von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

Sörknattenleden i Sörknattens naturreservat. Åmål och Bengtsfors kommun.

Vandringar Dalsland Bilder, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Viewpoint, Västsverige, adventure, aktivitet, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern, äventyr Permalink1
Beautiful and hilly hiking trail in Dalsland. Length 7 km one way. You have to go the same way back. Read more here about the nature reserve and the hiking trail.
 
Sörknattenleden är ca: 7 km lång och sträcker sig genom naturreservatet från punkt A i söder till punkt B i norr. Parkering finns i båda ändar. Om man inte har två bilar så får man gå tillbaka samma väg = 14 km. Och eftersom jag inte hade två bilar så blev det så jag fick göra. På sidan vastsverige.com kunde jag läsa mig till att vandringsleden går i en rak linje mellan startpunkterna. Något som kan uppfattas som ett sjukt skämt efter att man gått vandringsleden. Men jag förstår vad man menar. På deras sida hittar man också en länk till en folder för naturreservatet och i den en bra karta över vandringsleden. Se längre ned. Sörknattens naturreservat bildades 1981 och har utökats fyra gånger sedan dess. 
 
Juli 2018
 
Sörknatten har jag länge velat ta mig upp på. Faktiskt ända sedan 1993 då jag och far gick Pilgrimsleden och såg den kala vita toppen resa sig ur landskapet på den andra sidan av sjön Djup. Vi hade hört talas om Sörknatten som en av inspelningsplatserna för Ronja Rövardotter. 
 
Jag valde att starta från den södra parkeringsplatsen, hur man kommer dit kan ni se nedan. 
 
Kartor visar vart man hittar södra startpunkten och parkeringsplatsen. Det är bra skyltat från väg 2226 in till naturreservatet. Man får köra en bit på en smal slingrig grusväg. 
 
Lådan var välfylld med foldrar. Kartan nedan finns som sagt i foldern och var till stor hjälp då jag ville veta var jag var någonstans och vart jag var på väg.  Ett åskväder cirkulerade österut, men det var blått västerut över Vänern. Jag hade läst mig till att vandringsleden följer en bergsrygg med ett antal nästan kala "knattar" som sticker upp och liknar ryggen på en drake. Jag höll tummarna för att turen skulle vara med mig så att jag slapp blixtar och dunder uppe på drakryggen. 
 
 
Bild ovan: Gällsjön strax intill parkeringsplatsen. Det är hyfsat flack terräng fram till Sörknatten (1,5 km), men där efter är vandringsleden ganska kraftigt kuperad resten. Har man ingen vana av att vandra i berg så kan det bli lite kämpigt, framförallt om det är blött och berget är halt. Man bör vara mentalt inställd på att här gäller bergsterräng och att varje kilometer därför tar avsevärt mycket längre tid att avverka än.......
 
Nu befann jag mig på Sörknattens topp 142 meter över havet. Utsikten var magisk. Till höger om toppröset ovan kan man se Kinnekulle på andra sidan Vänern, om man har mycket god syn. Dom flesta nöjer sig med att ta sig upp på Sörknatten, den omtalade toppen är deras utflyktsmål. 
 
Nu fortsatte vandringen mot nästa knatte, det gick ned och sedan upp igen. På bilden nedan ser man Sörknatten i bakgrunden.  
 
Bild ovan: Utsikten var inte fy skam från knatte två heller. 
 
Mellan träden skymtar Kroktjärnet, snart hade jag gått halva sträckan. 
 
Bild ovan: Här hade jag fin utsikt över södra delen av drakryggen. Längs bort sticker Sörknatten högst upp. På kartan finns bara tre utsiktsplatser markerade, "Predikstolen ligger inte längs Sörknattenleden". Och att man bara har markerat tre utsiktspunkter kan man kanske ha vissa synpunkter om. T.ex så är toppen jag sitter på ovan inte markerad. Men nog påminner väl det ändå lite om en utsikt. Jag har markerat toppen med rött på kartan nedan. Men okey, i ärlighetens namn har man fin utsikt för det mesta längs Sörknattenleden. 
 
När jag passerat under kraftledningsgatan bar det av upp på Husdalsbergen, den sista riktiga stigningen Sörknattenleden bjöd mig på (innan jag skulle tillbaka igen). Jag fick snart ytterligare en knatte att spana ut från.
 
Här stod att läsa om en kostnär vid namn Otto Hesselbom. Jag blev dock inte klok på om Otto stod på denna plats när han målade.  
 
En lång trappa ledde ned mot norra startpunkten, min vändpunkt. 
 
På bilden ovan kan ni se hur norra parkeringsplatsen ser ut. Efter att jag knäppt bilden bar det av i raska steg tillbaka. Jag hade någon timma på mig innan det blev mörkt.  Leden var bra uppmärkt, men jag var lite osäker på hur bra markeringarna skulle synas i min lilla lampas sken. Jag menar, för det mesta följer man ingen stig utan spanar efter nästa markering på berget. Men jag han fram, det blev inte mörkt förrän jag satt i bilen på grusvägen. Åskvädret slapp jag också, allt blev som jag kunde önskat. 
 
Sörknattenleden gillade jag skarpt, den var omväxlande och lite utmanande. Och som sagt, man har utsikt för det mesta. 
 
På Länsstyrelsens sida kan ni läsa mer om Sörknattens naturreservat.
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish).
 
Barnvagnsvänlig promenad? HA HA HA, HO HO HO
 
Till naturreservatet går inte att ta sig med buss, tåg eller spårvagn.  
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 
 

Sunnanå naturreservat, Melleruds kommun.

Vandringar Dalsland Aurlandsdalen, Bilder, Friluftsliv, Nature reserve, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vänern, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, fågelsjö, fågeltorn, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, resa, skogspromenad, skogsvandring, skärgård, tourism, trail, trekking, turism, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink1
En Vandringsled på ca: 2 km leder runt i naturreservatet. 
(Nice Hiking trail "loop" in the nature reserve, lengt about 2 km)
 
Om man inte har något bättre för sig och befinner sig i Mellerud eller är på genomresa och behöver sträcka på benen så kan jag rekommendera en promenad i detta lilla naturreservat. Det finns en trevlig och lättpromenerad vandringsled på ca: 2 km. Dock hade jag förväntat mig mer närhet till vattnet, alltså till Vänern. I alla fall hade jag hoppats på en fin utsikt över den vackra skärgården utanför Sunnanå. Nu fick jag istället se en liten skymt av skärgården från hamnen, bild ovan och nedan. Men.....
 
Sunnanå naturreservat bildades 2007med syfte att bl.a. bevara det rika fågellivet i området.  Läs mer om detta kommunala naturreservatet här. Nedan en karta som visar var man hittar Sunnanå hamn och så har jag av någon anledning markerat med rött hur vandringsleden går. 
 
Bild ovan: Parkeringsplatsen vid Sunnanå hamn. Till vänster i bild ser man hamnmagasinet, hamnens äldsta bevarade byggnad. Bottenvåningen byggdes på 1600-talet på ruinerna av en tidigare försvarsanläggning. 
 
Gå "rakt" norrut som jag har markerat med rött på kartan ovan för att komma in på vandringsleden. Bland grävmaskiner och makadam fann jag en skylt som visade mig "vägen".
 
Några meter in på stigen stod denna tavla (röd punkt på kartan nedan) med bl.a. en karta som inte var från igår. Utsiktsplatsen längst upp i norr på vandringsleden "avstickaren", fanns inte kvar längre. Jag var där och tittade, det var liksom igenväxt. Nu var ett utsiktstorn rest istället på en annan plats, se kartan. 
  
Det var en mycket väl underhållen vandringsled, fina spångar och bra markerad. Vid spången på bilden ovan kan det tydligen bildas mycket vatten, för spången var ganska hög nu när jag gick. En tjejkompis till mig skulle säkerligen lyckas att få svindel på den smala spången. Men ramlar man av så är nog överlevnadschansen ganska god. 
 
Nu skulle jag upp i utsiktstornet. Men det var en tuff stigning på 5 meter upp till tornet så jag fick hämta andan på bänken innan jag gav mig på sista klättringen mot toppen. . 
 
Nja, det var väl kanske inte så värst mycket till vackra vyer jag bjöds på uppifrån tornet. Men det är inte syftet med tornet heller. Det är nämligen ett fågeltorn och från tornet kan man spana efter fåglar i våtområdet. Jag såg dock inga fåglar alls, faktiskt. Men jag hade inte heller någon kikare till hjälp. Det är Melleruds kommun som bekostat det fina tornet och volontärer från Dalslands Ornitologiska Förening och Naturskyddsföreningen i Mellerud som utfört abetet, helt ideellt. Fågeltornet invigdes hösten 2013. 
 
Jag satt där på bänken och funderade lite smått över vad man såg från den "gamla" utsiktsplatsen. Den vackra skärgården?
 
Fyra tjejer satt och fikade intill den långa spången. Bilden är tagen bakåt, alltså åt det håll jag kom från.  
 
Det var lummigt, grönt och vackert. På bänken intill Holmsån satt jag i lugnan ro och kopplade av i 13 sekunder innan jag skyndade därifrån. Den natursköna platsen var upptagen, av myggor. 
 
Oj vad fint man hade slått gräset i kanten på åkern så det var lätt att promenera. Nu var det grusväg och asfalt den sista biten tillbaka till hamnen. Ett litet rött hus gick jag förbi. Så himla dalsländskt. 
 
Jag fick en mycket fin stund på den trevliga vandringsleden, men perkele  jag  ville ju se den vackra skärgården
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Det finns ingen busstation i närheten.
 
Sunnanå nature reserve folder in English  and Deutch.
 
 Film från detta promenadtips. (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Vandring i Tresticklans nationalpark, Dals-Eds kommun.

Vandringar Dalsland Bilder, Friluftsliv, Nationalpark, Nature reserve, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Vandrarhem, Västsverige, adventure, aktivitet, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturreservat, naturstig, outdoor, promenad, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink2
Jag gick Halleleden och Tresticklaleden + en avstickare upp på Orshöjden. Det blev en vandring på ca: 14 km.
 
(I walk two hiking trails in Tresticklans National Park. Hiking trail "Halleleden"  4,5 km one way, and "Tresticklaleden"  5 km loop. In total, I walked about 14 km).
 
Nu stod Tresticklans nationalpark på mitt program, 30 kvadratkilomter orörd och obruten vildmark där jag inte riskerade att stöta på några grusvägar som kunde få mig i mental obalans. Här kan man traska fram på riktiga stigar som trampats upp av människor och djur sedan urminnes tider. Parken invigdes av våran konung Carl XVI Gustav 1996. Syftet med nationalparken är att bevara ett spricklandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar och liten grad av kulturpåverkan.
Men för en gång skull kom jag dåligt påläst till området jag skulle vandra i. Men det räckte väl med att jag läst "Naturskogsområde i Dalsland som leder tankarna till tomtar, troll och älvor" för att jag skulle förstå att det kommer att handla om mörk "dyster" granskog, som endast öppnar sig vid sjöarna. Men tänk så fel jag hade. Den del av Tresticklan jag fick uppleva bjöd på en trevlig ganska öppen terräng med många små sjöar. "Nationalparken Tresticklan är en stor, av människan relativt opåverkad naturskog, som präglas av glesa och karga tallträd och där den dominerande naturtypen är hällmarkstallskog", skriver wikipedia.
 
Jag hade läst att vandringslederna skulle vara kuperade och tunga, framför allt om man går i öst-västlig riktning och korsar över åsryggarna som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Men detta är något jag inte direkt håller med om, i alla fall inte om man håller sig på Halleleden eller Tresticklaleden. Halleleden inleder i och för sig med en hyfsad stigning i båda ändar, men I övrigt var den ganska lätt kuperad. Man bjuds inga långa stigningar, mest små korta och det var glest mellan dom. Det samma gällde Tresticklaleden, som dock blev något mer kuperad efter hand. Men allt beror förstås på vad man jämför med. Det är backigt i jämförelse med att följa en sandstrand, men flackt om man jämför med Svartedalen norr om Göteborg eller Tiveden.
 
Min basecamp blev Vandrahemmet i ED. 
 
Vandrarhemmet i Ed bodde jag billigt och bra i ett charmigt rum, inte alls långt ifrån mitt mål. Från vandrarhemmet till Tresticklans östra entré vid Råbocken är det ca: 17 km. En av ägarna, Roger mötte upp mig på trappan när jag kom. Det visade sig att Roger var väl bevandrad i Tresticklan och jag fick en del bra tips levererade. 
Prislappen för att bo på vandrarhemmet var 250:- för första natten, sedan 200:- natten. Visst är det lite lyhört i den anrika gamla prästgården från 1700-talet. Men jösses, det är ju lyhört i gamla trähus och att det är lyhört behöver ju inte alls vara negativt. Nej, det måste ju ställas mot hur nyfiken man är. Nu var det dock lugnt och fridfullt trots att alla rummen var upptagna.  
 
Roger rekommenderade mig att gå Halleleden som mäter ca: 4,5 km och som sträcker sig från Råbocken in till Bodalsviken på norska sidan av riksgränsen. Man "måste" dock gå samma väg tillbaka igen. Jag nappade i alla fall på tipset, men jag kom att förlänga vandringen med Tresticklaleden som är en rundvandring på 5 km. 
 
Karta ovan: Från Ed kör man rakt norrut mot Nössemark. Det är tydligt skyltat där man skall svänga av mot nationalparken. 
 
En bit norr om Ed körde jag förbi alla dessa uppradade stenblock på båda sidor av vägen. Det såg mycket märkligt ut, som en vandrande stenarmé. Kanske var det en dåres skapelse eller modern konst. Vad det nu är för skillnad. Jag har ju i ärlighetens namn sett fulare konst på Göteborgs gator och torg.
Men vad är detta för något? Det hjälpte föga att jag kliade mig i huvudet, det fick bli en fråga för Roger. Jag fick reda på att det är en vägavspärrning från kriget, och som någon/några vill spara som krigsminne. 
 
Bild ovan: Grusvägen in till Tresticklans östra entré vid Råbocken. Det är tydligt skyltat in mot nationalparken från "stora" vägen. Detta är den enda väg som leder nästan ända in till gränsen för nationalparken. 
 
Kartan ovan: Strax norr om Rävmarken när man passerat påtthål 547 i vägen svänger man av mot nationalparken. Nä, jag räknade inte påtthålen, men många var dom och vissa stora.
 
En snabb titt på informationstavlan och vägvisningsskyltarna vid parkeringsplatsen, sedan gav jag mig iväg in i det okända. Jag började med att följa Halleleden mot Bodalsviken, eller Budalsvika som det heter på norska. Det är ca: 600 meter och en stigning på ca: 45 meter fram till nationalparkens gräns. Den första biten har man valt att grusa. Men sedan blev det stigar, underbara stigar. 
 
Det var tydligt markerat och framkomligheten var mycket bra. Här har lagts ned en hel del arbete på vandringslederna. Halleleden följer till stora delar den gamla handelsvägen "Hallevägen" mellan Rävmarken och Halden. 
  
När jag kom fram till sjön Stora Tresticklan såg jag en liten stuga strax bredvid vandringsleden. Där satte jag mig en stund och slötitta ut över sjön. Mest för att jag kunde. Stora Tresticklan är en halvmil lång och full av uddar och sund. 
 
Bild ovan och nedan: Nu hade jag kommit fram till en ståtlig bro över Tresticklasundet mellan Lilla och Stora Tresticklan. Efter bron väntade en kort brant stigning i trappa upp på berget och sedan direkt ned igen på andra sidan. Berget fanns där nog bara för att man skulle få en fin vy över Lilla Tresticklan.
 
Bild ovan: Vid detta stigskilje efter 1,5 km vek jag vänster in på rundslingan Tresticklaleden, vägvisningsskylten skymtar till vänster i bild. Tresticklaleden är som sagt ca: 5 km, men den överlappar Halleleden i 1 km. Så nu hade jag 4 km att gå på Tresticklaleden innan jag skulle vara ute på Halleleden igen. Inte helt riktigt dock, för jag hade bestämt mig för att ta en avstickare från Tresticklaleden upp på den 275 meter höga Orshöjden, högsta toppen i området. Enligt skylten hade jag 3 km dit. "Från högsta punkten Orshöjden är utsikten milsvid", skriver Länsstyrelsen. Det skulle visa sig vara mitt dummaste beslut den dagen, men det kunde jag inte veta på förhand. 
 
Kartan ovan: Halleleden sträcker sig som sagt mellan Råbocken och västerut till Bodalsviken. Tresticklaleden är rundvandringen söderut, där jag som sagt även tog en avstickare upp på Orshöjden.
 
Nu följde jag Tresticklaleden längs sjön Stora Tresticklan rakt söderut på en underbar och lättgången stig genom vacker natur. Det kan se ut som att jag promenerar alldeles ensam på bilden ovan, men tusentals myror gjorde mig sällskap på stigen. 
 
Den södra och västra delen av Tresticklaleden är något lite mer kuperad, inga stora stigningar, men det går en del upp och ned lite oftare.  
 
Men den riktiga stigningen blev upp till Orshöjden, där blev det kännbart att det gick uppåt. Och till vilken nytta tog jag mig dit upp? Till ingen alls skulle det visa sig. 
  
Bild ovan: Va %¤%#, är detta, var är utsikten. Det var fullt av träd omkring mig och jag såg ingen utsikt så långt jag kunde se. Men enligt kartan jag hade med mig, se nedan, så visade den att utsikten skulle ligga strax nordväst om vandringsleden. Men jag såg ingen vägvisningsskylt eller stig som gick åt det hållet. Jag plöjde säkert runt i terrängen i 1 timma. Nu haglade Minuspoängen in, så jag tog upp telefonen och ringde Roger. Jag fick reda på att det tidigare hade stått ett utsiktstorn vid vandringsleden men att detta var revet. Man skulle kunna se spår efter det på marken, enligt Roger. Ett nytt utsiktstorn är på gång, men det var ingen idé att jag väntade. Jag tog mig tillbaka ned på Tresticklaleden och trampade vidare norrut med mungipan hängande nere vid knävecken. Varför visar kartan på en utsikt nordväst om vandringsleden, det fick jag aldrig reda på.  
 
Bild ovan: Här hade jag precis passerat Södra Märdetjärn. 
 
Bild ovan: Längre fram på stigen skymtar vägvisningsskyltar mellan träden. Nu kom jag in på Halleleden igen och promenaden gick vidare mot Norge och Bodalsvken. Dit hade jag 2 km. Men tiden hade sprungit iväg lite för mycket på grund av all tid jag slösade bort vid Orshöjden. Så det blev att ägna mindre tid åt att fota och filma och istället fokusera på att ta längre kliv och oftare. När jag kom fram till Budalsvikens turisthytta låg den i skugga och det började även att skymma så smått. Bilder och film från hyttan blev därför något trista. Sedan blev tillbakamarschen på Halleleden till Råbocken starkt påverkad av tidspress, restaurangen i Ed stängde nämligen klockan 22:00.  
Dagen efter tog jag därför ett nytt och klokt beslut. Jag kom att ta en rask promenad in till Bodalsviken så att jag fick fotat och filmat i fullt dagsljus. Dom flesta bilder nedan är från dag två. 
 
Bild ovan: Jag passerar Norra Märdetjärn. Det blev sedan en del utför ned till Bodalsviken och norska gränsen. Jag räknade ut att jag skulle få uppför när jag skulle tillbaka. 
 
Titta på bilden ovan, Ronny hade nått fram till Norges gräns. Några steg till och jag stod framför Budalsvika turisthytta och ett gäng norsktalande gutter som var i full fart med att såga upp massvis med ved inför säsongen. Ett tufft arbete i 28 gradig värme. I solen var det säkert närmare 40. En mycket fin service så att alla vandrare som besöker hyttan kan hålla sig varma (utan att såga eller hugga ved). 
 
Det var fyra medlemmar ur Tistedalen Friluftslag som slet i värmen. Det finns ingen väg in till hyttan, så tre av dem hade åkt båt över Boksjön och in i en vik som leder nästan ända fram till hyttan. Den fjärde gutten hade cyklat 1 mil på stigar genom skogen i naturreservat Lundsnetset, om jag förstod allt rätt. 
 
Hyttan kan bokas genom Dals-Eds turistbyrå tel: 0534-19022.
 
Jag slog mig ned en stund på en av bänkarna, dom första jag sett sedan Råbocken. 
  
Om man vill fortsätta vandra på norska sidan så finns flera vandringsleder i naturreservat Lundsnetset. Roger hade tipsat mig om att gå till Tomte-Elias hule (grotta). Det var 5 km fram och tillbaka till den. På min fråga om grottan var något att se, fick jag till svar, "jo då, så där". Nu blev det så att "jo då, så där" dividerat med 5 km = promenaden blev nedlagd i brist på motivation och tid.. 
  
Nu återstod att följa Halleleden tillbaka till Råbocken. Och precis som från Råbocken är det en del uppför i början, men sedan är det en skönt böljande terräng att strosa fram i. Och bra att tallskogen växer glest så att en bredaxlad människa med två kamerastativ kunde trampa på med raska kliv genom skogen utan att slå emot stammarna när jag tog kurvorna på två ben. Ronny njöto till fullo. 
 
Nu kom jag fram till stigskiljet där jag tidigare hade vikt av in på Tresticklaleden. Strax därefter passerade jag på bron över Tresticklasundet och sedan återstod bara spurten innan jag var "hemma". 
 
Tillbaka vid parkeringen igen efter en vandring på gott och väl 15 km med snurret vid Orshöjden. Nu styrde jag kärran mot restaurangen i ED där en nygräddad megagod pizza slukades ihop med en öl av okänt märke.
 
Tresticklans nationalpark bjöd på en mycket trevlig och vacker natur. Halleleden fram och tillbaka är 9 km. Tresticklalen är 5 km, men man får dra av 1 km som överlappar Halleleden. Det blir en promenad på 13 km. Strunta i Orshöjden så länge man inte belönas med ett utsiktstorn. Det var torrt i markerna nu när jag gick, så det fungerade utmärkt för mig att vandra i löparskorna.
 
Film från detta vandringstips.  (Movie from this hiking tips, but sorry I speak Swedish). 
 
Barnvagnsvänlig promenad? Nej.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.

Till top