von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland, Dalsland + lite mer

Tankar om vandring och vildmark med kamrat Lars Jarnefjord

6. Friluftsentusiaster bjuder på tips, idéer och information + presentation av vandringsbloggar/sidor & kanaler Bilder, Photos, aktivitet, dagsvandring, dagsvandringar, forsar, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, inspiration, natur, naturguide, naturområde, promenad, promenadguide, promenadstråk, promenera, skogspromenad, skogsvandring, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsförslag, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, vildmark Permalink2
Bild ovan: Lasse med hunden Alf på vandring i deras paradis uppe i norska fjällen. 
 
Ja just det, Lasse är en friluftsmänniska ut i tåspetsarna som ler som bredast när han får köra upp till familjens hytta mitt i det storslagna fjällområdet söder om Jotunheimen och öster om Hallingskarvet. Jag hade egentligen tänkt börja detta inlägg med "Här kommer Lasse, hög som en älg". Men..... hur hade det inte kunnat misstolkats🤭 Lasse är hur som helst en bjässe (före detta elitkastare) som man lätt urskiljer i en folkmassa på grund av att han är huvudet högre än folkmassan. 
 
Jag har känt Lasse sedan 2016 då vi blev arbetskollegor på GöteborgsFriidrottsförbud. Något år senare när jag vinkat ajöss till arbetsplatsen kom Lasse att börja hänga med oss i Vandringsgänget. Sedan dess har det hunnit bli ett antal vandringar med gänget. 
 
Nu hade vi träffats för en pratstund, där jag skulle få samlat på mig massa klokhet till detta inlägg. 
 
Alla bilder i detta inlägg har Lasse tagit själv. Jag gav honom rådet att införskaffa sig ett mobilstativ för att själv bli en del i bilderna och resultatet behöver han sannerligen inte skämmas över. 
 
Bild ovan: Herr Jarnefjord och hans vitpälsade kamrat Alf njuter av skönheten och stillheten inne på fjället. 
 
När man ser dom här bilderna är det inte svårt att förstå varifrån Lasse hämtat sitt naturintresse. 
Lasse berättade: Både min mor och far är utemänniskor och har alltid gillat att vandra. Jag var bara 4 månader gammal när dom släpade med mig upp till hyttan första gången, det var påsken 1988. Som barn spenderade jag mycket tid här, hela somrarna tillbringade vi på fjället. Men på den tiden var det kanske inte så mycket vandring, jag var mest runt och bekantade mig med omgivningarna. 
 
Leka kanske dom flesta skulle kalla det för 😃🌞
 

Kompisen samojedhunden Fly

Lasse berättade vidare att det stora intresset för natur och vandring drabbade honom vid 20 årsåldern: Ja, så var det och det var mycket tack vare att vi skaffade hunden Fly. Varken jag eller Fly fick ut särskilt mycket av att dag efter dag gå i samma lilla naturområde, på samma gamla tråkiga elljusspår där vi bodde i Lerum. Det blev betydligt roligare när vi började att utforska stigarna i närområdet, stigar som ledde till platser långt inne i skogen där jag aldrig satt min fot tidigare. Vi expanderade vårt revir steg för steg, och Fly pinkade in vår närvaro. Jag fick uppleva så mycket nytt, som möten med älgar, rådjur och annat. Det var på så sätt jag hittade intresset för natur och vandring. 

Jag tillade att med en hund i släptåg kan man få ovälkommet närgångna möten med till exempel arga älgar, vildsinta vildsvin och galna kossor. För några årsedan berättade Lasse om hur han och Fly blev jagade av vildsvin ute på Mönster i Onsala. Då fick Fly fly 😂🤣aj aj min mage🤣😂😅😏 Jag är Göteborgare, humorn är mitt vapen. 

Jo jo, sade Lasse, kossor och bockar har vi blivit jagade av i fjällen. Det hände till och med att Fly sprang iväg från mig. Jag fick leta efter honom i flera timmar. 

Jag har förstått att Lasse hyser stor kärlek till vitpälsade samojedhundar. Alf är den tredje samojedhunden han äger. Fly var den första, han lever inte längre. Fly ägde Lasse ihop med familjen. Även hund två Pål är död idag. Men Alf lever i högsta grad, honom äger Lasse ihop med sin mamma.

Jag undrade om det är några särskilda karaktärsdrag eller egenskaper hos samojeden som tilltalar dem. Är rasen t.ex. mentalt starkare än andra, med ett mer lämpat psyke för  t.ex. vandring uppe på fjället? Är den trofast, lättlärd, lättskött (skulle inte tro det), eller något annat som bara hundägare begriper sig på?

Jag frågade: Va va det som gjorde att du drogs till samojeden?

Lasse svarade: Det var inte jag som drogs till samojeden, det var mina systrar, dom övertalade mamma att köpa en samojed för att den ser ut som en nallebjörn. 

                           
Men nallebjörnen Alf skaffade Lasse helt utifrån sin erfarenhet av tidigare samojedhundar. Jovisst är det en nallebjörn, men jag fastnade för samojeden av många olika anledningar. Jag är mycket ute och vandrar i fjäll och vildmark, med besök uppe på höga bergstoppar och då är det bra med en härdad hund vars ras är van vid tuffa miljöer som draghund i Sibirien. 
 
Fallet på berget
 
På tal om bergstoppar Lasse. Berätta om den gången du stod på öronen utför ett berg på grund av Alf, som då fortfarande var en valp.

Jo.... det var förra året. Vi gick från hyttan upp till en topp som heter Såta. Det var en väldigt väldigt varm sommardag, temperaturen gick upp på över 27 grader. Jag hade med någon liter vatten, men när vi kom upp på toppen hade det nästan tagit slut. Alf var helt slut och höll på att kollapsa i värmen, så det lilla vatten jag hade kvar fick jag ge till honom. Själv började jag se dubbelt, jag höll på att få värmeslag. 

När vi skulle gå ned igen fick jag för mig att gå ned närmaste vägen, rakt ned mot en sjö. Lite halvsnurrig och med dubbelseende klev jag helt oförberedd ut i ett parti med lösgrus/sten på branta berget. Och... ja, det blev liksom att jag halkade till, vilket fick Alf att bli rädd och sätta av i full fart åt andra hållet. Jag var bunden till honom med en lina, så när han satte iväg tappade jag fotfästet och föll utför berget, ned i några stora stenar. Jag vrickade foten något så fruktansvärt och slog upp armarna. Men till slut lyckades ja ta oss ned från berget och fick satt mig på en sten där jag slickade såren. Väldigt väldigt dumt nog hade jag inte med någon första hjälpen. Jag tog av t-shirten och virade den runt foten för att stabilsera, den gjorde bara så jä¤#a ont. 
 

Lasse, du kan väl sticka emellan med att berätta för läsarna vad du tycker att man bör ha i ryggsäcken, vad bär du alltid med dig?   

Jag har alltid med mig vatten, en ficklampa, första hjälpen (jo jo, naturligtvis, he he), en liten kniv, fungerar som multiverktyg. Inget av detta tummar jag på....öh. 

Du låter som en förnuftig man Lasse, berätta vidare, hur gick det, överlevde ni?

Jo, vi tog oss tillbaka till hyttan (ej den på bilden ovan). Vi lyckades släcka törsten i ett par småbäckar. Den haltande promenaden tog ett antal timmar längre än vanligt, jag fick sätta mig ofta och vila foten. Som tidsfördriv ringde jag olika personer, bland annat dig Ronny.

Ja jo, just det, det minns jag mycket väl. Bara det att du kunde ringa uppifrån fjället var inte dåligt. Det är viktigt att välja en mobiloperatör som har bra täckning, det kan rädda ditt liv. Jag bytte ganska nyligen från Halebop (saknade helt täckning redan i Göteborgs närliggande naturområden) till 4Fyra och nu har jag bra täckning i samma områden. Men jag vill inte göra reklam för någon särskild operatör här, det finns många som har bättre täckning än Halebop. Du Lasse har ju till exempel Comviq och är mycket nöjd med dem. Men har du tänkt på att om du istället haft Halebop där uppe på fjälltoppen så hade du inte kunnat gå och babbla med din mor i telefonen när du stod på arslet utför berget. Så vilken mobiloperatör du väljer kan absolut rädda ditt liv. Att prata i telefon kan nämligen vara distraherande  😃😁😎 

Bild ovan: Lasse vid den stora stenen som flera gånger fungerat som skydd och landmärke när regn och dimma dragit in över fjället. Vädret kan slå om blixtsnabbt i fjället, då gäller det att vara väl förberedd och ha med rätt kläder + hålla koll på vart man är.  
 
Vad är rätt kläder för att vandra i fjällen tycker du, Lasse?
 
Jo, det skiljer ju som sagt som dag och natt om man går hemma i Göteborg eller uppe i fjällen. Hemma packar jag bara ned en lättare regnjacka och/eller skaljacka + ett par extra sockar, gärna i Merinoull. Dom håller värmen bra även genomvåta. Fjällen är en helt annan värld, där kan 20 värmegrader bytas ut mot 0 inom loppet av några minuter och det kan samtidigt gå från lugnt till storm, med den extra köldfaktorn. Lägg därtill regn och dimma som gör det svårt att hitta dit man är på väg. Sikten kan vara i det närmaste obefintlig. Ett stup kan vänta 1,5 meter bort utan att man ser det. Allt ser likadant ut, mjölkvitt. Så man skall ha väldigt stor respekt för naturen, för att inte sätta sig i situationer man inte klarar av att hantera. Jag har gjort rookie misstag, då jag gått mig vilse i dimman. Då jag valt att gå istället för att stå kvar och vänta på att dimman skall lätta något. Ibland kan man få vänta länge och då är det viktigt att ha varma och vindtäta kläder att ta på sig. 
 
Bilder när Lasse och Alf jagades av dimma över fjället.
 
Spännande dimmiga bilder Lasse fått till här. Måste ha varit en speciell känsla. Eller hur, Lasse?
 
Men Lasses svar fick nog mina ögon att bli stora som tefat och hakan ramlade ned på bordet (intill min thaimat) när jag fick höra att dessa dimmiga bilder var på uppdrag av mig. Att jag skulle ha beordrat ut dem i denna mjölkvita ovisshet för att det kunde bli bra bilder till detta inlägg 😳 
 
Lasse fortsatte prata kläder: Jag äger både 2 och 3 lagers skaljackor, i olika prisklasser. Det samma gäller vandringsbyxor, jag har många, från kända märken till lite mer okända. Dom billigaste jag äger idag köpte jag för 400:- och det har blivit mina favoritbyxor som jag trivs bäst i. Så man behöver inte nödvändigtvis köpa dyrt, testa dig fram och se vad du trivs bäst i och vad som fungerar för dig.
Jag svettas mycket, därför brukar jag ofta använda t-shirts av bambu, det passar mig utmärkt. Jag har vandrat 5 dagar i rad utan att t-shirten börjat lukta. När det gäller skor så brukar jag alltid vandringskängor i fjället, i alla fall i fjällområdet runt vår hytta där det är så stenigt att risken att vricka fötterna är stor. 
 
Fler tips till nybörjaren från Lasse: Börja lite smått, men om man tror att vandra på fjället är som att gå på en grusväg i Skatås skall man stanna hemma, ha ha. "Grusa grusvägarna".
 
Ha ha, skulle nästan kunnat vara mina kloka ord.  
 
Du Lasse, säg något om betydelsen av natur och vandring, vad ger det dig, vad får du ut? Om det nu inte redan framkommit. 
 
Eftersom jag både jobbar och bor inne i stan och är omgiven av människor nästan dygnet runt är det ett sätt att komma undan och få lugn och ro, samla tankar, energi och ork. Att bara fly bort från samhällets stress och istället kunna njuta av naturens storslagehet.  
 
Favoritområden/vandringsleder
 
Lasse, ge läsarna dina bästa tips/förslag på ställen att vandra på. 
 
Förr var vandringslederna vid Rigortorpet en favorit med den otroligt fina trollskogen i början. Jag är en stor fantast av djupa trollskogar, som ju du känner till Ronny, he he. Men tyvärr är granskogen skövlad nu och finns bara kvar i mitt minne och där vill jag ha kvar den så jag vandrar inte där längre. 
 
1. Vår vandring norr om Gunnilse i östra Vättlefjäll. Omarkerad vandring på härliga stigar där man är djupt inne i skogen. Finns flera stigval att välja på om man vill variera sig. Detta är en vandring jag gillar väldigt starkt. 
 
2. Vandringsleder i Lexbybergen / Gunnilseskogen. Där kan vara mycket folk, men jag gillar området och det finns många vandringsleder att välja på. Stigarna är mycket sköna och bra uppmärkta, Janne Ekman har gjort ett mycket bra jobb med lederna. Lätt att ta sig dit med bil och buss.
 
3. Svartedalen är också ett favoritområde. Jag åker alltid dit när ingen annan är där, vilket är på vardagar. Annars är där välbefolkat och kan vara besvärligt med parkering. Svartedalen bjuder riktig vildmark i en ganska kuperad terräng. Jag har utforskat stora delar av Svartedalen med hjälp av en mycket bra karta som täcker hela området. Men hjälp av kartan kan man binda ihop olika vandringsleder och få till en vandring i önskad längd.
 
Nöjd med pratstunden tog jag på mig kepsen, vi hade ju ätit klart. Besöket på rosegarden avslutades med att servitrisen vände oss upp och ned och med lätta klappar i ryggen fick oss att rapa. 
 
 
Alf får avsluta med ett Woff
 
#1 - - LJ:

Tack för att jag fick vara med Ronny! :)

Svar: Tack för att du ville va med 😀
Ronny Frank Sveum

#2 - - Inger:

Oj en sån fin hund, den ser också ut att gilla fjällvandring. 🐩🙂

Svar: Ja, den ser ut som en luden snöboll 😀
Ronny Frank Sveum

Till top