk, promenera, trekking, utflykt, vandra, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink3
När vi var på vår utflykt till Kinnekulle kom vi att övernatta här på Backgården. Eller Bakgården som jag säger efter att vi blev bjudna på väldigt goda nybakade bullar av Ingbritt. Ingbritt och hennes man Bengt Göran var vårt mycket trevliga värdpar. Men det började inte så bra...
 
För efter ett missförstånd vid bokningen hade vi blivit tilldelade stugan på bilden ovan. Alltså den pyttelilla i bakgrunden till höger. Min stolthet och ego hade aldrig fått plats där inne. Allt kändes dock strax mycket bättre när stugan på bilden nedan blev vår. Den hade tidigare fungerat som gårdsmuseum och det fanns mycket gammalt kvar att titta på. Vi fick en god natts sömn i sköna sängar. Trafikoljudet från riksväg 44 nådde inte hit. 
 
Backgården i byn Lavad har anor från 1600-talet. Genom en gårdsvandring kan man uppleva bygdens historia. Detta blev vår morgonpromenad före frukost. Ät aldrig före promenad, hungrig varg jagar bäst. 
  
Bild ovan på en karta som visar Gårdsvandringen och gamla byggnader och tomter som det såg ut 1835 när kartan ritades. Ingbritt lade dock om vår promenadrutt något så vi inte skulle passera genom hästhagen. Hon menade att hästarna inte skulle låta bli oss.
 
Den kulturhistoriska gårdsvandringen är ca: 1 km lång och går genom en naturskön och lantlig miljö. Längs med stigen finns berättande informationstavlor. Jag och far tyckte detta var en mycket trevlig promenadslinga och en bra start på dagen. 
 
Bild ovan: Vaktkuren vid ruingrunden av ett soldattorp. Dock tveksam till vad han vaktar. På bilden nedan tror jag att vi befann oss i den gamla syrenbersån på baksidan av soldattorpet.  
 
Bild ovan: En annan fin fikaplats. 
 
Bild ovan: En tillbakablick på hästarna och den "nya bron" över Storebergsån. Före den byggdes fick man gå över stockar, bild nedan. 
 
Bild ovan: Lavads kyrka från 1200-talet. Det fanns flertalet fina kulturbyggnader att titta på längs vägen. 
 
I priset för stugan ingår en guidad tur i Ingbritts museum som är fullsmockat med antikviteter och gamla föremål som hon samlat på sig under åren. Detta visste jag inte när jag med viss skepsis klev jag över tröskeln. Men detta blev en riktigt trevlig nostalgisk stund. Här kände jag igen prylar från min mormors hem. Öh, nu menar jag inte att det var mormors saker som stod här, men det var likadana prylar som hon hade. Som t.ex. en likadan symaskin med fotpedal som jag ägnat så många timmar att leka med när jag var drygt en blöja hög. Men det fanns jättemycket annat intressant här också. Minnet har dock redan börjat svikta och jag ville ju inte ta bilder hur som helst inne i hennes museum. Men jag frågade om jag kunde ta 1 bild på något hon valde ut som hon känner betyder mycket för henne och som hon är stolt över att ha. Efter en viss tvekan pekade Ingbritt på ett skåp med många fina figurer, bild nedan. I skåpet fanns mycket som hon kunde associera till Backgården. Att Ingbritt skulle pekat på symaskinen var att hoppas på för mycket. 
 
Dörren stod nu öppen för oss in till dockhuset. Jösses va många dockor det bodde i det lilla huset. Nu lekte jag själv inte med dockor när jag var liten, hoppas jag minns rätt. Men Ingbritts dockmuseum hade absolut varit en nostalgisk höjdare för min mor. 
 
Bild ovan: Jag funderade på att ta mig upp till den gamla traktorn, men närmare än så här kom jag inte.
 
Strax efter klockan 11 vinkade vi hej då. 
 
Vill du läsa mer om Backgårdens Turism & Kultur klicka här: http://www.backgardens.se/    
 
Bild ovan: Det är skyltat från riksväg 44 till Backgårdens Turism & Kultur så som jag markerat. Nedan en övergripande karta. Jag har ju även markerat platsen på min googlekarta som det står mer om nedan. 
 
Barnvagnsvänlig promenad?  Nja, lite kämpigt blir det bitvis!
 
Jag filmade inget på Backgården.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
  

Kinnekulle. Naturreservat Munkängarna & Gröne skog, Götene kommun.

Övrigt Västra Götaland Sweden, Vänern, adventure, bokskog, friluftsliv, fritid, hiking, kultur, natur, naturområde, naturreservat, promenad, resa, sevärt, skogspromenad, trekking, upplevelse, utflykt, vandra, vandring, vandringsled, vandringstips, västra Götaland Permalink7
Hela naturområde Kinnekulle är skyddat och ingår i Natura 2000. Det finns dessutom idag 18 naturreservat på Kinnekulle. Två av dem besökte vi i detta vandringstips.
 
Juli 2017
Nu var vi på Kinnekulle för att titta till naturreservat Gröne skog och Munkängarna. Munkängarna fick jag tips om dagen före av en här på bloggen som givit mig många tips. Dock skulle det visa sig att jag var lite vilsen i roten, för det var precis den storslagna naturen i Munkängarna vi skulle till, men trodde att det tillhörde naturreservat Gröne skog. Nu ligger naturreservaten intill varann, vilket jag tycker att jag kan skylla förväxlingen på. 
 
Bild ovan: Parkeringplatsen vid Munkängarna med några fikabord och ett "titthål" mot vänern.
 
Ovan bild på en av alla gamla ekar runt parkeringsplatsen. Nedan bilder på det som fanns på informationstavlan vid parkeringsplatsen. 
 
Bild ovan: Informationen på tavlan är väl kanske inte helt up to date när det gäller "Srorslagen utsikt". Utsiktsplatsen på Predikstolen kändes förfallen. Kanske inte så konstigt då utsikten över Vänern inte finns kvar på grund av alla träd som vuxit förbi i höjd. 
 
På kartan ovan har jag markerat med blått hur vi gick i Mukängarnas naturreservat och sedan vidare genom Gröne skogs naturreservat. Det röda V:et söder om sjön finns en förklaring till längre ned i texten. 
 
Från parkeringsplatsen gick vi mot Mörkeklev. Promenaden började på skön skogsstig genom vacker ädellövskog där fåglar kvittrade. På våren går man genom ett hav av ramslök eller vitsippor. Under mörka sommarnätter vandrar svarta Madam omkring här i skogen, hon tros vara ett slottsspöke. Men vi hade inga planer på att bli kvar här till natten och spöktimman. 
 
Namnet Munkängarna kommer säkert från tiden då Råbäck tillhörde Vadstena kloster fram till 1400-talet. Men idag ser man inga ängar här utan det är mer en lund av ädellövsträd.
 
Efter ett tag kom vi fram till den långa trappan vid Mörkeklev. På bilden ovan tittar vi in i Mörkeklevs grotta som var avspärrad på grund av rasfara. Vi trodde först att Predikstolen låg på toppen av den här raukliknande skapelsen,  men det fanns en liknande hög avsats i kalkstenskleven strax intill som stämde bättre för där kunde vi se staket på toppen. Se två bilder ned. Raukliknande formationer fanns annars längs hela kalkstensklevens kant. 1923 blev en del av kalkstenskleven fridlyst och 1972 avsattes hela Munkängarna till naturreservat. 
 
Trappan fortsatte förbi det vi trodde var predikstolen (bild nedan) och vidare upp mot Mörkelund och det stora kalkstensbrotet med den populära sjön. . 
 
Bild ovan: Vi intog denna bänk för några minuter medan vi diskuterade hur vi skulle gå vidare. Efter att jag med viss framgång lyckats övertala far om att vi skulle följa kanten på kalkstensbrottet runt sjön blev det så vi fortsatte. 
 
Ena minuten sken solen som om den aldrig hade gjort något annat, nästa gömde den sig bakom moln och blåste gjorde det också. Förstår ni hur svårt vi hade det?
 
Det var full aktivitet runt sjön. Några hade picknick i gräset andra fiskade. Men det var även ganska många som gick runt kalkstensbrottet, även med barnvagn (en röd).
 
Bild ovan: Här hade vi gjort en kort avstickare upp till utsikten intill parkeringsplatsen vid bilvägen. Jag har markerat utsikten med ett  rött V på kartan. 
 
Bild ovan: Far står och spejar ut över sjön. Kanske lite svårt att se honom, men kolla upp till höger i bilden, han har en svart keps på huvudet.  
 
Bild ovan: Här är vi på väg ned till sjön på östra sidan av kalkstensbrottet. 
Nu fortsatte vi mot Gröne skog. Vi följde Kinnekulleleden bort till bilvägen och sedan vidare på blå led söderut.  
 
Det var en platt och ganska trevlig sträcka bort till naturreservat Gröne skog. För det mesta gick vi på mjuk skogsstig som på bilden ovan. 
 
Vid naturreservatets gräns fanns en informationstavla. Ovan kan du se något av det som stod på den. Frågan är dock om kartan är från Gustav Vasas tid. Vi försökte nämligen följa den blå leden så att vi skulle få gått en rundslinga, så som kartan visar. Men....., framgång uteblev. 
 
Mitt ute i skogen finner man detta lite märkliga eller som många tycker förstörda landskap som människan skapat. Ett gapande sår från Kalkbrottets tid, en verksamhet som kom att  avvecklas under 1950-talet. Men kalkstensbrottet har också skapat förutsättning för andra växtarter att frodas här, till exempel ormbunkar. Kalkbräken som doftar svagt apelsin växer här. Den skall tydligen inte gå att finna någon annanstans i Västergötland.
Det var fascinerande att se hur naturen sakta håller på att ta tillbaka landskapet, sakta men säkert läker såret.
 
Bild ovan: Såg ut som någon typ av kran för att lyfta eller flytta stenar.  
 
Vi följde dom blåmarkerade stolparna förbi naturreservatets södra gräns och några hundra meter till, men någon stig till höger som gick norrut fann vi ej. Så kartan är inaktuell och borde tas bort för att inte vilseleda. På kartan över alla vandringsleder på Kinnekulle finns inte den blå rundslingan med. Länken tar dig till information om Gröne skog på Länsstyrelsens sida och till höger på sidan finner du länken till kartan i pdf-format (folder med översiktskarta). Det är en mycket bra karta. Hör gärna av er om länken inte fungerar. 
 
Nåväl, inget att göra åt. Men det var en sak som gnagde i mig nu när vi var tvingade att gå samma väg tillbaka. Och det som gnagde i mig var att på den här tjejens blogg hade jag sett bilder tagna på platser vi inte hade fått se. Och skall jag vara helt ärlig så är det hennes 5 första bilder i inlägget om Gröne skog som inspirerade mig och gjorde att vi kom att gå i naturreservatet. Efter att jag kontaktat henne fick jag reda på att om vi hade fortsatt ytterligare en bit söderut fram till Kinnekulleleden (rödvit) och sedan följt den till höger ned mot bilvägen så hade vi också fått uppleva detta lite säregna sår i naturen. Tror det kan vara detta som är kalkstensbrottet i Mellomskogen. Hon kallar sin blogg för geoaveaborgntyrskar och där verkar man kunna få se allt som finns av natur i Västergötland. 
 
 
 Hur långt hade vi gått nu då när vi kom tillbaka till bilen??? Tja säg det. Sammanlagt kanske 6 - 7 km. 
 
Vi avslutade dagen på Kinnekulle med att köra upp till Sjöutsikten Kinnekulle. Här finns enligt besökare ett trevligt sommarcafé, som precis stängt för dagen när vi anlände till platsen. 
 
Dom sista besökarna hastade iväg för ett 7 %¤&# regnväder seglade in över trädtopparna. Jag han med två bilder till innan skyfallet började. 
 
Efter en stund sken solen fast det regnade fortsatt ungefär lika mycket. 
 
Vi tog även ett besök på Kinnekullegården på toppen av Kinnekulle. Toppen kallas Högkullen och reser sig 306 meter över havet och västgötska slätten. Vi skulle egentligen käkat middag på restaurangen, men köket hade redan stängt. Nu gjorde det inget för ingen av oss var särskilt hungrig. Det blev istället en enkel fika. Det var kallt och lite blåsigt vid bordet men det störde oss inte tillräckligt för att vi inte skulle kunna njuta av bakelsen och kaffet som jag beställde till oss. Tjejerna i restaurangen var verkligen serviceinriktade och mycket trevliga. Dom kunde till och med svara på mina frågor om forsar och vi hade inga som helst problem att förstå varann trots att dom pratade med sin konstiga dialekt och jag med min skönklingande göteborgska. Mycket nöjda med vår vistelse på Kinnekulle tog vi oss tillbaka till kära gamla Göteborg. 
 
Film från detta vandringstips.
 
Barnvagnsvänlig promenad?  Nej, inte rakt av så som vi gick. Men undviker man mörkeklevsbranten så kan man gå både i ädellövskogen/lunden och runt sjön vid kalkstensbrottet. Det finns en parkering vid sjön också. Gröne skog är nog lite värre utifrån min vetskap, men den vetskapen är inte stor.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på en google karta. Du hittar länk i menyn högt upp på vänster sida, eller så klickar du direkt på länken här : https://drive.google.com/open?id=1W754fvWYbeodMWjxErQQahAQzIc&usp=sharing 
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

 
Till top