von Frank-Einsteins VandringsTips.se

Gillar du att vandra och göra utflykter? Detta är en blogg som tipsar om fina naturområden i Västra Götaland, Halland, Dalsland + lite mer

En höstdag på Utby Vandrings- & Kulturled. Lilla Edets kommun.

Övrigt Västra Götaland Bilder, Ekskog, Gravrösen, Göta älv, Lilla Edet, Nature reserve, Photos, Ronny Sveum, Schweden, Sweden, Utby, Viewpoint, Västsverige, adventure, aktivitet, attraction, culture, dagsvandring, dagsvandringar, filmare, filmer, fornborg, fornminnen, foto, fottur, frilufsa, friluftsaktivitet, friluftsblogg, friluftsliv, fritid, hiking, hälsa, höst, inspiration, kultur, motion, natur, nature, naturguide, naturområde, naturstig, outdoor, promenad, promenaden, promenadguide, promenadstråk, promenera, sevärt, skogspromenad, skogsvandring, tourism, trail, trekking, turism, upplevelse, ute, utflykt, utflyktsmål, utsikt, vandra, vandring, vandringsblogg, vandringsförslag, vandringsled, vandringsleder, vandringstips, vandringstur, video, vildmark, västra Götaland, wandern Permalink1
Nice and interesting hiking and cultural trail, approx: 8.5 km long (A little hilly) (yellow marked) + several detours approx. 2 km (red marked). 
 
Vandringsleden mäter cirka 8,5 kilometer och klassas som medelsvår. Det finns även ett antal avstickare som tillsammans mäter knappt 2 km = vandringen blir cirka 10,4 km totalt. Och när det gäller det där med klassningen så är det en stor skillnad om man går avstickarna eller inte. Avstickarna är allihopa ganska till mycket kuperade. Vandringsleden är gulmarkerad, avstickarna rödmarkerade och...tja, detta är en mycket trevlig vandringsled som bjuder en stor variation av olika naturtyper och lägg där till dom uppmärkta kulturhistoriska platserna som är utsatta på kartan. För planering och underhåll av vandringsleden ansvarar Utby-Vestens byalagsförening.  
 
Startpunkten är vid Vallen, om man vill ta numren i rätt ordning från nummer 1. 
           
Kartan ovan har jag klippt och skurit i lite för att siffror och text skall bli större och lättare att läsa. Men här på Lilla Edets.se kan ni se kartan som den skall se ut, om nyfikenhet finns. 
 
Här anvisas man till att parkera, vid bastun. På informationstavlan fanns en karta över leden (+ mycket annat). Första gula markeringen satt uppe i vänstra hörnet på informationstavlan. Första biten följer leden bilvägen tillbaka ut mot stora vägen, det blev inte detta partiet jag kom att tycka bäst om, tänka sig 😁
 
Detta är Utbys äldsta ladugård (nr 1) = så nu vet jag att alla andra ladugårdar i Utby är yngre. Här fick jag ett kärleksfullt möte med en liten grön fågel, helt orädd för mig där den låg i sitt bo. Jag kunde till och med klappa den lite försiktigt på huvudet. 
 
Leden går vidare över betesmark där gräsätare tydligen kan förekomma. Det gjorde det inte nu, men jag såg några sådanadäringa långhornade kor i hagen intill. Highland cattle. 
 
Bild ovan: En pil visade vägen mot Torpruinen Kullen (nr 2), cirka 100 meter bort. Jag lyckades dock aldrig ta mig dit, ett "el"stängsel var i vägen, bild nedan. Men jag såg informationstavlan tjugotalet meter bort på kullen. Men texten var för liten eller om det var avståndet som var för stort, så torpet Kullen vet jag fortfarande inget om. 
 
Första lilla skogspartiet fick jag uppleva över Långbergen, där det förutom träd också finns gravkullar från järnåldern (nr 3). 
  
Bild ovan: Här hade jag precis passerat gården Bergsgärde, där det varnades för lösspringande hundar på en liten skylt. Och en hund skällde oavbrutet från sin inhägnad lååångt före jag nådde fram till gården. Det var en svart labrador som gjorde sitt yttersta för att fånga min uppmärksamhet, att jag inte skulle missa dess existens. Svansen viftade som en vindrutetorkare på maxfart. 
 
Så var jag framme vid ytterligare en torpruin (nr 4), men den här gången var jag verkligen framme och kunde ta på den. Träden trivdes, dom växte tätt inne i ruinen. 
 
Från ruinen bar det iväg uppför, Vandringsledens första motlut var ett faktum. 
 
Bild ovan: Avstickare upp mot första utsiktsplatsen och ett bronsåldersröse (nr 5). Detta är en kort och lätt avstickare, det mesta av stigningen uppför berget var redan avklarad.
 
Fin utsiktsplats, men som ni ser såg jag inte mycket för dis och dimma. Men jag såg i alla fall grusvägen jag gått på för en stund sedan, över den gröna ängen/hagen, bild nedan.
 
Torpruin Kasen (nr 6), där bara skortstenen står kvar. 
 
Just där jag befann mig på bilden ovan (Mad-dyn mellan nr 6 och 7) skulle jag inte befunnit mig. Jag hade missat att leden vikt av till höger strax före och jag hade än så länge bara kartan nedan i mobilen. Jag funderade på ifall det hade varit käckt om jag tagit med läsglasögonen.  
 
Bild ovan: 3,5 km av 8,5 km var nu avklarade. Men det gick för långsamt för att jag skulle känna mig trygg med tiden. Jag hade startat 11:35 och räknade med att kunna gå fram till 17:30 innan det skulle bli för mörkt att filma och ta bilder. Jag borde hinna, men jag var fast besluten att gå alla avstickare och jag ville än så länge inte tumma något på filmandet. Men.... jösses, det tar tid. 
 
Hittills hade jag haft mest behållning av det vackra öppna haglandskapet i början. Skogspartierna var mest risig trökskog, med undantag av en liten granskog strax före torpruinen Kasen. Men det skulle snart bli ändring på det, för andra häften av vandringsleden är en orgie i trolska granskogar.
 
Nu höll jag ögonen efter avstickaren upp till utsiktsplatsen och fornborgen på Stenhuskullen (nr 8). Och ungefär där jag hade förväntat mig dök det mycket riktigt upp en märkt stig till höger. Men den var vitmarkerad, inte röd. Men nog gick det uppför alltid, brant och stenigt. Jag fick varken tagit bilder eller film i detta parti, jag ville först se om jag kom upp, och till rätt plats. Sedan skulle jag filma och ta några bilder när jag gick upp när jag gick ned 🙃😳
 
Bild ovan: Infotavlan berättar om fornborgen. Här ifrån var stigen rödmarkerad upp till toppen och utsiktsplatsen  
 
Även om diset/dimman låg kvar så var utsikten storslagen över Göta älvdalen i riktning mot Lilla Edet. 
 
På toppen gjorde jag en upptäckt. Den rödmarkerade avstickaren från fornborgen fortsatte ned till vandringsleden, där den kom ned strax öster om där den vita startade. Och det var skillnad på svårighetsgrad vill jag lova. Den här stigen är utsmyckad med trappor eller vajer där det är brant. Men jag är ändå nöjd med att den vitmarkerade stigen fanns, nu slapp jag att gå upp och ned samma väg. 
 
Nu hade jag kommit fram till Kvarnebäcken, som det var mycket vatten i. Här leder en avstickare (250 meter) ned till en kvarn & sågruin, (nr 10). Det var lerigt och halt sista biten ned till ruinen, jag var så nöjd med mitt val att gå i gummistövlar. Tog ingen bild på detta korta äventyr. 
 
När jag kom fram till torpruinen Máa (nr. 11) hade jag gått en bra bit genom en härlig trolsk granskog. Jag tog bild av en rotvälta istället för ruinen, ser ungefär likadana ut, båda var mossklädda. 
 
Klockan sprang iväg mycket fortare än vad jag lyckades avverka kilometer. Men avstickaren upp till Pikstensröset kände jag bara var ett måste. Jag ville absolut uppleva utsikten där uppifrån. Klockan var redan 15:40 så det var lite bråttom om jag inte skulle få avsluta vandringen i mörker. Översta bilden i detta inlägg är tagen 10 minuter senare utmed östra sidan av sjön Utby Lång. Oj va det var vackert. Men jag skulle inte varit där, stigen (avstickaren) upp till Pikstensröset går rakt upp från torpruinen, se kartan. Jag hade slarvat vid kartläsningen, mer behöver jag inte skriva. 20 minuter hade gått åt he#¤#%e innan jag befann mig på väg upp mot röset. 
 
Från torpruinen är det 400 meter upp till röset på toppen, 400 meter konstant uppför. Om du tycker att stigningen planar ut något sista biten upp mot toppen är det antagligen för att du själv har planat ut och ligger på backen. Belöningen för att ha kämpat sig hit upp är stor, för den som har ett stort intresse för stenhögar, rösen menade jag. Utsikten från Pikstensröset (2 bilder ned) är dock inget att skryta över och det är helt och hållet trädens fel. Besviken gav jag mig av ned igen. När jag kom ned till torpruinen Máa igen (nr. 11) hade klockan redan blivit 16:00. 
 
Bild ovan: Ekskogen liksom brann i kvällssolen. 
 
Ordning och reda städa på fredag. 
 
Bild ovan: Det är en ganska kort avstickare hit till Sanna skansars fornborg och skyttegravar (nr. 14). Bild nedan: Det började mörkna inne i tomteskogen. 
 
En sista fin utsikt skulle vandringsleden bjuda på (nr. 17) och den låg rakt ovanför parkeringsplatsen där min bil väntade. Nu var jag mycket nöjd, nöjd med att ha fått ihop filmscener och bilder från hela vandringsleden före det blev mörkrt. Nöjd för att vandringsleden var så fin. 
 
Bild ovan: Nere på bilvägen, bara några hundra meter kvar = lagom till att hinna ta en sista bild.  
 
Underbar vandringsled 👍👍👍👍👍 bra jobbat Utby-Vestens byalagsförening
 
 
Filmen från vandringen. 
 
Du har väl koll på att alla mina vandringstips finns på denna google karta. Du hittar även länken i menyn högt upp på vänster sida.
 

 
#1 - - Inger:

Härlig vandring i gammalt svenskt kulturlandskap. 🏡🌄🌞

Svar: Japp, där är fint. Får du också mycket reklam när du läser inlägget, alltså när du läser det uppifrån och ned på plattan?
Ronny Frank Sveum

Till top