von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Friluftsentusiasterna Danne & Katarina berättar om behovet av att komma ut i naturen.

Pratstund med vandringsglada och inspirerande vänner, Vandringar Bohuslän & Västkusten Bad, Bilder, Bohuslän, Photos, Ronny Sveum, Sweden, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, skärgård, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland Permalink2
Danne och Katarina delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Dom levererar bl.a en topp 15 lista på deras finaste Vandringstips. låt dig inspireras att ta klivet ut i naturen. 
 
Danne och Katarina är två av flertalet trevliga personer jag lärt känna genom bloggen, tack så mycket bloggen. Jag kom dem riktigt nära när jag i juli 2016 blev medbjuden på en båttur och promenad på Valön (Orust kommun). Det blev en mycket trevlig dag där vi vädrade åsikter och funderingar kring allt möjligt. 
 
Danne och Katarina är nu mera med i vårat vandringsgäng och dom hänger med på alla vandringar om inget annat står i vägen. Detta trots att dom ofta har en lång bit att köra. Det är glädjande för oss andra och visar på ett stort intresse.
 
Jag har fått många vandringstips från Danne och Katarina. Dom är precis som jag nyfikna och giriga på att få uppleva nytt. Men utöver vandring sysslar dom med många andra friluftsaktiviteter som ger extra krydda i livet. Om detta var jag intresserad att höra mer och varför då inte skriva om det här på bloggen. Danne och Katarina var på. 
 
Så i slutet av juli satte jag mig i bilen och körde till Lyresten färjeläge, som ligger bara några kilometer från Danne och Katarinas hus på Lyr. Vi skulle snacka oss runt  Brattebräckaleden, en omarkerad vandringsled i Nösund som jag hört dem prata mycket väl om. Det blev en trevlig vandring där vi kom att prata vandring, natur, friluftsliv, foto, runda magar och mycket annat. Grunden till detta reportage skapades på den vandringen. Dock var det så varmt och svettigt att vi tappade fokus titt som tätt. I alla fall jag.
Ett kortare Vandringstips med några bilder och en film från den här promenaden finner ni längst ned i detta inlägg. Nu till min frågestund med Danne och Katarina. 
 
Ni har båda ett stort intresse för friluftsliv och gillar att spendera mycket tid i naturen.  Vad eller vem tror ni ligger bakom att det blev så? 
 

Vi har både gillat att vara ute i naturen sedan barnsben. För Dan började det med att hans familj tillbringade somrarna i ett litet torp i Torup, Halland med underbar skog och småsjöar. Att det inte fanns rinnande vatten, ingen el samt utedass, gjorde att fokus blev på det enkla.

Katarina: Jag tillbringade också mycket tid som barn på gård utanför Ljungby, Småland. Det blev bärplockning på sommar och höst och på vintern åkte vi längdskidor. Att jag alltid tyckt om att röra på mig i kombination med behov av att vara utomhus har gjort mig mer och mer intresserad av vandring.

Okej, kan ni förklara vad får ni ut av att vandra i natur?

Danne: Jag upplever inre frid och ro, men även lycka och glädje av att vistas i naturen. Sedan får man ju även lite motion på köpet.  

Katarina: Ju mer jag är ute i naturen, desto mer vill jag se, upptäcka och uppleva. Det är själva luften i sig som är så härlig, dofterna och färgerna. Ingen stress, ingen tid att passa. Det finns ingenting så gott som en lunch eller fika ute i det fria. Passa på att plocka svamp, bär, blommor, fina pinnar, snäckor eller stenar gör att jag känner mig kreativ.

Har ni någon naturtyp ni föredrar, som ger bästa / finaste naturupplevelsen?  

D & K: Bohuslän kustlandskap karga klippor. Ädellövskog. Men varje naturtyp har sin charm.

Danne, du har ju ett stort intresse för fotografering och har sysslat rätt länge med det. När jag och far vandrade vid Ängholmen (Orust), så stötte vi på en person mitt ue på isen som berättade att du haft en fotoutställning.
 
Ja, i Tegneby på Orust har det varit fotoutställning för glada amatörer ett antal år där jag deltagit. Mitt fotograferande började tidigt 90-tal med analog systemkamera. Jag lockades och lockas av den karga naturen i Bohuslän men på senare år har jag upptäckt även andra fantastiska platser att fota på. Mitt mer seriösa  fotograferande kom när jag skaffade min första digitalkamera 2007 där man kunde framkalla bilderna i photoshop. Kameran hänger i stort sett alltid med och jag känner mig naken utan den. Det är dock själva naturupplevelsen som är det viktigaste.
 
Har jag rätt om jag säger att ditt favoritmotiv är gamla ruckel vid havet?
 
Ja, gamla slitna båtbodar i en miljö av klippor, hav och dramatisk himmel är nog mitt favoritmotiv ihop med bilder av vackra träd i böljande landskap. Gärna på hösten med alla storslagna färger. Vinterbilden nedan på den gamla slitna båtboden och bryggan på Björholmen Tjörn, skapar en lugn stämning i en kombination av kyla och karghet. Många förknippar Bohuslän med sommar och sol, men jag vill gärna framhäva det vackra med Bohuslän på vintern.
 
Ja, dina karga vinterbilder gillar jag och bilden ovan tittar fram direkt när man går in på din fotosida. Där kan man njuta av många fina bilder från era promenader i olika landskap. Man hittar också en spännande kategori av bilder du kallar new age. Kan du förklara vad det är?
 
Ja, det är bilder som jag lekt med i photoshop, som t.ex bilden nedan av en ensam båt i en vik, Gustavsberg, Uddevalla. Jag har använt ett filter som får bilden att framstå som en målning, vilket ger en extra dimension.
 
Ni har ju hus både i Hjo vid Vättern och på Lyr söder om Orust i Bohuslän, och ni tillbringar mycket tid på båda ställen. Men vad säger ni, Hjo eller Lyr, vilket av områdena bjuder på den finaste naturen?
 
Danne: Jag som gillar att fotografera, älskar Bohusläns karga landskap, framförallt på höst och vinter.  Alla ”tråkiga” plastbåtar är upptagna och jag kan fokusera mer på att fota gamla båtbodar mm. Att det kommer snö i Bohuslän gör att naturen får ytterligare en dimension. Från att tidigare ha hållt mig främst på västkusten har jag de senaste dryga fem åren upptäckt att Sverige har så mycket mer att ge och kring Hjo lockar både Vättern, Hornborgasjön, Vallebygden och Tiveden.
 
Katarina: Jag har svårt för att välja då det finns så mycket fint på båda ställena. Gemensamt är vattnet. I Hjo är det Vättern som lockar med sitt klara vatten och på Lyr är det havet, både när det är vindstilla och när det stormar. Det finns inget härligare än när isen lägger sig blank på Vättern så att man kan byta ut vandringen mot långfärdskridskor. Förutom att vattnet lockar så är jag också en skogsmänniska. Jag föredrar lövskog men att gå i riktig mustig granskog och leta kantareller är inte dumt det heller.
 
Ni berättade om en fin promenadrunda ni ofta går hemma i Hjo. 
 

Ja, vi har en vardagsrunda som i stort sett följer den så kallade Pilgrimsleden söderut utmed Vättern.

 Vi startar vid Vätternkanten,södra Hjo och följer den smala asfalterade vägen mot Norra Fågelås kyrka. Vackra ängar och åkrar breder ut sig med en vidunderlig utsikt över Vättern. Passerar genom ett område med skog innan vi kommer fram till Norra Fågelås. Här kan man köpa Vätternsparris om det är säsong. När vi passerat kyrkan blir det grusväg och vi har ett område med gamla ekar på vänster sida och där fåren går och betar. Efter ytterligare ca 1 km viker vi av på en stig ner mot sjön. Det är fortfarande Pilgrimsleden, se karta. När vi kommer ner till strandkanten öppnar sig en helt underbar sandstrand. Oftast är vi helt själva här. Vi brukar följa stigen söderut utmed strandkanten och efter ett tag kommer man fram till Almnäs gods. Tar höger på den smala bilvägen och så är vi uppe på tidigare väg som för oss tillbaks till Hjo. Här finns gott om rådjur på åkrarna och ofta ser vi rovfåglar som cirkulerar.
 
Nedan några bilder från den här vardagsrundan, signerade Danne.
 
 
Kan ni nämna några viktiga detaljer som man bör tänka på när man skall ut på vandring. Vad innehåller er ryggsäck t.ex.
 
D & K: Kläder efter väder. Extra tröja eller vindtät jacka att ta på när man tar rast. Att ha med mat och fika gör hela vandringen trevligare. Nyladdad mobil och extra ficklampa. Det är många gånger som vi insett att vi inte hinner tillbaks till bilen innan det blir mörkt och då är ficklampan nödvändig.
 
Jag har ju sett att ni alltid har med er en rejäl portion sallad i ryggsäcken. Är ni noga med vad ni sätter i er för mat? Är ni hälsokostmedvetna?
 

Både ja och nej. Att ha med en riktigt rejäl lunch med bra ingredienser känns viktigt och hela vandringen blir så mycket roligare, däremot är vi riktiga gottegrisar och måste naturligtvis ha en bulle eller sockerkaka till kaffet.

Hur många utflykter blir det per år, på ett ungefär. Alltså utanför Hjo och Lyrs närområde? Vad är det som lockar med att besöka nya platser och lockar vandring i utlandet. 

Vi är ute och vandrar i stort sett varje helg, ibland kortare ibland längre sträckor. Eftersom Sverige bjuder på så otroligt skiftande landskap, har det ännu så länge funnits tillräckligt att upptäcka bara i detta fantastiska land. Det känns spännande att klättra upp på olika utsiktsplatser, se vattenfall, passera  raviner, komma till spegelblanka sjöar, se smala ringlande bäckar, grottor, ängar med fantastiska blommor, fågelrika områden och höra koltrasten på våren. 

Ännu har vi inte vandrat utomlands men det kommer säkert.

Det hoppas jag verkligen. Jag har ju tipsat er om Aurlandsdalen i Norge. 

Katarina, du har berättat att ni är ett gäng tjejer som träffas ett par gånger per år då ni hittar på roliga aktiviteter. Ni har t.ex. varit iväg och vandrat i fjällen.

Ja, vi blandar olika friluftsaktiviteter med god mat. Allt ifrån vandring i olika naturreservat och nationalparker till havskajakpaddling, takvandring i Stockholm, skidåkning mm har det blivit.

Och ni har ju som sagt vandrat med oss i vandringsgänget sedan 2015. Vad tycker ni är det bästa med att vandra i en grupp?

D & K: Alltid roligt att få kontakt med likasinnade människor som gillar natur, djur och växter. Detta ger inspiration och man får nya tips och ideer om vandringsleder och andra intressanta platser. Ofta går dessa gruppvandringar på platser som vi själva kanske aldrig hade funnit på egen hand.

Nackdelen att gå i grupp kan ibland vara att man fokuserar mer på det sociala och inte på själva upplevelsen av naturen.

Är ni prylfixerade, noga med att ha koll på det senaste inom friluftsmode?

D & K: Inte direkt prylfixerade men samtidigt är det viktigt med bra kvalitet på kläder och skor när man är ute och vandrar i olika väder. Det finns inget värre än att frysa pga fel sorts kläder.

Nu känner jag att det passar bra med en bild på Danne ute på hal is. Bakom kameran Katarina. 
 
Katarina, du har nämnt för mig att du åkt en hel del långfärdsskridskor. Är det något du håller på med fortfarande?
 
Absolut! Det finns inget härligare än att glida fram på en oändlig blankis och där jag med skräckblandad förtjusning hör hur det smäller i isen. Att gå iland på någon fin liten ö och äta medhavd matsäck med värmande vintersol i ansiktet. Vid sådana här tillfällen brukar jag säga att det glittrar i magen av glädje. Jag har säkert åkt långfärdskridskor i minst 25 år och åker fortfarande med mina slalompjäxor och gamla skenor. Stabilt och bra, om än lite omodernt. Det känns fantastiskt att få möjlighet att utforska olika isar, öar och strandremsor. Ytterligare en naturupplevelse som jag varmt kan rekommendera. Vi är en liten förening som kallar sig ispojkarna och isflickorna i Hjo som tillsammans bestämmer olika isutflykter. Jag har en väldig respekt för isen och har vid flera tillfällen varit med när folk gått igenom. Som tur är har det gått bra varje gång. Detta gör att jag är mycket noggrann med att alltid ha med mig rätt utrustning så som isdubbar, lina,  ispikar, vattentät ryggsäck med torrt ombyte osv. Aldrig åka ensam. Sedan drygt fem år tillbaks, dvs sedan Dan och jag träffats, har jag även fått med mig honom i denna aktivitet. Han är gammal ishockeyspelare och tyckte det var fantastiskt när vi kunde byta ut en del av vandringarna vintertid mot långfärdskridskor. Vintern 2018 gjorde vi dessutom en minisemester till sjön Runn för att åka långfärdskridskor på plogade banor, vilket var lite annorlunda än vi tidigare gjort. Vi tog in på mysigt bed &breakfast vid Falu koppargruva som kan rekommenderas.
 
Men du, Katarina, det är inte bara skridskor som står på ditt program den här vintern. Du antog en utmaning att skida 4,5 mil mitt bland Dolomiternas spetsiga toppar. Du skall åka skidloppet Marcialonga.  
 
Ha ha. Jag är verkligen inte van att delta i olika lopp, så detta kan man säga är en högst ovanlig företeelse för min del. I vårat tjejgäng jag berättade om finns två som deltog i Marcialonga förra året och som nu övertalat mig och ytterligare en kvinna till att följa med. Enligt min väninna  är det så god mat på vägen att man kan äta sig igenom loppet, om det nu stämmer:) Jag tänker inte förta mig. Jag kommer att åka så länge som det känns bra. Hela upplägget av denna resa var det som lockade, det vill säga, ena dagen med längdskidåkning och dag två i slalombacken. Mysigt boende och tillgång till pool ihop med dessa tre härliga kvinnor var det som gjorde att jag bestämde mig. I regel behöver jag inte ha någon morot eller något mål för att träna då jag tycker att träning i sig är vansinnigt roligt och då menar jag allt från skidåkning, joggning, dans, gympa, långfärdskridskor, slalom, cykling mm.
 
Jag önskar Katarina lycka till i Marcialonga. Loppet går säkert bra och det blir nog en upplevelse för livet, i positiv mening.
 
Som avslutning bad jag Danne och Katarina att välja ut deras 5 finaste vandringstips. Jag fick 15 och det visade sig att jag varit på alla platser. Hänger nog som sagt ihop med att jag fått många tips av dem, och dom av mig, alltså här i bloggen. Jag har länkat vidare till mina vandringstips om ni vill läsa mer. 
 
DANNE & KATARINAS VANDRINGSTIPS. Deras topp 15 lista
 
 
Brattebräckaleden i Lyresten Nösund.
 
Detta är Dannes favoritled enligt honom själv. Katarina håller med om att vandringsleden är fin, men finast...hm, nja. Hon menar istället att det hänger mer ihop med att dom blev så överraskade av att dom hittade runt, att det gick att ta sig runt. Och det vill jag bara ha sagt, för att hitta fram får man inte gå och sova. Det är inte direkt klart som korvspad hur man skall gå, Ibland kändes det som att vi klampade på genom någons trädgård. 
 
Leden bjuder på vattennära upplevelser och mycket utsikt.  
  
Bild ovan: Utsiktsberg strax söder om Brattebräcka rös. På bilden syns Lyresund och ön Lyr. 
Nedan karta över Brattebräcka-leden. Vi startade längst ned i söder vid Lyresten färjeläge och promenerade sedan upp till nr 4 på kartan där vi kom in på leden.  
 
Om man går in på www.nösund.se  kan man finna ledbeskrivningar om t.ex. Brattebräcka-leden.  
 
Det här var en trevlig vandringsled som bjöd på vacker natur. Och den är mycket varierande, man spatserar bl.a. en lång sträcka genom en fin skog. Jag hittar dock inga uppgifter om längden på vandringsleden. Men det är inte alls omöjligt att den är ca:  6 - 7 km, eller kanske något kortare, eller längre. 
 
Tack Danne och Katarina, vi syns snart ute i naturen igen. 
 
En jättekort film från vår vandring. Filmen blev tyvärr bara 2 minuter och 30 sekunder. Tanken var att den skulle landa på runt 8 minuter, och visst är det väl tanken som räknas?
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej!
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

En promenad och pratstund med Janne Ekman, mannen som håller koll och upprustar vandringslederna i skogen norr om Partille.

Pratstund med vandringsglada och inspirerande vänner, Vandringar kring Göteborg Bilder, Friluftsliv, Göteborg, Partille, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, grotta, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern, äventyr Permalink1
I detta vandringstips gick vi till en grotta kallad Stenkyrkan på Sissleberget i Partilleskogen. Fram och tillbaka är det ca: 4 km.
 
25 april 2018
Man finner intressanta personer i mitt vandringsgäng, Janne Ekman är en. Janne kan man kalla en riktig skogsman. Han vandrar i skog och mark minst 3 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Det märks att han njuter av livet som pensionär. Jag får mycket värdefull egentid i skogen, säger Janne. Och det är minsann krut i den "gamla" mannen än. Han kliver på genom ostigad terräng som en brunstig älgtjur, jag kan vittna. Janne jobbar på målmedvetet och envist, det har han alltid gjort. Det bidrog till att han som 50 åring kunde springa Göteborgsvarvet på ca: 1:25. Då tränade jag för jämnan, det blev som en drog. Jag sprang och sprang och sprang som en galning för att bli lite snabbare. Jag sprang så mycket att jag höll på att springa ifrån mitt äktenskapet. Men det löste sig, hon är kvar, säger Janne och ler.  
 
Detta inlägg är ju även ett Vandringstips och den här dagen skulle Janne visa mig en markerad stig som leder upp till en grotta på Sissleberget som kallas för Stenkyrkan. Jag har varit vid grottan flera gånger, men har då fått orientera mig fram till den. Men Janne berättar att han för ungefär 5 år sedan när han var vid grottan upptäckte att någon markerat med rött från grottan och ut till stigen mellan Lidegårdsvägen i Partille och Surketjärnen. Det är även markerat vidare utmed stigen ned mot Partille, men inte helt ned till Lidegårdsvägen utan fram till där ängarna börjar, se karta nedan.  
 
Bild ovan: Promenaden mot Stenkyrkan hade tagit sin början. Efter hundratalet meter kom vi fram till ett vindskydd, där började den röda märkningen mot grottan. Där kom vi också att sätta oss och småprata en stund. Vi hade ju trots allt gått ca: 300 meter. Kartan nedan visar ungefär hur man går om man följer röd märkning fram till Stenkyrkan. Kontroll nr 71 är i år precis framför ingången på Stenkyrkan.
 
Jag och Janne träffades första gången när jag och far vandrade ute på Härön den 26 april 2015. Vi stötte samman på bryggan och han kände igen oss från mina vandringsfilmer. Att vi släpade på stativ och kameror hjäpte säkerligen till. Vi kom att prata en lång stund där på bryggan. Det var då som Janne berättade att han på egen hand märkt upp och förbättrat alla vandringsleder i Partilleskogen. Han såg det som sin insats för folkhälsan och friluftslivet. För detta har han prisats med utmärkelsen Årets miljö­stipendiat i Partille kommun 2014. Något som jag också skrivit om i ett tidgare vandringstips från detta området. 
 
I november 2016 blev Janne en av oss i mitt vandringsgäng när han hängde med till Stättared. Det var jätteskoj att få med Janne i gänget och med det alla kloka ord som kommer från den mannen. Men Janne arrangerar själv vandringar för ett vandringsgäng. En verksamhet han drog igång 2012. Det är ett trevligt och glatt gäng pesionärer som vandrar varannan onsdag. Stommen i gänget är gamla barndomsvänner som idag blivit pensionärer och sedan har vänner till dem tillkommit. 54 personer får Jannes utskick med inbjudan till hans vandringar.
 
Janne säger att onsdagsvandringarna är en social glädje för honom, som deltagarna bekräftar med sina uppskattningar. Jag känner glädje av att gänget kommer ut i naturen och att kunna bidraga med att höja hälsoribban hos deltagarna. Det är oxå roligt att för gängets räkning hitta nya vandringsområden, som jag känner att de uppskattar.
 
Jag tog mig tid att följa med på en av Jannes vandringar, jag har ju annars lite svårt att komma loss på onsdagar. Men jag följde med när dom gick Lillebyrundan i Torslanda. Det var mycket trevligt och får jag möjlighet kommer jag att följa med någon mer gång. Nedan 3 bilder från promenaden. 
 
På bilden ovan poserar gänget framför (skymmer) alla tomtar i Trollskogen. Vem i allsin dar bad dom ställa sig där? Men ok, det är bra, då syns dom bra och det är lätt att räkna in dem till 10 stycken med 22 ben. Åsså jag då bakom kameran, jag var också med. Ett pris dom fick betala för att jag blev inbjuden. 
 
Bild ovan när vi fikade vid Trolltjärnen, som jag själv döpt det lilla vattnet till eftersom det ligger mellan Trolldalen och Trollskogen. Vattnet heter dock något annat egentligen. 
 
Bild ovan på blåsippor vid skalbankarna i Sillviks naturreservat. 
 
Jannes fru var också med på promenaden, det brukar hon vara. Vi har båda ett stort naturintresse, säger Janne. Vi har rest runt mycket och vandrat och cyklat, t.ex. på Ven, Visingsö och i fjällen. 
 
Där släpper vi Jannes vandringsgäng och tar oss tillbaka till promenaden mot Stenkyrkan. 
 
Bild ovan: Någon hade sågat eller huggit ut trappsteg i stammen på den fallna bjässen. 
 
Janne flyttade till Partille som fyraåring. Så skogen här norr om Partille har präglat hans ungdom. "Här känner jag till varenda sten" säger Janne och snubblar över en sten. Nä nä, det där var ett påhitt, ha ha.  
 
Vi tog en liten omväg (ostigat) ut på ett utsiktsberg.  
 
Janne trivs att strosa runt i skogen helt för sig själv, det gör han ofta. Men jag frågade vad han tycker är bäst med att vandra i ett gäng. Janne funderar och svarar. Jo, man peppar varandra samt att i ett gäng så bidrar man med olika kunskaper. Det var en man som var med för några år sedan som var geolog och kunde berätta för oss andra om ålder på berg samt olika bergarter. En annan bidrog med att berätta om kambräken och lavar. Ibland har vi med oss en fågelskådare som tillför något "mesigt". Så är det ofta att någon har något speciellt att komma med.
Ha ha, "mesigt", där fick Janne visa att han är från Göteborg. 
 
Sista biten fram till den ståtliga Stenkyrkan var det ganska så blött, den röda märkningen följer kanten av små mossar och myrar. 
 
Så var vi på plats så att säga vid dagens stora mål. Vad vet vi då om denna grotta, inte ett skvatt för att vara ärlig. Någon historisk information om grottan har jag inte heller kunnat finna på nätet. Men jag tycker att grottan liknar lite på en krockad Volvo PV där gropen i berget är bilens vänstra lykta. Högersidan är rejält tillknycklad. Vi tog oss in i grottan genom stenbilens grill. 
 
Invändigt är liknelsen vid en kyrka mer förståelig. En kall stensal, högt till tak och 2 besökare. Stenkyrkan är riktigt sevärd tycker jag. Men jag skulle naturligtvis haft med grafitti spray så jag kunnat skriva Ronny was here inne i grottan. Man vill ju lämna avtryck, anonymitet är skrämmande. Nedan har en person gjort sitt avtryck. Undra om trädet har ont av plåten?  
 
Det är en lite småkuperad utflykt att ta sig upp till Stenkyrkan, men trevlig och lite spännande (för dom små). Vill man inte gå tillbaka samma väg kan man ta sig ut på stigen igen och följa den till Surketjärnen och sedan fortsätta grön/vit led ned mot Paradiset. Låter inte det lockande?
 
Jag frågade Janne om han kan utse tre favoritplatser/områden att vandra på i Göteborg med omnejd. Men han fick naturligtvis inte välja sin egen skog. Hans svar lät som ett eko av mitt eget, i alla fall början. "Oj, det är svårt, det finns så många fina naturområden". Men efter en viss tids fundering, ett par dygn faktiskt, så nämnde han följande och motivering: Rörö: Närhet till hav och natur. Sandsjöbacka, framför allt södra delen: Stor variation många leder att välja på och som nummer 3 Vättlefjäll: Stora Stentjärnen och Skyrsjön, så vackert.  
 
Kartan i detta inlägg är ett utklipp från en Hittaut.nu karta. 
 
Film från promenaden till Stenkyrkan. Men detta är också i mångt och mycket en pratstund med Janne Ekman. Hör Jannes tankar om vandring, natur, upprustning av vandringsleder och en del annat. 
 
Närmaste busshållplats är Jennyhill, Partille. Därifrån hundratalet meter till Lidegårdsvägen. 
 
Barnvagnsvänlig promenad?  He he, ja försök. Det vill jag filma i så fall 😊

 Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Till top