von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Sunnanå naturreservat, Melleruds kommun.

Vandringar Dalsland Aurlandsdalen, Bilder, Friluftsliv, Nature reserve, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vänern, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, fågelsjö, fågeltorn, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, resa, skogspromenad, skogsvandring, skärgård, tourism, trail, trekking, turism, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink0
En Vandringsled på ca: 2 km leder runt i naturreservatet. 
(Nice Hiking trail "loop" in the nature reserve, lengt about 2 km)
 
Om man inte har något bättre för sig och befinner sig i Mellerud eller är på genomresa och behöver sträcka på benen så kan jag rekommendera en promenad i detta lilla naturreservat. Det finns en trevlig och lättpromenerad vandringsled på ca: 2 km. Dock hade jag förväntat mig mer närhet till vattnet, alltså till Vänern. I alla fall hade jag hoppats på en fin utsikt över den vackra skärgården utanför Sunnanå. Nu fick jag istället se en liten skymt av skärgården från hamnen, bild ovan och nedan. Men.....
 
Sunnanå naturreservat bildades 2007med syfte att bl.a. bevara det rika fågellivet i området.  Läs mer om detta kommunala naturreservatet här. Nedan en karta som visar var man hittar Sunnanå hamn och så har jag av någon anledning markerat med rött hur vandringsleden går. 
 
Bild ovan: Parkeringsplatsen vid Sunnanå hamn. Till vänster i bild ser man hamnmagasinet, hamnens äldsta bevarade byggnad. Bottenvåningen byggdes på 1600-talet på ruinerna av en tidigare försvarsanläggning. 
 
Gå "rakt" norrut som jag har markerat med rött på kartan ovan för att komma in på vandringsleden. Bland grävmaskiner och makadam fann jag en skylt som visade mig "vägen".
 
Några meter in på stigen stod denna tavla (röd punkt på kartan nedan) med bl.a. en karta som inte var från igår. Utsiktsplatsen längst upp i norr på vandringsleden "avstickaren", fanns inte kvar längre. Jag var där och tittade, det var liksom igenväxt. Nu var ett utsiktstorn rest istället på en annan plats, se kartan. 
  
Det var en mycket väl underhållen vandringsled, fina spångar och bra markerad. Vid spången på bilden ovan kan det tydligen bildas mycket vatten, för spången var ganska hög nu när jag gick. En tjejkompis till mig skulle säkerligen lyckas att få svindel på den smala spången. Men ramlar man av så är nog överlevnadschansen ganska god. 
 
Nu skulle jag upp i utsiktstornet. Men det var en tuff stigning på 5 meter upp till tornet så jag fick hämta andan på bänken innan jag gav mig på sista klättringen mot toppen. . 
 
Nja, det var väl kanske inte så värst mycket till vackra vyer jag bjöds på uppifrån tornet. Men det är inte syftet med tornet heller. Det är nämligen ett fågeltorn och från tornet kan man spana efter fåglar i våtområdet. Jag såg dock inga fåglar alls, faktiskt. Men jag hade inte heller någon kikare till hjälp. Det är Melleruds kommun som bekostat det fina tornet och volontärer från Dalslands Ornitologiska Förening och Naturskyddsföreningen i Mellerud som utfört abetet, helt ideellt. Fågeltornet invigdes hösten 2013. 
 
Jag satt där på bänken och funderade lite smått över vad man såg från den "gamla" utsiktsplatsen. Den vackra skärgården?
 
Fyra tjejer satt och fikade intill den långa spången. Bilden är tagen bakåt, alltså åt det håll jag kom från.  
 
Det var lummigt, grönt och vackert. På bänken intill Holmsån satt jag i lugnan ro och kopplade av i 13 sekunder innan jag skyndade därifrån. Den natursköna platsen var upptagen, av myggor. 
 
Oj vad fint man hade slått gräset i kanten på åkern så det var lätt att promenera. Nu var det grusväg och asfalt den sista biten tillbaka till hamnen. Ett litet rött hus gick jag förbi. Så himla dalsländskt. 
 
Jag fick en mycket fin stund på den trevliga vandringsleden, men perkele  jag  ville ju se den vackra skärgården
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Det finns ingen busstation i närheten.
 
Sunnanå nature reserve folder in English  and Deutch.
 
 Film från detta promenadtips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Vandring i Tresticklans nationalpark, Dals-Eds kommun.

Vandringar Dalsland Bilder, Friluftsliv, Nationalpark, Nature reserve, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vandrarhem, Västsverige, adventure, aktivitet, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink2
Jag gick Halleleden och Tresticklaleden + en avstickare upp på Orshöjden. Det blev en vandring på ca: 14 km.
 
(I walk two hiking trails in Tresticklans National Park. Hiking trail "Halleleden"  4,5 km one way, and "Tresticklaleden"  5 km loop. In total, I walked about 14 km).
 
Nu stod Tresticklans nationalpark på mitt program, 30 kvadratkilomter orörd och obruten vildmark där jag inte riskerade att stöta på några grusvägar som kunde få mig i mental obalans. Här kan man traska fram på riktiga stigar som trampats upp av människor och djur sedan urminnes tider. Parken invigdes av våran konung Carl XVI Gustav 1996. Syftet med nationalparken är att bevara ett spricklandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar och liten grad av kulturpåverkan.
Men för en gång skull kom jag dåligt påläst till området jag skulle vandra i. Men det räckte väl med att jag läst "Naturskogsområde i Dalsland som leder tankarna till tomtar, troll och älvor" för att jag skulle förstå att det kommer att handla om mörk "dyster" granskog, som endast öppnar sig vid sjöarna. Men tänk så fel jag hade. Den del av Tresticklan jag fick uppleva bjöd på en trevlig ganska öppen terräng med många små sjöar. "Nationalparken Tresticklan är en stor, av människan relativt opåverkad naturskog, som präglas av glesa och karga tallträd och där den dominerande naturtypen är hällmarkstallskog", skriver wikipedia.
 
Jag hade läst att vandringslederna skulle vara kuperade och tunga, framför allt om man går i öst-västlig riktning och korsar över åsryggarna som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Men detta är något jag inte direkt håller med om, i alla fall inte om man håller sig på Halleleden eller Tresticklaleden. Halleleden inleder i och för sig med en hyfsad stigning i båda ändar, men I övrigt var den ganska lätt kuperad. Man bjuds inga långa stigningar, mest små korta och det var glest mellan dom. Det samma gällde Tresticklaleden, som dock blev något mer kuperad efter hand. Men allt beror förstås på vad man jämför med. Det är backigt i jämförelse med att följa en sandstrand, men flackt om man jämför med Svartedalen norr om Göteborg eller Tiveden.
 
Min basecamp blev Vandrahemmet i ED. 
 
Vandrarhemmet i Ed bodde jag billigt och bra i ett charmigt rum, inte alls långt ifrån mitt mål. Från vandrarhemmet till Tresticklans östra entré vid Råbocken är det ca: 17 km. En av ägarna, Roger mötte upp mig på trappan när jag kom. Det visade sig att Roger var väl bevandrad i Tresticklan och jag fick en del bra tips levererade. 
Prislappen för att bo på vandrarhemmet var 250:- för första natten, sedan 200:- natten. Visst är det lite lyhört i den anrika gamla prästgården från 1700-talet. Men jösses, det är ju lyhört i gamla trähus och att det är lyhört behöver ju inte alls vara negativt. Nej, det måste ju ställas mot hur nyfiken man är. Nu var det dock lugnt och fridfullt trots att alla rummen var upptagna.  
 
Roger rekommenderade mig att gå Halleleden som mäter ca: 4,5 km och som sträcker sig från Råbocken in till Bodalsviken på norska sidan av riksgränsen. Man "måste" dock gå samma väg tillbaka igen. Jag nappade i alla fall på tipset, men jag kom att förlänga vandringen med Tresticklaleden som är en rundvandring på 5 km. 
 
Karta ovan: Från Ed kör man rakt norrut mot Nössemark. Det är tydligt skyltat där man skall svänga av mot nationalparken. 
 
En bit norr om Ed körde jag förbi alla dessa uppradade stenblock på båda sidor av vägen. Det såg mycket märkligt ut, som en vandrande stenarmé. Kanske var det en dåres skapelse eller modern konst. Vad det nu är för skillnad. Jag har ju i ärlighetens namn sett fulare konst på Göteborgs gator och torg.
Men vad är detta för något? Det hjälpte föga att jag kliade mig i huvudet, det fick bli en fråga för Roger. Jag fick reda på att det är en vägavspärrning från kriget, och som någon/några vill spara som krigsminne. 
 
Bild ovan: Grusvägen in till Tresticklans östra entré vid Råbocken. Det är tydligt skyltat in mot nationalparken från "stora" vägen. Detta är den enda väg som leder nästan ända in till gränsen för nationalparken. 
 
Kartan ovan: Strax norr om Rävmarken när man passerat påtthål 547 i vägen svänger man av mot nationalparken. Nä, jag räknade inte påtthålen, men många var dom och vissa stora.
 
En snabb titt på informationstavlan och vägvisningsskyltarna vid parkeringsplatsen, sedan gav jag mig iväg in i det okända. Jag började med att följa Halleleden mot Bodalsviken, eller Budalsvika som det heter på norska. Det är ca: 600 meter och en stigning på ca: 45 meter fram till nationalparkens gräns. Den första biten har man valt att grusa. Men sedan blev det stigar, underbara stigar. 
 
Det var tydligt markerat och framkomligheten var mycket bra. Här har lagts ned en hel del arbete på vandringslederna. Halleleden följer till stora delar den gamla handelsvägen "Hallevägen" mellan Rävmarken och Halden. 
  
När jag kom fram till sjön Stora Tresticklan såg jag en liten stuga strax bredvid vandringsleden. Där satte jag mig en stund och slötitta ut över sjön. Mest för att jag kunde. Stora Tresticklan är en halvmil lång och full av uddar och sund. 
 
Bild ovan och nedan: Nu hade jag kommit fram till en ståtlig bro över Tresticklasundet mellan Lilla och Stora Tresticklan. Efter bron väntade en kort brant stigning i trappa upp på berget och sedan direkt ned igen på andra sidan. Berget fanns där nog bara för att man skulle få en fin vy över Lilla Tresticklan.
 
Bild ovan: Vid detta stigskilje efter 1,5 km vek jag vänster in på rundslingan Tresticklaleden, vägvisningsskylten skymtar till vänster i bild. Tresticklaleden är som sagt ca: 5 km, men den överlappar Halleleden i 1 km. Så nu hade jag 4 km att gå på Tresticklaleden innan jag skulle vara ute på Halleleden igen. Inte helt riktigt dock, för jag hade bestämt mig för att ta en avstickare från Tresticklaleden upp på den 275 meter höga Orshöjden, högsta toppen i området. Enligt skylten hade jag 3 km dit. "Från högsta punkten Orshöjden är utsikten milsvid", skriver Länsstyrelsen. Det skulle visa sig vara mitt dummaste beslut den dagen, men det kunde jag inte veta på förhand. 
 
Kartan ovan: Halleleden sträcker sig som sagt mellan Råbocken och västerut till Bodalsviken. Tresticklaleden är rundvandringen söderut, där jag som sagt även tog en avstickare upp på Orshöjden.
 
Nu följde jag Tresticklaleden längs sjön Stora Tresticklan rakt söderut på en underbar och lättgången stig genom vacker natur. Det kan se ut som att jag promenerar alldeles ensam på bilden ovan, men tusentals myror gjorde mig sällskap på stigen. 
 
Den södra och västra delen av Tresticklaleden är något lite mer kuperad, inga stora stigningar, men det går en del upp och ned lite oftare.  
 
Men den riktiga stigningen blev upp till Orshöjden, där blev det kännbart att det gick uppåt. Och till vilken nytta tog jag mig dit upp? Till ingen alls skulle det visa sig. 
  
Bild ovan: Va %¤%#, är detta, var är utsikten. Det var fullt av träd omkring mig och jag såg ingen utsikt så långt jag kunde se. Men enligt kartan jag hade med mig, se nedan, så visade den att utsikten skulle ligga strax nordväst om vandringsleden. Men jag såg ingen vägvisningsskylt eller stig som gick åt det hållet. Jag plöjde säkert runt i terrängen i 1 timma. Nu haglade Minuspoängen in, så jag tog upp telefonen och ringde Roger. Jag fick reda på att det tidigare hade stått ett utsiktstorn vid vandringsleden men att detta var revet. Man skulle kunna se spår efter det på marken, enligt Roger. Ett nytt utsiktstorn är på gång, men det var ingen idé att jag väntade. Jag tog mig tillbaka ned på Tresticklaleden och trampade vidare norrut med mungipan hängande nere vid knävecken. Varför visar kartan på en utsikt nordväst om vandringsleden, det fick jag aldrig reda på.  
 
Bild ovan: Här hade jag precis passerat Södra Märdetjärn. 
 
Bild ovan: Längre fram på stigen skymtar vägvisningsskyltar mellan träden. Nu kom jag in på Halleleden igen och promenaden gick vidare mot Norge och Bodalsvken. Dit hade jag 2 km. Men tiden hade sprungit iväg lite för mycket på grund av all tid jag slösade bort vid Orshöjden. Så det blev att ägna mindre tid åt att fota och filma och istället fokusera på att ta längre kliv och oftare. När jag kom fram till Budalsvikens turisthytta låg den i skugga och det började även att skymma så smått. Bilder och film från hyttan blev därför något trista. Sedan blev tillbakamarschen på Halleleden till Råbocken starkt påverkad av tidspress, restaurangen i Ed stängde nämligen klockan 22:00.  
Dagen efter tog jag därför ett nytt och klokt beslut. Jag kom att ta en rask promenad in till Bodalsviken så att jag fick fotat och filmat i fullt dagsljus. Dom flesta bilder nedan är från dag två. 
 
Bild ovan: Jag passerar Norra Märdetjärn. Det blev sedan en del utför ned till Bodalsviken och norska gränsen. Jag räknade ut att jag skulle få uppför när jag skulle tillbaka. 
 
Titta på bilden ovan, Ronny hade nått fram till Norges gräns. Några steg till och jag stod framför Budalsvika turisthytta och ett gäng norsktalande gutter som var i full fart med att såga upp massvis med ved inför säsongen. Ett tufft arbete i 28 gradig värme. I solen var det säkert närmare 40. En mycket fin service så att alla vandrare som besöker hyttan kan hålla sig varma (utan att såga eller hugga ved). 
 
Det var fyra medlemmar ur Tistedalen Friluftslag som slet i värmen. Det finns ingen väg in till hyttan, så tre av dem hade åkt båt över Boksjön och in i en vik som leder nästan ända fram till hyttan. Den fjärde gutten hade cyklat 1 mil på stigar genom skogen i naturreservat Lundsnetset, om jag förstod allt rätt. 
 
Hyttan kan bokas genom Dals-Eds turistbyrå tel: 0534-19022.
 
Jag slog mig ned en stund på en av bänkarna, dom första jag sett sedan Råbocken. 
  
Om man vill fortsätta vandra på norska sidan så finns flera vandringsleder i naturreservat Lundsnetset. Roger hade tipsat mig om att gå till Tomte-Elias hule (grotta). Det var 5 km fram och tillbaka till den. På min fråga om grottan var något att se, fick jag till svar, "jo då, så där". Nu blev det så att "jo då, så där" dividerat med 5 km = promenaden blev nedlagd i brist på motivation och tid.. 
  
Nu återstod att följa Halleleden tillbaka till Råbocken. Och precis som från Råbocken är det en del uppför i början, men sedan är det en skönt böljande terräng att strosa fram i. Och bra att tallskogen växer glest så att en bredaxlad människa med två kamerastativ kunde trampa på med raska kliv genom skogen utan att slå emot stammarna när jag tog kurvorna på två ben. Ronny njöto till fullo. 
 
Nu kom jag fram till stigskiljet där jag tidigare hade vikt av in på Tresticklaleden. Strax därefter passerade jag på bron över Tresticklasundet och sedan återstod bara spurten innan jag var "hemma". 
 
Tillbaka vid parkeringen igen efter en vandring på gott och väl 15 km med snurret vid Orshöjden. Nu styrde jag kärran mot restaurangen i ED där en nygräddad megagod pizza slukades ihop med en öl av okänt märke.
 
Tresticklans nationalpark bjöd på en mycket trevlig och vacker natur. Halleleden fram och tillbaka är 9 km. Tresticklalen är 5 km, men man får dra av 1 km som överlappar Halleleden. Det blir en promenad på 13 km. Strunta i Orshöjden så länge man inte belönas med ett utsiktstorn. Det var torrt i markerna nu när jag gick, så det fungerade utmärkt för mig att vandra i löparskorna.
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Doktor Sædéns runda i Mörttjärns naturreservat. Melleruds kommun

Vandringar Dalsland Bad, Friluftsliv, Park, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Utsiktstorn, adventure, dagsvandring, filmer, foto, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, trail, trekking, upplevelse, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, vildmark, västra Götaland, wandern, äventyr Permalink1
Bild ovan. Trillinggranen.  
 
Doktor Saedéns runda är ca: 2,7 km lång. Man bjuds en lätt småkuperad och mycket trevlig promenad som helt klart överträffade min förväntan.  
 
(This is a nice nature and cultural walk (about 2,7 km), Read more at the bottom of this hiking tips (link)).
 
September 2017
Mörttjärns naturreservat och strövstigen Doktor Sædéns runda hittar man i Dals Rostock på Kroppefjäll. 
Jag bestämde mig för att parkera vid OK kroppefjälls klubbstuga OK Stugan. När jag rullade fram på den smala grusvägen som leder upp till OK Stugan körde jag förbi Kroppefjälls gamla sanatorium. (den 1 maj 2018 öppnar Kroppefjäll bed & breakfast här). Jag fick även en skymt av den lilla Mörttjärn som Doktor Sædéns runda cirklar runt i bergen kring. 
 
Doktor Saedén var överläkare på Kroppefjälls sanatorium 1916-1945. I skogen byggde han många spännande monument för att lungsjuka patienter skulle lockas att ta stärkande promenader.  Kroppefjälls sanatorium behandlade tuberkulospatienter från 1911 till 1960. (info bl.a. Melleruds kommun)
 
Kartan ovan visar vart man hittar utgångspunten för Doktor Sædéns runda. Men jag valde som sagt att parkera vid OK Stugan strax väster om den röda punkten, se karta lite längre ned. 
 
Strax intill OK Stugan hälsade en tavla välkommen till Mörttjärns naturreservat. Läs nedan, framför allt stycket "Spännande kulturmiljö" som handlar om Doktor Sædéns runda, så slipper jag att skriva så mycket 😊  <- gul.
 
                               
Se kartan ovan, nu befann jag mig vid OK-stugan, röd punkt. Jag har med rött markerat hur jag gick Doktor Sædéns runda medsols. Jag hittade dock aldrig stigen eller någon märkning upp till Draken i norr och jag fick även gena tillbaka till OK Stugan på slutet eftersom dag höll på att övergå i natt.
 
Efter ett par hundra meter var jag nere vid Mörttjärn och befann mig då också på Doktor Sædéns runda. På bilden ovan kan man mellan träden framför huset i vattnet se Lyckans Ö. 
 
Bild ovan: Grillplats på Mörttjärns västra sida. Detta är dock inte den officiella grillplatsen vid Mörttjärn som det står skrivet om och som är utmärkt på kartan.
Nedan en bild på två färgglada svampar som jag nästan tycker ser ut som sådana däringa mjuka sötsura godisar. Jag tror det är en blodvaxing som jag förevigat och jag får medhåll av min svampälskande mor. 
 
Doktor Sædéns runda är egentligen ganska lätt och bekväm att gå. Det enda partiet som är lite knixigt och där man får se upp vart man sätter fötterna är genom Nålsögat och Ödmjukhetens port. Har man barn med sig så sätter dom säkert värde på denna korta spännande avstickare upp i berget. Eller om man som jag har barnasinnet kvar. Men annars missar man inget sevärt i världsklass om man låter bli och istället följer stigen längs tjärnet bort till Högfjällskyrkan, jag lovar och svär. 
Jag fick tyvärr inte tagit några bilder på Nålsögat eller Ödmjukhetens port. Jag drabbades nämligen av ett hällregn när jag skulle upp genom Nålsögat (som jag förövrigt klättrade upp vid sidan av). Jag stressade iväg på jakt efter ett stort träd att ställa mig under, men det blev Ödmjukhetens port som kom att fungera som mitt regnskydd.  Ödmjukhetens port fastnade i alla fall på min film. 
 
Nu hade jag tagit plats i Högfjällskyrkan, som blev invigd 1921. Under sanatorietiden hölls det gudstjänster här, men än i dag förekommer både bröllop och dop. På bilden nedan hade jag tagit plats på den steniga sångläktaren. Det var lite frestande att testa akustiken i vår herres "hus". Vem vet, kanske är jag en %¤&# på att bröööla "ovan där"? 
 
Bild ovan på den mossiga predikstolen. 
 
Promenaden gick vidare mot Draken, men tyvärr hittade jag ingen stig eller märkning som ledde in i skogen mot den. Och jag ville inte leta mig fram ostigat då terrängen var ganska risig, jag fick tänka på min onda hälsporre. Den tänkte jag för övrigt rätt ofta på. .Så det blev ingen Dragon för mig,  
 
På bilden ovan hade jag tagit plats på Offerhöjden. Vet inte vad som offrades här eller historien bakom namnet. 
 
Bild ovan: En "trappa" leder upp till utsiktstornet som ni ser skymta ovanför trappräcket.
 
Skylten på trappräcket informerar att Max 3 personer får befinna sig uppe i utsiktstornet samtidigt. Det fick mig att fundera på om det var ett skrangligt bygge jag skulle upp i. Men det kändes hyfsat stabilt och säkert.   
 
Så där ja, den här utsikten gick inte att klaga på, men möjligtvis vädret. Bortom spenaten ligger Dalboslätten och längre ut i horisonten ser man Vänern.  
 
Bilden ovan är mycket bra och informativ. Förutom att bilden skvallrar om vad jag stod och glodde på så visar den också den märkning man följer på Doktor Sædéns runda. Dubbelkorset symboliserar kampen mot tuberkulos. 
  
Bild ovan: Stenarna som utgjorde bänkar var minst sagt såphala. Det var inte långt ifrån nästan att jag höll på att ställa till med en scene inför tomma bänkrader.
 
Och så passerade jag genom det gamla sanatorieområdet. Sedan sanatoriet slog igen 1960 har dessa byggnader fungerat som vandrarhem, hotell & spa och som sagt, den 1 maj 2018 öppnar här Kroppefjäll bed & breakfast.  
 
Bild ovan: Här befann jag mig strax intill huvudbyggnaden vid Mörttjärns östra sida.   
 
Nu korsade jag bilvägen som leder till OK Stugan och fortsatte upp på Brattås i södra delen av naturreservatet. Det här var en mycket trevlig och lite spännande parti av Doktor Sædéns runda med flertalet monument.  
 
Så kom jag upp till en skapelse som kallas för Ekotemplet. Här skall man tydligen ha bra förutsättning att skapa fina ekon. Eller rättare sagt, på sanatoriets tid hade man det, före träden blev så många och höga.  
 
Bild ovan och bilder nedan: Fin bro som leder över djupa bergklovet och ut till Vida utsikten. Min inställning tycks vara att jag tydligen inte kan lägga ut för många bilder av mig själv på bron. 
 
Vilket place alltså, Vida utsikten. Här kan man grilla korv samtidigt som man beundrar utsikten över Dalboslätten och Vänern i fjärran. Vid klart väder kan man se helt över till Kinnekulle. Denna höstkväll var det dock inte klart väder.  
  
Det var inte långa biten ned till grusvägen som jag sedan följde tillbaka till OK Stugan. Jag var attans nöjd med denna promenad, kan verkligen rekommenderas om man befinner sig i närområdet eller har tänkt att bo på Kroppefjäll bed & breakfast 
 
Film från detta vandringstips. (Movie from this hiking tips, but I speak Swedish. Film von dieser Wanderung, aber ich spreche Schwedisch)                                   
 
Here you can find information in English and German about Mörttjärns Nature Reserve and the hiking trail "Doktor Sædéns runda". in pdf-format. 
 
Barnvagnsvänlig promenad?  NEJ, men det går fint att rulla runt Mörttjärn. 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Till top