von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland + lite mer

En mycket vacker promenad på Stora Källö. Göteborgs kommun.

Vandringar kring Göteborg Bad, Bilder, Bohuslän, Friluftsliv, Göteborg, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Västkusten, Västsverige, adventure, aktivitet, blommor, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, skärgård, strandpromenad, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink1
Promenadslingan runt ön bjuder på storslagna vyer, men den är inte lång, kanske 1,5 km. Man går på knixig stig och på berg så den känns längre. 
 
(Nice hiking trail around the island Stora Källö. Many nice views of Gothenburgs southern archipelago. Length approx. 1.5 km. Boat from Saltholmen, Gothenburg).
 
På Stora Källö hade jag varit många gånger tidigare, i mina tankar. Men nu har jag besökt ön på riktigt och det var finare än vad mina tankar visat. Jag hade ju spanat på Stora Källö från Styrsö och Köpstadsö och funderat på hur det skulle vara att promenera runt ön. Och jag hade sett på kartor att det finns en stig runt ön, se kartan nedanför kartan nedan. 
 
Man måste säga till däcksman när man kliver på färjan vid Saltholmen att man vill gå av på Källö. Det hade jag gjort och blev avsläppt på ön efter en färjeturen på ca: 30 minuter. Efter några bilder och filmscener styrde jag stegen inåt ön. Promenadslingan skulle avverkas motsols, hade jag bestämt mig för. Nedan en bild mot Källö brygga.
 
Nu mer finns ingen åretruntboende på Stora Källö, men ett 30 tal sommarstugor. Men ön har tidigare haft fast befolkning, med fiskeläge och till och med jordbruk. De äldsta bevarade husen på ön är från 1700-talet. Detta enligt styrso.info.
 
Det fanns en del styvmorsvioler längs gångvägen som jag lät kameran titta närmare på. . 
 
Vilket underbart väder jag fick, drygt 20 grader varmt och nästan en helblå himmel. Luften är så annorlunda nu mot för bara några veckor sedan. Den är tjock av pollen och det doftar vår. Att bara promenera i lugnan ro och titta på vacker natur och lyssna på fågelkvitter, finns det något mer avkopplande?
 
En GB Glassgubbe fick dock in mig på andra tankar och jag kom tillfälligt att lämna leden för någon minut. Det är Göteborgs Motorbåtsförening som har en klubblokal och kiosk här. Här finns även dansbana, bastu och duschar. Är man nödig är detta platsen att lösa även det på. 
Trots glassgubbe och flaggor på väggen så verkade kiosken stängd. Jag klev in i klubbhuset där jag fann två utländska snickare som satt och fikade. Dom höll annars på att renovera träbryggan. Dom hade inte sett någon människa i kiosken, dom hade inte sett till någon alls, tolkade jag deras gester som. Så jag fick gå vidare i värmen utan någon glass. Där gick troligtvis promenadslingan på Stora Källö misste om chansen till ett vettigt betyg, he he. 
 
En lång brygga och längst ut stod det en bänk som jag strax satt på. Detta är sommar i skärgården. 
 
Efter bryggan var det bara att följa blå markeringar på berg och stenar. Ni ser en markering strax bakom mig till höger på berget. Promenadslingan var mycket bra uppmärkt. 
 
Det var stig och berg om vartannat, jag njöto till fullo av en mycket trevlig promenad. 
 
Jag bjöds magiska vyer över skärgården. På bilden ovan ser vi bort mot Stora Känsö med Känsö torn. Nedan syns Brännö närmast och längre bort i mitten av bilden Galterö. 
 
Det har lagts ned och läggs ned en hel del arbete på promenadslingan, ovan en av trapporna man byggt. Här kom jag ned till en liten badstrand. Jag var intresserad av vem som underhåller promenadslingan och mejlade därför Göteborgs Motorbåtsförening och fick detta svar: "Det är vår förening med gemensamma krafter som håller ordning på promenadstigen, eftersom den största delen ligger på föreningens mark. Vi har dock 2 stycken medlemmar som lagt ner mycket  arbete med att göra den lättare att gå, med broar och trappsteg mm"
 
Okej, mycket bra jobbat säger jag då, eller skriver menar jag. Kanske är det dom två jag mötte i föreningslokalen som utför och utfört det mesta arbetet med leden.
 
På bilden ovan passerade jag genom en pytteskog där det växte gullvivor.
 
Mitt i bilden ovan ser man färjebryggan. Så nu var jag strax framme. 
 
Jag hade fått lite information av däckpersonalen när jag klev iland på ön. För att färjan skulle hämta upp mig igen på bryggan var det viktigt att hissa semaforen och rikta den mot färjan så att kaptenen vet att jag skall med. Nu visade det sig att drygt tio personer skulle med färjan så det var inget jag behövde bry hjärnan med. Jag var ombord på skutan när vi lämnade bryggan och jag tog en bild för att föreviga denna stund. 
 
Tja a, då finns det väl inget mer att tillägga än att detta var en sagolik vacker promenad och utflykt. 
.
Barnvagnsvänlig promenad?  Nej, men den första biten längs med östra sidan av ön fram till glassgubben och bryggorna går säkert fint. 
 
Film från detta promenadtips.
 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

En promenad på Köpstadsö "Kössö" i Göteborgs kommun.

Vandringar kring Göteborg Bad, Bilder, Bohuslän, Friluftsliv, Göteborg, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Viewpoint, Västkusten, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, hiking, hälsa, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, resa, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, skärgård, strandpromenad, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, västra Götaland, wandern Permalink2
En mycket vacker promenad i skärgårdsmiljö, men som även bjöd på en fin skogspromenad på sköna stigar. Längd ca: 5 km om man går så som jag gjorde. 
 
(A nice walk on the island Köpstadsö in Gothenburg's southern archipelago. Length about 5 km. Boat from Saltholmen).
 
April 2018 
I detta promenadtips använder jag namnet Kössö, som man säger i dagligt tal (tydligen). Jag tycker Kössö låter så härligt öigt. Men det är kanske mest när man hör någon säga det. Då blir det Kjössö eller nästan tjössö. 
 
Och det vill jag ha sagt med en gång, det var inte någon "svensk mästare i att hitta på Kössö" som klev iland på ön efter en färjetur på ca: 15 minuter. Men nu efter mitt första besök på ön kan jag sticka ut min långa orakade haka och påstå att jag nog skulle kunna bli mycket framgångsrik som Kössö guide, i alla fall om det bara gäller att hitta fram på ön. Men lite vet jag allt om ön också, tack vare Wikipedia. Till exempel att den tidiga befolkningen på Kössö inte var fiskare utan skeppare och ägare till små skutor. Och om jag hade besökt Kössö 1277, (det är före jag är född) så hade jag befunnit mig i Halland och ön tillhörde då den danske konungen.  
 
Kartan ovan visar vart färjan lägger till på Kössö (ångbåtsbryggan).  
 
När jag klev iland på ön var det första jag lade märke till alla skottkärror som låg uppradade. Kössö är tydligen känt för sina skottkärror, hade jag läst. All motortrafik är förbjuden på ön, även cyklar är ovälkomna. Så dom flesta är ägare av en skottkärra som transportmedel. Och med dom menar jag naturligtvis Kössöborna, som till antal var 122 åretruntboende 2015, enligt siffror från Wikipedia.
Kanske borde Kössö ha några skottkärror för utlåning, som service menar jag. Det kan ju vara bökigt att ta med sig en skottkärra hemifrån. Tänk t.ex. om ett glatt gäng stadsbor kommer ut till er vackra ö för att festa och släpar på 50 flak öl, men varit på tok för onyktra för att tänka på transportmedel. 
 
På väg upp mot naturen på norra halvan av ön passerar man genom små smala gränder med mysiga gamla hus. Men dom som bor i huset på bilden ovan har kortast väg till färjan. Husen på Kössö varierar verkligen i storlek. 
 
Bild ovan: Kössös egen Roland Garros med domarstol och publikläktare. Nedan bild tagen från badplatsen i väster. Till vänster i bild ser vi Styrsö och i mitten Vargön, Källöarna och Känsöarna. Längst till höger Brännö. 
 
Bild ovan: Den här grusstigen ledde fram till Idas backe och en karta. En karta som jag även hade i fickan och som höll på att göra mig galen. Den visade en i stort sett obebodd ö från den röda punkten där jag befann mig och norrut från väster till öster. Men verkligheten såg annorlunda ut, mycket annorlunda. Så min plan att följa den nordvästra sidan av ön norrut gick i stöpet, jag hittade inte fram mellan alla hus. Istället tog jag mig bort till Idas Backe. 
 
På leksakskartan ovan är inte den östra stigen från samhället och upp till den lilla sjön inritad. Det kan vara något att fundera lite över om man känner för det. 
 
På kartan ovan har jag markerat hur jag hade gått från färjan och bort till västra badplatsen. Sedan vidare till Idas backe (Här var jag). Nu fortsatte jag på en trevlig stig genom en fin lövskog vidare norrut mot en badplats i norr. Det var en mycket lätt promenad och jösses va vackert fåglarna kvittrade i skogen. 
 
Stigen var skön att gå på, man har enbart grusat där det behövs, hoppas jag.  
 
Bild ovan: Här stack lite material upp som man lagt under gruset, för att hålla det på plats. Snart kom jag fram till den lilla sjön, som mer visade sig vara en halvöppen mosse. 
 
Bilderna ger ingen rättvisa åt den fina fågelsången.
 
Vid mossen fanns en bänk, bevis ovan.  
 
Så var jag framme vid badstranden, en jättefint plats där en kille och hans dotter hade gjort det mysigt för sig. Dom berättade att det var första besöket på ön även för dem. Otur för dem att det började regna en timma senare, men det är ju mysigt att ligga och lyssna på regndroppar mot tältduken.
Runt badstranden fanns gott om klippor att hoppa i plurret från. Det enda som saknades men som lär komma med värmen och sommaren är de små söta myggorna. 
 
Nu gick jag tillbaka samma stig förbi mossen och strax söder om den tog jag vänster i stigskiljet och kom då in på en smalare stig som ledde rakt söderut ned till samhället. Se kartan nedan.   
 
Liten skogsstig, då klagar inte Ronny. Vid nästa stigskilje tog jag höger och kom strax fram till ett gult hus som man passerar tätt intill. Det kändes som jag gick inne på deras tomt, men det var så man skulle gå, jag kollade. 
Nu följde jag viken österut så långt jag kunde komma. Jag kunde inte finna vad viken heter, men vägen jag gick på var Småskärsvägen. Detta var en trevlig avstickare, jag fick gå samma väg tillbaka sedan. 
 
Bild ovan: Det var kass svikt i trampolinen. 
 
Bilden ovan var den sista jag tog innan jag vände tillbaka in mot samhället med sikte på färjan. 
 
Bild ovan: Trevliga små smala gränder. 
 
Jag ställde mig på helikopterplatsen i hopp om snabbare transport hem.  
Som sagt, jag fick en mycket fin eftermiddag på Kössö. Nu började det regna allt intensivare så jag fick söka regnskydd i väntan på färjan som skulle ta mig tillbaka till Saltholmen. 
 
Film från detta promenadtips.
 
Barnvagnsvänlig promenad?  Jadet går fint att rulla runt en barnvagn, untantaget den östra stigen från mossen ned till samhället. Alltså den jag gick tillbaka från badplatsen.

 
Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

 

En promenad och pratstund med Janne Ekman, mannen som håller koll och upprustar vandringslederna i skogen norr om Partille.

Promenadintervjuer med spännande personligheter, Vandringar kring Göteborg Bilder, Friluftsliv, Göteborg, Partille, Photos, Promenadguide, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Västsverige, adventure, aktivitet, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, fritid, grotta, hiking, hälsa, inspiration, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, vandra, vandring, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern, äventyr Permalink1
I detta vandringstips gick vi till en grotta kallad Stenkyrkan på Sissleberget i Partilleskogen. Fram och tillbaka är det ca: 4 km.
 
25 april 2018
Man finner intressanta personer i mitt vandringsgäng, Janne Ekman är en. Janne kan man kalla en riktig skogsman. Han vandrar i skog och mark minst 3 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Det märks att han njuter av livet som pensionär. Jag får mycket värdefull egentid i skogen, säger Janne. Och det är minsann krut i den "gamla" mannen än. Han kliver på genom ostigad terräng som en brunstig älgtjur, jag kan vittna. Janne jobbar på målmedvetet och envist, det har han alltid gjort. Det bidrog till att han som 50 åring kunde springa Göteborgsvarvet på ca: 1:25. Då tränade jag för jämnan, det blev som en drog. Jag sprang och sprang och sprang som en galning för att bli lite snabbare. Jag sprang så mycket att jag höll på att springa ifrån mitt äktenskapet. Men det löste sig, hon är kvar, säger Janne och ler.  
 
Detta inlägg är ju även ett Vandringstips och den här dagen skulle Janne visa mig en markerad stig som leder upp till en grotta på Sissleberget som kallas för Stenkyrkan. Jag har varit vid grottan flera gånger, men har då fått orientera mig fram till den. Men Janne berättar att han för ungefär 5 år sedan när han var vid grottan upptäckte att någon markerat med rött från grottan och ut till stigen mellan Lidegårdsvägen i Partille och Surketjärnen. Det är även markerat vidare utmed stigen ned mot Partille, men inte helt ned till Lidegårdsvägen utan fram till där ängarna börjar, se karta nedan.  
 
Bild ovan: Promenaden mot Stenkyrkan hade tagit sin början. Efter hundratalet meter kom vi fram till ett vindskydd, där började den röda märkningen mot grottan. Där kom vi också att sätta oss och småprata en stund. Vi hade ju trots allt gått ca: 300 meter. Kartan nedan visar ungefär hur man går om man följer röd märkning fram till Stenkyrkan. Kontroll nr 71 är i år precis framför ingången på Stenkyrkan.
 
Jag och Janne träffades första gången när jag och far vandrade ute på Härön den 26 april 2015. Vi stötte samman på bryggan och han kände igen oss från mina vandringsfilmer. Att vi släpade på stativ och kameror hjäpte säkerligen till. Vi kom att prata en lång stund där på bryggan. Det var då som Janne berättade att han på egen hand märkt upp och förbättrat alla vandringsleder i Partilleskogen. Han såg det som sin insats för folkhälsan och friluftslivet. För detta har han prisats med utmärkelsen Årets miljö­stipendiat i Partille kommun 2014. Något som jag också skrivit om i ett tidgare vandringstips från detta området. 
 
I november 2016 blev Janne en av oss i mitt vandringsgäng när han hängde med till Stättared. Det var jätteskoj att få med Janne i gänget och med det alla kloka ord som kommer från den mannen. Men Janne arrangerar själv vandringar för ett vandringsgäng. En verksamhet han drog igång 2012. Det är ett trevligt och glatt gäng pesionärer som vandrar varannan onsdag. Stommen i gänget är gamla barndomsvänner som idag blivit pensionärer och sedan har vänner till dem tillkommit. 54 personer får Jannes utskick med inbjudan till hans vandringar.
 
Janne säger att onsdagsvandringarna är en social glädje för honom, som deltagarna bekräftar med sina uppskattningar. Jag känner glädje av att gänget kommer ut i naturen och att kunna bidraga med att höja hälsoribban hos deltagarna. Det är oxå roligt att för gängets räkning hitta nya vandringsområden, som jag känner att de uppskattar.
 
Jag tog mig tid att följa med på en av Jannes vandringar, jag har ju annars lite svårt att komma loss på onsdagar. Men jag följde med när dom gick Lillebyrundan i Torslanda. Det var mycket trevligt och får jag möjlighet kommer jag att följa med någon mer gång. Nedan 3 bilder från promenaden. 
 
På bilden ovan poserar gänget framför (skymmer) alla tomtar i Trollskogen. Vem i allsin dar bad dom ställa sig där? Men ok, det är bra, då syns dom bra och det är lätt att räkna in dem till 10 stycken med 22 ben. Åsså jag då bakom kameran, jag var också med. Ett pris dom fick betala för att jag blev inbjuden. 
 
Bild ovan när vi fikade vid Trolltjärnen, som jag själv döpt det lilla vattnet till eftersom det ligger mellan Trolldalen och Trollskogen. Vattnet heter dock något annat egentligen. 
 
Bild ovan på blåsippor vid skalbankarna i Sillviks naturreservat. 
 
Jannes fru var också med på promenaden, det brukar hon vara. Vi har båda ett stort naturintresse, säger Janne. Vi har rest runt mycket och vandrat och cyklat, t.ex. på Ven, Visingsö och i fjällen. 
 
Där släpper vi Jannes vandringsgäng och tar oss tillbaka till promenaden mot Stenkyrkan. 
 
Bild ovan: Någon hade sågat eller huggit ut trappsteg i stammen på den fallna bjässen. 
 
Janne flyttade till Partille som fyraåring. Så skogen här norr om Partille har präglat hans ungdom. "Här känner jag till varenda sten" säger Janne och snubblar över en sten. Nä nä, det där var ett påhitt, ha ha.  
 
Vi tog en liten omväg (ostigat) ut på ett utsiktsberg.  
 
Janne trivs att strosa runt i skogen helt för sig själv, det gör han ofta. Men jag frågade vad han tycker är bäst med att vandra i ett gäng. Janne funderar och svarar. Jo, man peppar varandra samt att i ett gäng så bidrar man med olika kunskaper. Det var en man som var med för några år sedan som var geolog och kunde berätta för oss andra om ålder på berg samt olika bergarter. En annan bidrog med att berätta om kambräken och lavar. Ibland har vi med oss en fågelskådare som tillför något "mesigt". Så är det ofta att någon har något speciellt att komma med.
Ha ha, "mesigt", där fick Janne visa att han är från Göteborg. 
 
Sista biten fram till den ståtliga Stenkyrkan var det ganska så blött, den röda märkningen följer kanten av små mossar och myrar. 
 
Så var vi på plats så att säga vid dagens stora mål. Vad vet vi då om denna grotta, inte ett skvatt för att vara ärlig. Någon historisk information om grottan har jag inte heller kunnat finna på nätet. Men jag tycker att grottan liknar lite på en krockad Volvo PV där gropen i berget är bilens vänstra lykta. Högersidan är rejält tillknycklad. Vi tog oss in i grottan genom stenbilens grill. 
 
Invändigt är liknelsen vid en kyrka mer förståelig. En kall stensal, högt till tak och 2 besökare. Stenkyrkan är riktigt sevärd tycker jag. Men jag skulle naturligtvis haft med grafitti spray så jag kunnat skriva Ronny was here inne i grottan. Man vill ju lämna avtryck, anonymitet är skrämmande. Nedan har en person gjort sitt avtryck. Undra om trädet har ont av plåten?  
 
Det är en lite småkuperad utflykt att ta sig upp till Stenkyrkan, men trevlig och lite spännande (för dom små). Vill man inte gå tillbaka samma väg kan man ta sig ut på stigen igen och följa den till Surketjärnen och sedan fortsätta grön/vit led ned mot Paradiset. Låter inte det lockande?
 
Jag frågade Janne om han kan utse tre favoritplatser/områden att vandra på i Göteborg med omnejd. Men han fick naturligtvis inte välja sin egen skog. Hans svar lät som ett eko av mitt eget, i alla fall början. "Oj, det är svårt, det finns så många fina naturområden". Men efter en viss tids fundering, ett par dygn faktiskt, så nämnde han följande och motivering: Rörö: Närhet till hav och natur. Sandsjöbacka, framför allt södra delen: Stor variation många leder att välja på och som nummer 3 Vättlefjäll: Stora Stentjärnen och Skyrsjön, så vackert.  
 
Kartan i detta inlägg är ett utklipp från en Hittaut.nu karta. 
 
Film från promenaden till Stenkyrkan. Men detta är också i mångt och mycket en pratstund med Janne Ekman. Hör Jannes tankar om vandring, natur, upprustning av vandringsleder och en del annat. 
 
Närmaste busshållplats är Jennyhill, Partille. Därifrån hundratalet meter till Lidegårdsvägen. 
 
Barnvagnsvänlig promenad?  He he, ja försök. Det vill jag filma i så fall 😊

 Och du har väl koll på att alla mina vandringstips nu finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
Alla vandringstips finns även i bokstavsordning på kommun om du scrollar ned en liten bit i menyn från toppen.
 

Till top